Klumpiga jag!

Vem kan hitta på något så tokigt som jag egentligen?

Var nere på jobbet och hälsade på för några dagar sedan och insåg hur mycket jag saknar mina älskade små gjuteri sluskar. Jag bara vill börja jobba igen efter semestern!!!!!!!!!

På tisdag ska jag till läkaren på ortopedmottagningen för att kolla upp mitt diskbråck ordentligt. Jag har inte haft så fruktansvärt ont den senaste tiden så jag tänkte att jag kanske skulle pröva och se om jag klarar av att göra något. Jag har ju den fördelen att jag kan göra samma saker hemma som mina arbetsuppgifter på jobbet, nämligen städa. Och det behövs här hemma just nu!

Sagt och gjort. Fram med dammsugaren och dammsuga TV-rummet, köket och hallen. Lite känns det allt. Så fram med svabbhink och svabb och torka golvet i köket och hallen. Nu känns det mer, men jag överlever.

Åh! Jag kanske börjar bli bättre!!! Eller inte?

För efter några timmar börjar det värka mer och mer och mer. Tills det är precis som tidigare. Så antagligen tog det en stund innan disken börjde svullna och trycka på ischias nerven igen. För den känns nu. Smärtan strålar ner ordentligt i benet nu och går förbi knä´t.

Så trögt av mig att tro att jag blivit bättre! Men å andra sidan måste man ju testa ibland. Nu vet jag ju i alla fall vad jag ska säga till läkaren. Visst jag klarar ju med möda att göra samma sak som på jobbet hemma i 30 min, men då är det inte lika skitigt som där. Jag har ju inte en massa sot och annat som blir på golven på ett gjuteri i mitt kök. Och så alla toaletter, tvättrännor, matsalsbord, skrivbord som ska dammas, osv. Och allt detta ska ska jag göra i 8 timmar. Hmmm. Tror inte att jag klarar av att jobba i augusti trots allt. Men jag vill ju!!!

Och så länge jag inte kan jobba är det ju inte lönt att tänka tanken att jag ska kunna hoppa upp i sadeln på hästen. Nu både vill jag bli opererad samtidigt som den tanken skrämmer mig. Men nu känns det som att jag gör vad som helst bara jag blir bra snart. Orkar inte gå så här och inte kunna ta mig för något.

Hur som helst så finns det ju ändå någon som mår sämre än vad jag gör.