Idag red jag Rocky åter på vår lilla betestäppa där jag ställt upp några små hinder. Jag är inte riktigt nöjd med hur han går under markarbetet. Han vill inte ta det minsta stöd mot min hand och det känns som att det är stört omöjligt att få honom att gå på ett rakt spår, volterna blir inte alls den form på som jag tänkt mig. Det känns som att Rocky inte alls lyssnar på mig. Men troligen är det ju så att det är jag som inte ger de rätta hjälperna så han förstår. Jag ska se om Jonas har lust att titta nästa gång och se om han kan hjälpa mig.

Mot slutet red jag mot de ytterst små hindren och då blev Rocky en helt annan häst att rida. Att hoppa är ju skitkul! Han tar i och satsar verkligen. Ja till och med så pass så han hoppar nästan alltid på det högsta på mina krysshinder, till och med det stora som inte syns i bild. Måste försöka hitta någon bättre plats att vara på och rida så jag verkligen kan börja träna honom nu.