måndag 31 oktober 2011

Snackade med skogens konung.

Har inte skrivit om min träning på ett tag. Dels för att foten trots all vila inte har känts riktigt bra, men även för att jag har varit internet-trött och inte varit ute på nätet något nämnvärt. Min sk träning har mest bestått av härliga skrattfyllda promenader med några arbetkamrater på lunchen. Men så idag kunde jag inte låta bli att snöra på mig mina Nike-skor och ge mig ut på en liten jogging-runda.
Jag valde den korta men backiga rundan runt kyrkbyn på 4 km. Jag bestämde mig för att inte satsa på att springa på tid utan bara komma ut och röra på mig. Jag hittade ganska snabbt en skön rytm och tempo att springa i och det kändes bara helt underbart genom Karlstorp, när jag kom in i skogen och det blev lite mer kuperad terräng valde jag att gå istället för att springa, för att inte fresta min skada i foten. Foten känns helt okej på plant och bra underlag men fortfarande lite ostabil när underlaget blir ojämnt. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Jag vill ju inte skada mig igen.
Och faktiskt är jag glad att jag valde att gå i skogen, för då fick jag chansen att prata med Hans Majestät Skogens Konung som stod ståtlig intill mitt löpspår. En präktig 6-taggare, möjligen en udda 8-taggare. Så vacker han var! Det hade jag missat om jag hade joggat där. Och jägarna som jagat på markerna i helgen sa att det inte fanns någon älg. Hi hi! Jag tänker då inte tala om för dem vem jag träffade på. Hi hi!
Min km-tid i dag blev 6:22 inklusive skogspromenaden. Det får väll duga med tanke på att jag haft en viloperiod. Nu blir det en tur upp till stallet och lite kroppsarbete med grep och skyffel.

måndag 3 oktober 2011

Tillbaka på banan!

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Nu är jag tillbaka på banan igen!
Efter att blivit tvungen att vila min fot i drygt en månad så är jag tillbaka. Idag prövade jag lite lätt att springa vår lilla 2,5 km runda. Jag sprang inte alls fort utan tog det väldigt försiktigt och kände mig för hur foten skulle svara på träning efter skadan. Och till min glädje kände jag inte av min skada det minsta. Vilken härlig känsla det var att äntligen kunna springa.
Foten kändes hur bra som helst hela rundan och jag hade gärna fortsatt vår 3,5 km runda också. Men nu gäller det att låta förnuftet styra och inte låta mina ivriga känslor rusa iväg, så skadan går upp igen. Nästa löpträning blir inte förrens om två dagar. Och jag längtar dit redan!