söndag 25 september 2011

Försökte springa...

Just nu är min MS-sjuke make inskriven på rehabiliteringsklinik för att kolla upp sin sjukdom, få extra sjukgymnastik och arbetsterapi. Han är där i tre veckor men kommer som tur är hem över helgen.
Jag försökte mig på att springa lite i dag men det tog inte lång tid innan min fot började göra ont igen, så jag avbröt. Inte värt att anstränga skadan så länge det gör ont. Det gäller att skynda långsamt. Något som jag skulle tänkt på redan innan jag fick min stressfraktur. Då hade jag nog inte haft ont just nu och kunnat träna som planerat. Men men, man lär så länge man lever. Bara jag blir bra i foten tillräckligt fort så jag hinner träna ordentligt till Varvet... Det vore ju surt att inte vara iform när Halv-Mara ska springas.
Pusha

torsdag 22 september 2011

Nej, det här går inte!

Nej precis! Det här funkar inte alls! Jag kan inte gå runt här och inte träna den minsta lilla minut.
Visst foten är inte helt läkt än, men vad f-n? Jag är längtar ju så efter att få anstränga kroppen och svettas ordentligt.
Så efter att jag och Emelie tagit hand om alla våra djur tog jag sikte på motionscykeln. Drog på mig mina träningskläder. Bara det, Vilken känsla!
Startade upp lite musik med härliga rytmer av Shakira och satte mig på cykeln och började trampa. Eftersom jag vilat kroppen i nästan en månad tog jag det lite lugnt och cyklade endast i 30 minuter. Nu äntligen skulle jag få känna svetten lackas i pannan ordentligt. Tji fick jag. Inte förrens de sista 5-10 minuterna började svetten komma. Men jag vill ta det lite lugnt nu i början när jag ska sätta igång kroppen igen.
Vilken härlig känsla det är nu efteråt. Längtar redan nu efter nästa träningspass!

måndag 19 september 2011

Vila lite till...

Vilket underbart väder det har varit idag!
Foten har känts bra de senaste dagarna och jag har bara väntat på att Emelies aftonklänning skulle bli klar så jag kunde börja träna igen. Och med det här härliga höstvädret vi haft idag var jag riktigt sugen på att ta en liten kort runda. Vad jag såg fram mot att sluta jobba och komma hem och ta på mig löparskorna!
Så ringde min chef strax innan klockan 11 och skickade iväg mig på ett annat jobb akut. Jag fick 10-15 minuter att avsluta det jag höll på med och slänga i mig min lunch. För inom en halvtimme skulle jag vara på det andra stället ca 2 mil bort.
För att hinna det jag var tvungen att göra innan jag åkte från Gjuteriet sprang jag genom fabriken och till bilen. På det andra jobbet var det riktigt stressigt och tjejen jag hjälpte och jag sprang om varandra hela tiden. Jag kände ganska snart att foten började göra ont igen och nu under kvällen har jag haft riktig värk i foten.
Jag behöver väll knappast säga att min planerade löparrunda blev inställd. För klarar inte foten av den lilla belastning som jag utsatte den för tidigare idag så klarar den inte av lite lätt löpning några kilometer.
Det är bara att ta det lugnt och vila foten lite till. Det gäller att skynda långsamt när skador ska läka.
Pusha

söndag 18 september 2011

FÄRDIG!!!

Nu äntligen är min dotters aftonklänning färdig!
Min tanke var att hon skulle bli söt som socker i den, men jag tycker inte att jag lyckades så bra. Hon blev bedårande vacker istället!
Här är kreationen med en sjal att ha under dagen.
Klänningen har jag sytt "på fri hand" utan något bestämt mönster att gå efter. Visst har jag använt mig av ett mönster till livet men resten har jag klippt, nålat, och provat hit och dit allt eftersom klänningen tagit form.
Och inför kvällen eller om det är lite kyligt ute med en matchande bolero. Notera kristallpärlorna i kjolens drapering... de är dit sydda för hand.
Jag behöver väll inte säga det men min dotter är så lycklig och själv är jag hur nöjd som helst.
Nu är det bara att börja klippa, nåla och tråckla på nästa. Jag ska ju också ha en klänning till bröllopet. Lite Army-inspirerad tror jag det ska bli...
Jag har bara två veckor på mig att skapa den och så vill jag ju börja träna igen. Foten börjar kännas ganska bra nu. Men lite mer vila och låta skadan läka helt är nog inte fel.
Pusha

tisdag 6 september 2011

Känns lite bättre

Foten har känts lite bättre idag. Det är bara när jag har gått och belastat den en stund som den har börjat värka. Som tur är kan jag anpassa mitt jobb en del och jag har kunnat ta en kortare rast och vila fossen.
Hemma efter middagen tog jag faktiskt av stödförbandet och har gått utan det några timmar. Skönt värre! Jag börjar faktiskt känna en viss förhoppning om att kunna ge mig ut och röra på mig redan till helgen. Är det fint väder kanske jag prövar en liten tur med MTB-cykeln eller om det blir lite stav-gång. Vi får se. När jag väl kan börja röra på mig igen så får väder och vind avgöra tillsammans med vad jag känner för just då, vad det blir för aktivitet.
Hur som helst har jag kommit en bit på väg med Emelies aftonklänning som hon ska ha på sin kusins bröllop i oktober. Jag har sytt ihop delarna till livet och kjolen och bara för att se åt vilket håll det lutar har jag nålat fast dem på provdockan. Nu kan man börja ana hur basen på klänningen kommer bli. Detaljerna kommer senare.
Pusha

måndag 5 september 2011

Blir lite lätt träning ändå


Jag ska ju egentligen vila min fot och belasta den så lite som möjligt, så den kan läka så fort det bara går. Och jag har varit jätteduktig tycker jag med att vila. Inte tränat det lilla minsta. Eller?
När jag tidigare idag kollade till hästarna i deras hagar insåg jag att jag faktiskt tränade lite lätt i alla fall. För vad kan man annars kalla det när jag måste gå från den ena änden av gårdens marker där stona går i sin hage, till andra änden där hingsten har sin hage? Visst är det en ren transport men egentligen är det ju faktiskt även lite lätt träning med promenad.
Och jag vet att jag ska vila min fot så den läker, men jag måste ju även sköta om och titta till våra sju hästar så de alla mår bra. Att jag har ont och är skadad är ju inget som får påverka omvårdnaden av mina älsklingar. Och som läkaren sa till mig så är det bra om jag rör på mig om jag kan så jag inte stelnar till. Det viktiga är bara att jag inte belastar foten för mycket, och vilar emellan åt så skadan blir värre.
Utan att jag har tänkt på det, har jag lyckats få in lite träning i vardagen.
Pusha

söndag 4 september 2011

Rehabilitering med symaskin


Det sägs att "Inget ont som inte har något gott med sig". Så är det även i fallet med min skadade fot. Nu får jag lite mer tid till att sy klänningarna Emelie och jag ska ha på oss på bröllopet vi ska på i början av Oktober. Och faktiskt kommer jag ta klänningarna till hjälp för att tvinga mig att vila och rehabilitera foten.
Jag har tänkt mig det så här:
Så länge jag håller på med Emelies klänning blir det ingen konditions träning alls för min del. Det kommer nog ta någon vecka eftersom jag ska göra om ett mönster en del så klänningen blir precis så som Emelie önskar sig. Idag har jag gjort första delen av livet och väntar nu på att Emelie ska komma hem från Eksjö för att passa in det så det sitter slimmat på henne.
När jag sen börjar med klänningen som jag ska ha på bröllopet kommer jag börja belasta foten lite mer med promenader och power walk. Först när min klänning är klar kommer jag börja springa lite lätt.Tidsmässigt tror jag att det kommer passa bra. Det gäller att skynda långsamt när kroppen ska läka en skada. För att inte tappa muskler kommer jag köra lite styrketräning och bålstabilitet med min swiss-ball och gummisnoddar, men det är också det enda så länge.

Pusha

lördag 3 september 2011

Lägger ner träningen

Jag har varit och kollar upp min fot och precis som jag själv misstänkte så har jag dragit på mig en lindrig stressfraktur i mellanfoten. Troligen fick jag skadan redan förra helgen när jag sprang mina 14 km men då gjorde ju hela kroppen så ont efter det så jag märkte inte av det. Plus att jag lugnt räknade med att det skulle gå över efter några dagars vila. Men så är ju uppenbart inte fallet. Att jag även har ont i höger höft är med all sannolikhet beroende på att jag har överbelastat höftleden när jag har avlastat min skadade fot.
Nu är jag ordinerad vila de närmaste veckorna och får inte belasta foten med träning. Jag har inte blivit sjukskriven från jobbet, utan ska till en början försöka vara som vanligt men ta det lugnt. Blir det inte bättre under veckan som kommer ska jag åter till vårdcentralen.

När foten känns lite bättre får jag passa på att stärka upp mage- och rygg-muskulaturen istället. Något som är viktigt men ofta kommer i skymundan. Lika bra att passa på när jag inte kan konditionsträna.
Pusha

torsdag 1 september 2011

Avbröt träningen


Idag skulle jag springa mitt första träningspass sedan jag sprang den långa distansen runt Svennarp-Hässlehult. Äntligen! Jag skulle köra lite intervaller efter uppvärmning. Allt kändes bra i början men efter 10 minuters lugn joggning började vänster fot smärta. Jag försökte bita ihop och fortsatte lite till men efter några minuter gav jag upp. Det gjorde så ont och jag vet inte riktigt vad det är som orsakar smärtan. När jag jämför med mina tidigare skador så känns det nästan som en spricka i ett ben bara det att det gör inte ont när jag tar på "skadan". Efter att jag gått ett stycke hemåt började även vristen göra ont, och det kan ju helt klart bero på den ökade belastningen som en haltande gång innebär. Faktiskt gjorde foten så ont att jag nästan tog telefonen och ringde hem för att se om någon kunde ta bilen och hämta mig. Men jag hade ju mindre än 1 km kvar att gå så det kändes lite väl överdrivet. Något som jag nu när jag är hemma ångrar lite eftersom vristen har börjat svullna upp. Vi får väll se vart det här leder och om det blir en tur till vårdcentralen för att kolla upp vad det kan vara. Men en sak är jag säker på. Någon mer löpning blir det inte den närmaste veckan i alla fall. Kroppen behöver läka.
Det röda strecket på bilden visar var smärtan i foten sitter.
Pusha