Hemma igen

Ja då var man åter hemma från jobbet. Sista dagen med 50% sjukskrivning.

I morgon börjar jag jobba heltid igen. Det ska faktiskt bli riktigt härligt att få

jobba på riktigt igen.

Idag när jag kom till tvättstugan och skulle byta tvätt var det rena rama kaoset

vill jag lova.

Det var rörmockaren som var där och borrade upp hål i väggen och grejade en massa.

Han skulle nämligen dra ett nytt avlopp och nya vattenledningar genom väggen, så jag

på ett smidigare sätt ska kunna fylla upp rent vatten och tömma ut det smutsiga vattnet

i/ur min skurmaskin. Och det måste jag ju säga att det är en fantastisk kund vi har som

underlättar för vår personal. Mig med andra ord! Där fick verkstadschefen Kent en extra

guldstjärna av mig.

Träningspass på Larsåsa-gård

Idag har Emelie tränat markarbete för Cajsa Lindqwist, en pedagogisk och duktig tjej, som lärt sig allt av sin mamma Åsa Bosson och pappa Lars Lindqwist, båda väldigt erfarna och duktiga instruktörer och tävlingsryttare på sin tid.
Emelie och Lina jobbade mycket med att bli lösgjorda och mjuka. De tränade vidare med framdelsvändningarna och började även med skänkelvikning.

Lina är en så trevlig häst som verkligen försöker göra rätt från början, och vill lära sig saker. det gäller bara att få henne att förstå hur man menar.Lika så Emelie lyssnar bättre på vad Cajsa säger än när jag försöker hjälpa henne, men det kanske är så mellan mor och dotter.

Cajsas far Lars var med vid ridbanan en stund och tittade på dem och han sa att de kommer att kunna utvecklas fint tillsammans och få många roliga stunder ihop. Och det är inte mycket i utseendet på hästen som tyder på att det är en ridtravare. Han skulle snarare tippat på en Irländsk ridponny eller liknande. Och tösen som rider har en naturlighet i sin ridning som så många saknar.Det var verkligen värmande ord för en stolt, men ack så frusen mor. Speciellt när det kommer dels från min egna gamla tränare då jag själv var aktiv på tävlingsbanorna, dels den som tränade vår Svenska landslagsryttare Peter Eriksson då han red som junior och Young Rider.

Testar elstängslet.

I eftermiddags när Emelie och jag släppte ut hästarna i hagen igen efter att vi hopptränat inför Clear Round- tävlingen på lördag lyckades jag först att ta sönder kabelklämman för jordningen så jag fick leka elektriker lite.

När jag så hade fixat till felet och skulle sätta tillbaka klämman på batteriet hinner jag tänka tanken:

'-Jag skulle egentligen haft med mig testaren och sett så det kommer ut ström i staketet.'

SMACK!

Så får jag mig en så'n härlig kyss i... rumpan!

Jag hade helt enkelt lyckats ställa mig så att min stackars lilla rumpa kom emot staketet samtidigt som jag sätter fast jordningsklämman på batteriet och strömen åter kan ta sig ut i staketet.

Ha ha! Ja, inte behöver jag ha någon testare för att se om det finns ström i staketet inte. Det fixar jag ju så bra själv. Och jag kan lova att ström finns det!

Friskförklarad!

glitter-graphics.com
Idag pratade jag med min läkare om jag ska fortsätta att vara sjukskriven till viss del.

Själv tycker jag att det går riktigt bra att jobba och jag tror att det kommer funka att

jobba heltid. Däremot så tycker min sjukgymnast att min rygg är lite väl svag ännu, med

tanke på mitt yrke som absolut inte är bra för dåliga ryggar. Så hon tyckte att jag skulle

diskutera med läkaren innan jag beslutar mig för att börja jobbat på heltid igen.

Min läkare och jag pratade igenom situationen ordentligt och med tanke på att jag har

Försäkringskassan som jagar efter mig så sa vi att jag ska gå upp till 8 timmar på torsdag.

Fast jag måste givetvis vara väldigt försiktig och tänka mig för vad jag gör, så skadan inte

kommer tillbaka igen.

Och så har jag ju den fördelen att jag kan ändra mina arbetsrutiner lite efter vad jag tycker

passar, så jag kommer naturligtvis att planera om en del och lägga in skurning med skur-

maskinen dagligen så jag får tillfälle att vila min rygg lite.

Jag tycker att det ska bli härligt att få jobba som normalt igen och inte bara åka till jobbet

och i stort sett vända och åka hem igen. Det enda tråkiga är att min kollega Susanne kommer

nu att bli helt arbetslös. Det känns ju lite taskigt. Men men, 'Den enes bröd - Den andres död' heter det ju...

God morgon

Usch! Idag var jag verkligen sömnig. Det händer inte så ofta att

jag har svårt att vakna men i dag var en så'n dag.

Fast med några koppar kaffe, ett par tre cigg och lite make up

så var man trots allt redo för några timmar på Bruzaholms Bruk!

God kväll!

Egentligen skulle jag gå och lägga mig nu, men jag tänkte ändå sammanfatta min eftermiddag.

När jag kom hem från jobbet gick jag och vilade mig som vanligt en timme, innan jag satte mig vid datorn och väntade på att Emelie skulle komma hem från skolan. Tiden gick och ingen dök upp. vart var hon nu då?

Jag tittade på min mobil och såg att jag hade ett missat samtal från svärmor. Så jag ringde upp. Jag misstänkte ju redan nu att min lilla virriga dotter befann sig hos dem och mycket riktigt gjorde hon det.

Hon hade gjort sig lite illa i ett finger när de väntade på bussen. Hennes lärare hade antagligen blivit rädd att det var allvarligt och ringt till svärmor och svärfar att Emelie behövde åka till sjukhuset för hon troligen har brutit sitt finger. När svärfar kommer och ska hämta henne tittar han på fingret och inser ganska omgående att det inte är någon fara, fingret är inte ens stukat, utan möjligen har Emelie lyckats vricka det lite.

Först blev jag irriterad på läraren över att hon gjorde en så stor sak av det, men så tänkte jag till och insåg att det är ju bättre det än att hon hade nonchalerat händelsen.

Och jag fick ju en pratstund med mina underbara svärföräldrar.

Väl hemma igen kom nästa bekymmer. Min son! Jag hade skrivit ett SMS till honom och bett att han skulle göra lite saker åt mig. I fall jag nu behövde åka till sjukhuset.

Men han hade inte tagit någon som helst notis om det utan bara hoppat på sin moped och gett sig av till kompisar istället. Där stod jag nu då med en hel gård att ta hand om och klockan bara tickade på.

Jag fick hur som helst tag på honom och sa till att han skulle komma hem och hjälpa till. Vilket han faktiskt gjorde efter en stund. Visst han var ordentligt sur och grinig på en tonårings vis, men jag brydde mig inte om det för jag hade något speciellt på lut...

Jag hade nämligen fått veta att Joel klarat ett prov och fått VG, efter att kämpat med att läsa på i flera veckor och samtidigt hjälpt mig jättemycket förra veckan när min man var på sjukhus.

Inne i kylskåpet låg nämligen en "Snickers-tårta" och bara väntade på att bli uppäten, som vi avslutade dagen med.

Jag hade tänkt mig att jag skulle städat TV-rummet och fin-rummet idag men med så mycket oplanerat som dykt upp fanns det inte tid över.

Men min lilla kattunge PUMBA försökte hjälpa till så gott han kan och hoppade i hinken där jag har mina färdiga moppar. Och som tur var fanns kameran i närheten så jag lyckades få en bild på honom i hinken. det går ju inte att säga annat än att han är för söt!

Bara 5 dagar kvar...

Nu börjar det dra ihop sig till sista anmälningsdag till Småländska Ridtravar Föreningens första aktivitet.

På lördag går tiden ut att anmäla sig till vår "Pay n' Jump", en enkel träningstävling

med Clear Round bedömning.

Vi i styrelsen har valt att hålla den öppen även för icke medlemmar och även andra raser är olika varianter på travare.

Kolla in Föreningens hemsida för mer information http://smalandskaridtravare.webs.com/evenemang.htm

Och glöm nu inte bort att anmäla dig.

God morgon.

Klockan är 06.45 och jag sitter här på jobbet

med en kopp kaffe och en cigg,

och tittar på alla som droppar in.

Den ena tröttare än den andre.

Händerna i byxfickorna och blicken i backen.

Och så en och annan pigg lärka, som jag själv.

Där kommer någon och dansar och sjunger.

Och så har vi en som kommer med stora skogs-

huggarkliv och armarna svängande, som en

riktig 'bonnadräng'.

Ja, det är en salig blandning som trillar in här

på morgonen....

Kvarsittning?

Vi har fått hem en lapp från skolan att Joel ska ha kvarsittning på

onsdag pga upprepade sena ankomster.

När vi tog upp saken med den anklagade, erkännde han att han visst

kommit några minuter försent några gånger till en del lektioner.

Jaha? Och varför det då?

Jo, för att han har varit på toa och de har bara 5 minuters raster, då de

ska hinna från ena klassrummet till sina skåp, som kan vara på en helt annan

våning, plocka fram nya böcker, och så vidare till nästa klassrum.

Visst på 5 minuter hinner de säkert byta böcker och gå till nästa lektion.

Men om de behöver gå på toaletten så kan ju vem som helst räkna ut att

de inte hinner i tid till sin lektion, utan kommer någon minut försent.

Ska de då få en prick för det och sedan bli tvingade att sitta kvar?

Nej det tycker jag absolut inte! Alla måste ha rätt att gå på toaletten!

Det är en mänsklig rättighet tycker jag.

Visst ska eleverna lära sig att hålla tiden, men att ge dem prickar och

kvarsittning när de kommer lite sent pga toalettbesök, är inte det lite

till att locka dem att skolka hela lektionen? De åker ju ändå på att få sitta

kvar och då kan de ju lika gärna göra det av en ordentlig anledning.

Det kan ju vara värt att skolka från en tråkig lektion och gå ner på stan istället.

Systemet med prickar och kvarsittning ska ju vara för att motverka att

eleverna skolkar, inte fresta dem att göra det.

En sak till.

Om eleverna som får kvarsittning på det här sättet känner sig naturligtvis

väldigt orättvist behandlade och illa bemötta av de vuxna i skolan.

Och lärarna har ju fått lära sig pedagogik och psykologi och borde ju då

kunna räkna ut att elever som blir behandlade så här löper ännu större

risk att tröttna på skolan, och skoltrötta blir de med all säkerhet ändå,

utan att de vuxna behöver hjälpa dem...

14-åringar kan städa självmant!

Just denna helg har jag storstädat toalett och dusch ordentligt.

När jag ändå var igång så drog jag ut tvättmaskinen och rengjorde

både den och bakom.

Något som man gör allt för sällan.

Det måste jag erkänna, faktiskt.

När jag då håller på som bäst hör jag en röst bakom mig som säger:

-Morsan! Vad ska jag ha för nå't när jag ska städa mitt rum? Jag har

dammsugit men så tänkte jag damma och torka golvet också.

Det var inte lätt att hålla masken när min 14-åriga son står där och

säger att han håller på att städa sitt rum. Helt och hållet på eget

intiativ också!

Som den mor man är så ger jag honom det han behöver, och försöker

att verka totalt oberörd av att han valt att städa utan att jag sagt till

att det behövs.

Men jag kan inte låta bli att fråga om det är hans pappa som sagt till

att han ska städa.

-Nej... Jag tänkte att när du gör så fint på toa så kan jag ju göra i ordning

på mitt rum. är vad jag får till svar.

Nu brukar han ju i och för sig hålla ordning på rummet. Det går inte att säga

något annat. Men även om var sak ligger på sin plats så blir det ju dammigt

ändå. Och det brukar inte vara lätt att få en tonårs-kille att göra det.

Men nu har jag kanske kommit på hemligheten hur man ska göra.

Fast storstäda toaletten varje eller varannan vecka är väll inte något

som jag planerar. Men det kanske funkar med något annat rum också?

Det får jag prova nästa gång...

Yrkes skadad?

Om någon av de andra i min familj har dammsugit och kanske torkat golven,

brukar de komma och säga att de har städat.

Ja, men toaletten då? Har du städat den? Är min vanligaste otacksamma

kommentar. Jag tycker nämligen inte att det är ordentligt städat förens

toa'n har fått sig en omgång.

Yrkesskada?

Nej det är det väll inte. Att ha en ren toalett är väll bara trevligt?

När jag städade toa'n nu senast blev det en ordentlig omgång, med Jif och

grön nylonduk på duschväggarna. För en dusch är ju inte ren om man inte

skurar både golv och väggar från hudavlagringar och tvålrester. Att rengöra

duschen ska man göra minst en gång i veckan.

Yrkesskada?

Ja. Det måste jag nog erkänna att det är.

Hur många skurar verkligen ur sin dusch ordentligt, med Jif (eller som det

hette förr Vim) och grön nylon som man ofta hittar på tvättsvampar, varje

vecka egentligen?

När jag dammar och torkar av saker är det givna valet rena microdukar,

lagom blöta direkt från tvättmaskinen som gäller.

Yrkesskada?

Njae... Både och skulle jag nog vilja säga.

Microduken, eller mirakeltrasan som många kallar den, har ju funnits länge

och de flesta tycker om den. Men hur många är det egentligen som har dem

färdiga med lagom mycket vatten och ev något medel i direkt från tvättmaskinen?

Golven då?

Har jag en yrkesskada när det gäller att städa golven?

Ja det måste jag verkligen erkänna!

För min del är dammsugaren en antik sak som gärna får ta pension för min

del. Jag använder hellre ett moppstativ med micromoppar som även de är

färdiga med lagom mycket vatten och ev rengöringsmedel i direkt från

tvättmaskinen.

Att använda damsugaren tycker jag tillhör det förgångna, som sliter onödigt

mycket på kroppen, samtidigt som den släpper igenom en massa äckliga

kvalster och liknande genom sitt filter. Inte något att använda om man nu

ska tänka lite på de som har astma och allergier.

Så för min del skulle dammsugaren gärna få en permanent plats på vinds-

garderoben, och bara plockas fram någon enstaka gång då och då när det

ska rengöras på ett väldigt svårt och trångt ställe, som tex under kylskåp

eller liknande.

Mattor rengör jag helst genom att ta ut dem och skaka ur, eller om de är

stora så är den gamla hederliga "Amanda" min bästa vän. Amanda tycker jag

är betydligt bättre än damsugaren eftersom det finns små borstar som river

lite i mattans fibrer så även smuts och skräp som sitter fast lite lossnar.

Amandan var ju något som fanns i hushållen innan damsugaren gjorde sitt

inträde i var mans hem. Men inom den dagliga, yrkesmässiga städningen

finns den kvar. Och faktiskt så finns det moderna elektriska varianter på

marknaden, ofta visade på TV-shop och liknande. Så vem vet kanske är

hon på väg tillbaka lilla Amanda? För visst är det smidigare och trevligare

att ta fram en nätt 'Amanda' än ett stort och bullrande 'Snabelmonster'?

Älskling är hemma!

Min älskling är hemma på permission från sjukhuset. Han ligger just nu inne på

Nässjöklinikens neurologiska rehabiliterings avdelning för att delvis göra nya

undersökningar av sin sjukdom Multippel Skleros, eller som de flesta säger

MS. Han får även nya tränings program när det gäller hans sjukgymnastik som

också är fokuserat på sjukdommen men även alla hans olika ryggskador. För att

få tiden på sjukhuset att gå, men även för att träna vissa moment som finns i

hans vardag, har han även arbetsterapi.

Han är på sjukhuset i tre veckor, men som tur är så kommer han hem på helgerna.

Så en eller två gånger om året får jag pröva på att vara ensamstående mamma.

Något som jag absolut inte skulle vilja vara jämt! Och jag vill verkligen skänka

en extra varm tanke till alla dessa starka kvinnor som orkar med att ensamma

ta ta hand om hushåll, uppfostra barn och ofta ha ett heltidsarbete.

Och naturligtvis även alla ensamstående pappor, förstås!

Jag tycker det är nog så jobbigt i vanliga fall när min man är hemma att få dagarna

att gå ihop.

Men nu är han i alla fall hemma några dagar.

Det är inte bara negativt och jobbigt att han är borta i veckorna.

Jag får brukar lyckas få lite tid över till mig själv trots allt dessa veckor. Och så

brukar saknaden bli så stor efter honom och man blir påmind om hur mycket

man älskar varandra.

Åskledare eller en ny TV-antenn???

Vad är nu detta?

Är det en åskledare för inomhusbruk? Nej, knappast. Det åskar ju aldrig inne.

Är det en ny variant av TV-antenn, då? Nej, inte det heller.

Men vad är det då? Jo, det ska jag berätta!

Det är en massagepryl för huvudet!

Man håller i den kopparfärgade delen och sedan sätter man de små spröten

mot hjässan och så för man prylen antingen upp-ner, framåt-bakåt eller i cirklar.

Det är helt underbart och väldigt avslappnande.

En kompis till mig köpte en sån här för några år sedan på en marknad, och hon

använder det ofta för att slappna av när hon får migrän.

När jag så fick se att de hade fått hem dessa i närbutiken var jag ju bara tvungen

att köpa mig en. Och inte var den särskilt dyr inte. Endast 25 kr! Så även om det

nu inte hjälper mig med min migrän så ger den ett välbefinnande som är värt hela

25 riksdaler.

Nu är det ju bara att hoppas på att någon vill hålla i koppar delen så jag slipper

göra det själv.

Ingen mening att jobba in

Susanne och jag har jobbat "en tio minuter" förmycket mer eller mindre varje dag och så idag kännde vi båda två att vi skulle behöva komma hem lite skapligt.

Vi körde på i ett rasande tempo och tog bara en snabbis till frukost för att hinna med allt i tid.

Arbetet flöt på riktigt bra och vi var färdiga en halvtimme tidigare än vad vi skulle egentligen.

Toppen tyckte vi! Men det var ju bara det att lagom när vi var klara och skulle gå hem så öppnades himlen och det fullkomligt vräkte ner regn! Ingen av oss hade någon lust att sticka ut nästippen i det utan vi satte oss ner och var lite sociala med de killar som hade rast just då, i väntan på att det skulle regna över. Och visst slutade det regna... efter en halvtimme! Lagom då vi normalt skulle slutat. Så inte var det någon mening med att jobba in några minuter här och där inte!

Snopet vill jag lova!

Vilken dag!

Oj oj oj! Vilken dag det har varit!

Jag vaknade redan kl två på natten/morgonen och kunde inte sova, utan klev upp och städade, laddade upp bilder på bla facebook, hemsidan (www.tin-tin74.zoomin.se), och window live profilen, petsite.com innan jag väckte ungarna och gav mig av till jobbet.

På vägen hem ringde min svägerska Jane och bad mig om hjälp att skjutsa henne till Mariannelund för att hon skulle hämta en bil där. Oj! Hur skulle jag hinna det? Jag som har så mycket inplanerat. Men eftersom jag tänkt åka till Mariannelund på vägen hem, för att tanka lite mer bensin så det med säkerhet ska räcka till ridhuset och även sätta upp fler flyers om ridtravarföreningens Pay n' Jump, så kunde jag ju lika gärna göra det senare. Om hon ville ta med sig en kamera som jag kan låna till Emelies träningar och tävlingar, så slipper jag åka till Kvillsfors och kan spara in den tiden. Jo då så gör vi...

När jag kom hem tog jag bara en kopp kaffe och ett bloss innan jag bytte kläder och hoppade i bilen för att åka till stallet på Ryd för att mocka ur den sista boxen inför vintren. Joel och Emelie slutade tidigt och kom hem och kunde följa med. Eftersom vi nästa dag ska till ridhuset och träna Lina inför kommande tävlingar så ville jag bli färdig med vinterförberedelserna i stallet idag. Och faktiskt så han vi bli färdiga i tid och kom hem lagom tills Jane och Tommy kom. En snabb kopp kaffe och ett bloss innan vi gav oss iväg.

Vad jag inte fattade tidigare var att jag skulle köra deras ena bil hem till Kvillsfors. Shit! Det hade jag ju inte tänkt mig! Men å andra sidan borde jag ju räknat ut det. Hur skulle de annars få hem sin andra bil?

Ja ja. Vi gav oss iväg mot metropolen Mariannelund och jag släppte av dem där de skulle hämta bilen. Tankade bilen. In och handla lite på Konsum samtidigt passade jag på att sätta upp en flyers på anslagstavlan. Snabbt svände jag förbi Ica Mathörnan för att sätta lapp även på deras anslagstavla. Och lagom när jag kom till Karlstorp körde jag ifatt Tommie och Jane med den nya bilen.

Hemma blev det ett bloss och in med matvarorna i kylen, ett snabbt samtal med Jonas, och sedan iväg igen. Denna gången med Janes Seat... Som helt plötsligt börjar prata!? Då var GPS:n påslagen och inte fattade jag hur jag skulle stänga av den. Så jag satt och lyssnade på en röst som sa "Gör en tillåten U-sväng" var 200:de meter! Gissa om jag höll på att bli tokig! Väl nere i Kvillsfors bytte Jane och jag bara plats så hon kunde köra hem mig. Usch vad jag känner mig taskig som inte ens gick in och sa "Hej!" till svärmor och svärfar. Men jag låg ju redan ordentliggt efter i min tidsplanering för dagen.

Hemma gjordes alla sysslor på ren rutin och till slut så satt jag och ungarna vid bordet och åt middag, trots allt. Och nu började huvudvärken komma smygande...

Så när jag äntligen började varva ner hamnade två av de stora katterna i slagsmål och mitt i allt var lilla kattungen Pumba. Den lille stackaren fick sitt öra sönder rivet så blodet bara rann. Emelie och jag hjälptes åt att plåstra om och tejpa ihop örantpå den lille krabaten.

Så äntligen kunde jag sätta mig i soffan och ta igen mig och titta på True Blood på kanal 6. Innan John Blund kom i mina ögon.

Behöver inte oroa mig.

Jag har många gånger funderat på om Emelie verkligen har det "rätta" intresset för hästar, eller om jag och mitt inbitna intresse påverkar henne. Men så igår kom hon och sa att hon hade fått 300 kr av sin mormor, och hon vill rida lektion för Cajsa Lindqwist, och betala det själv.

Gissa om jag kände mig lättad! För inte skulle hon lägga sina fickpengar på att träna för instruktör om hon inte verkligen vill det. Jag vet ju att hon dels vill köpa ett par 'skitläckra' stövlar och även ta tåget upp till sin älskade kusin Sanzum i Linköping under hösten. Nu behöver jag inte oroa mig längre. Nu vet jag att hon verkligen vill träna och tävla sin lilla Lina.

Sjukgymnastik

Jaha. då har man då varit på den första sjukgymnastiken då...

Min sjukgymnast Linda visade hur en frisk rygg ser ut och hur min rygg är.

Hmm... Inte trodde jag att den var SÅ svag! Oj oj oj. Nu känner jag mig ju ännu äldre än vad jag gjort de senaste dagarna.

Ha ha! Nej så gammal känner jag mig inte. Men jag har nog inte insett hur pass skadad och instabil ryggen är.

Jag fick ligga på britsen och hitta de små (och de är VÄLDIGT små) bukmusklerna, de som finns under min vilande 6-pack... De ska vara till för att ge ett stöd åt ryggen när man rör sig. Det tog ett tag men så hittade jag dem och så skulle jag då koncentrera mig på att spänna dem. Ho! Det var inte lätt! Men det gick till slut.

På en person med en rygg utan skada spänns dessa muskler reflexmässigt, men när man får en skada så försvinner den reflexen och man måste tänka på att spänna musklerna innan man gör en rörelse. Jag frågade om den reflexen kommer tillbaka om jag tränar riktigt ordentligt. Men tydligen gör den inte det utan jag måste tänka-spänna innan jag gör något resten av mitt liv. Fast med tiden kommer jag inte behöva koncentrera mig på att spänna "mini-musklerna".

Vi pratade om hur jag ska göra med mitt arbete. Försäkringskassan är inne på att jag ska börja jobba heltid den 1:a oktober, men Linda tycker att jag behöver träna upp ryggen lite mer innan. Jag får ta och diskutera med min läkare Roland hur jag ska göra. Själv känns det som jag skulle klara av det. Fast det var ju innan jag visste hur svag ryggen är...

Så kom vi då till det viktigaste för mig personligen. Min fritid! Ska jag få börja rida igen?

Ja! Så länge jag inte faller av hästen är det ingen fara, tvärt om! Ridning hjälper faktiskt till att stärka ryggen! Kanske det är tack vare ridningen som jag inte behövde operera skadan.

Vad jag ska vara försiktig med är att skritta utan jag ska försöka trava och galoppera så mycket som möjligt. Men visst hästen måste ju få pusta ut lite då och då. Kanske kan jag hoppa av och gå brevid då? Hur som helst ska jag inte ha dåligt samvete om jag sitter upp på hästryggen. Det ingår nu mer i min rehabilitering och sjukgymnastik!

Ha! Tänk att man skulle få rekommendation från sjukhuset att rida!

STULEN!!!

STULEN!!!

Min vän Jennifer Parnebos whelsponny Kanel har blivit stulen!

Han är ca 133 cm i manke.

När han försvann stod han i Göteborgsområdet.

Han har troligen ett exemtäcke på sig.

Om du sett, hört, vet eller bara misstänker något,

kontakta Jennifer på telefon 070/7646645

eller närmaste polismyndighet

Det är helt okej att kopiera bild och text för att sprida budskapet vidare.

Ska skärpa mig!

Oj vad det var länge sedan jag skrev något här!

Jag får verkligen be om ursäkt.

Det har hänt en del sedan sist i alla fall.

Jag har åter börjat jobba lite.

Första veckan jobbade jag bara 2 timmar om dagen och var sjukskriven de andra 6 timmarna.

Sen 2 veckor tillbaka har jag jobbat halvtid 50 %, alltså 4 timmar och varit sjukskriven resten av dagen. Jag ska fortsätta jobba 4 timmar om dagen September månad ut. Den 21:e September ska jag äntligen få komma på ryggträning, dels för att lära mig att röra mig rätt och givetvis även stärka upp min rygg så jag inte skadar den igen. Efter att jag har varit där ska min läkare och jag diskutera hur jag ska jobba i Oktober. Förhoppningsvis kommer jag klara av heltid då. Men det är för tidigt att avgöra redan nu. Det är ju trots allt tre veckor dit.

Hur som helst så var det underbart att komma tillbaka till jobbet och få lite mer strukturerad vardag i livet. Jag har verkligen saknat mina underbara arbetskamrater. Själva arbetsuppgifterna är väll inte så jätte roliga, men stämningen och kamratskapen är så härlig. Ja i och för sig så har jag inget emot att sköta städningen heller för den delen. Någon måste ju göra det med, så varför inte jag?

Jag har även varit med och startat upp Ridtravarföreningen Smålands distrikt.

En förening där vi med omskolade travare kan träffas och ha olika aktiviteteroch tävlingar.

Vi kommer att jobba även för att höja ridtravarens status som ridhäst.

Det är ju som vanligt med mig när jag ger mig in i något att jag gärna åtar mig en hel del.

Den här gången blev jag föreningens sekreterare. Det är i och för sig bara en Interim styrelse fram till årsmötet nästa år, men jag känner ändå ett stort ansvar för min uppgift.

Vi har redan hunnit planera in en sk Pay n' Jump-tävling den 10:e Oktober i Kristvallabrunn utanför Nybro. Bedömningen kommer vara Clear Round, och är öppen för alla raser. Fast givetvis hoppas vi ju på att det blir flest ridtravare som ställer upp.

Jag håller även på att kolla upp om det finns någon lokal i Vetlanda trakten, gärna vid Östanå, som vi kan hyra billigt några timmar för att ha en trivselkväll. Det ska inte vara något avancerat utan möjlighet till att grilla och var och en tar med sig det den vill ha. Tanken är att det inte ska kosta några större pengar utan bara en möjlighet att lära känna varandra lite.

När det gäller hästarna så är väll det största som hänt att Emelie har tränat hoppning med lilla Lina och blivit så duktiga, att de på Söndag 6:e September ska rida sin första Clear Round-tävling i Korsberga.

De kommer att starta i tre klasser.

Först i en sk 'Mini-skutt 30 cm', en klass som vad jag vet bara föreningen Skogsbyggdens HästSällskap har, där det viktigaste är att uppmuntra Nybörjare att våga tävla. De som är osäkra får ha med sig en ledare eller tränare in på banan som hjälper dem runt. Bara man rider in på banan och hoppar ett hinder så får man en liten rosett, som uppmuntran att komma tillbaka.

Nu ska jag inte följa med Emelie in på banan utan hon kommer att rida den själv. Tanken är att denna låga höjd ska fungera mer som uppvärmning, eftersom framhoppningen är på gräs och man vet ju inte hur halt det kan vara så här års. Samtidigt kommer förhoppningsvis nervositeten att släppa för dem också om de får rida en lätt runda först.

Sen kommer de att starta i Clear Round 40 cm och Clear Round 50 cm. Då gäller det att de klarar banan felfritt för att få en rosett. De kommer att lägga sin största fokus på Clear Round 40 cm och hoppas på att klara det. Clear Round 50 cm ställer de mer upp i för att testa på ilken nivå de egentligen är på. Det är ju inte alltid så lätt att avgöra hemma, särskillt nu när de aldrig tidigare har hopptävlat.

Emelie och Lina ska även åka till Nybro och tävla på Ridtravarföreningen Smålands Pay n' Jump den 10:e Oktober. Men innan vi anmäler dem så ska vi se hur det går i Korsberga och därefter bestämma oss i vilka klasser de ska ställa upp i.

Det var lite sammanfattat vad som har hänt den senaste tiden.

Jag ska försöka bättra mig och skriva lite oftare. Inte varje dag kanske , men några gånger i veckan i alla fall. Det måste jag.

glitter-graphics.com