Prioritering under kvällens träning

Nu ikväll när Emelie och jag skulle löpträna tänkte vi att vi skulle köra ett litet test och försöka pressa tiden och oss själva så mycket vi kunde när vi sprang vår "asfaltsrunda". Vi startade i ett bra tempo precis över "prattempo" och vi fick ett kanon flyt. Vi varierade oss emellan att jaga och att jagas. Så mitt i en backe började telefonen ringa! Normalt brukar jag stänga av ljudet men gjorde inte det idag. Först tänkte jag inte bry mig om att det ringde men lika bra att kolla vem det är, det kan ju vara viktigt. Det var min son som jag berättat flyttade till eget boende igår. Nu gällde det att prioritera, skulle jag låta bli och svara och ringa upp när vi sprungit klart eller skulle jag avbryta min löpning och svara? Klart att mina barn går före! Flåsande svarade jag. Det blev ett av de längsta telefonsamtal jag haft någonsin med min son. Han ville inget speciellt mer än att tala om att allt var bra och så berättade han vad han hade pysslat med under dagen.

När vi stod där mitt ute i skogen vid vår vändpunkt Emelie och jag och pratade med Joel hördes det ett himla liv inifrån skogsvägen och ut kommer två grävlingar i full fart. Gissa om vi blev rädda! Jag har nog aldrig sett Emelie springa så fort någon gång. Så nu vet jag hur man ska göra för att hon ska springa fort på nästa lopp vi ställer upp i. Släppa två grävlingar efter henne.

När jag pratat färdigt med Joel sprang Emelie och jag hemåt. Som en kompensation för att vår träning blev avbruten lade vi i en lite högre växel. Vi körde även lite fartlek längs vägen, och jag tror jag hittade tekniken i att öka farten utan att det för den skull blir så mycket jobbigare. Nämligen att ta längre kliv utan att tempot ökar nämnvärt. Jag vet inte om det stämmer eller om det bara kändes så. Det blev ju inte så mycket med mitt test om jag har tappat något den här veckan när min rygg varit dålig, det får jag försöka göra i morgon istället. Men däremot så känner jag ryggen har mått bra av den försiktiga träningen och jag kände inte av någon smärta eller värk. Så det har inte varit helt fel med lite lugnare träning ett tag.

Min som Joel som går före min träning.

Veckan som gått

Den här veckan har det inte blivit någon löpträning pga att jag knäckte till min gamla ryggskada i början av veckan. För att skadan snabbt ska läka gäller det att ta det försiktigt och inte belasta ryggen något, samtidigt som det är viktigt att inte blir för stillsam så ryggen stelnar till. En balansgång må jag säga. Som träning fick det bli stavgång och cykel istället.

Min barndomsvän och jag hade planerat en löprunda tillsammans men det har regnat ganska mycket den här veckan och just den dagen då han och jag skulle ut och springa bara vräkte det ner. Så... Vi ställde faktiskt in. Det är ju inte sista gången som han kommer hem till sin barndomsbygd. Och med tanke på min rygg så kanske det var lika bra att den fick lite mer barmhärtig träning.

Min son har blivit stor på riktigt nu. Igår flyttade han till ett eget boende i Eksjö där han ska gå på gymnasiet de närmaste tre åren. Vi hade tur och hittade en privat studentkorridor i utkanten av stan till ett "studentvänligt" pris. Det känns allt lite konstigt att han inte bor här hemma längre utan när han kommer hem så är det för att hälsa på. Tur att vi har minstingen Emelie kvar hemma, åtminstone i tre år till.

Idag lyser äntligen solen och det är härligt varmt ute. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle ta en löprunda på eftermiddagen men det är för varmt så det får bli till kvällen. Jag har inte helt bestämt mig för hur jag ska lägga upp löpningen idag. Det beror nog lite på om Emelie ska med eller om jag kommer springa själv. Hur som helst så ska jag försöka göra någon typ av test för att se om jag, och i så fall hur mycket jag har tappat av att köra lite lugnare träning den här veckan.

Och genom "testet" så kommer jag sen att göra en bedömning om jag behöver backa någon vecka i mitt träningsprogram eller om jag kan köra på som det är tänkt. Men det får vi se till kvällen hur det blir med det.

PS: Om två veckor tar jag min sista cigg innan jag går och lägger mig! Gud vad skönt det ska bli att sparka iväg "bästisen"!

Hopplösa killar..

Emelie har nu läst ut sin första bok som fanns med i kassen från Röda Korset. Det är en typisk inbunden ungdomsbok skriven av Janet Quin-Harkin.

Eftersom jag inte själv har läst boken kan jag inte berätta om handlingen, men jag skriver det som står på baksidan istället.

"Vilken katastrof! Det är snart alla hjärtans dag och våra pojkvänner beter sig som riktiga mansgrisar.

Karen och Ginger är så arga att de inte ens talar med James och Ben, och Roni har tröttnat på allt vad killar heter.

Själv känner jag mig både upprörd och ledsen, för sedan jag började i killarnas tennislag har Danny inte varit riktigt klok. Tjejer kan vara hejaklacksledare eller hålla på med tjejsporter, men de ska inte tävla med oss killar, sa han. Bland annat. Jag trodde inte mina öron.

Men så kom vi i Tjejligan på vad vi skulle göra!

-Vi får försöka med chockterapi, sa Ginger. Vi ska visa att vi klarar oss utan dem. De behöver inte alls gå med oss på dansen. Vi kan börja med en ny trend. Få alla tjejer i vår årskurs att sluta träffa killar tills de behandlar oss med respekt.

-Det kan sprida sig över hela världen, skrek Roni. Alla kvinnor kommer tacka oss. Vi kommer bli berömda!"

Emelie tyckte att det var en bra bok och det märktes för hon sträckläste den under ett dygn. När jag läser på baksidan får jag känslan av att det här är en bok som jag själv gärna hade läst i min tonår.

Skulle du vilja byta bok med Emelie så kan du gärna maila mig (martina.karlsson2@gmail.com) eller lämna en kommentar, så vi kan lösa det praktiskt.

En annan bok som vi gärna gör ett byte med är: Lyckan, kärleken och meningen med livet.

Vad tycker ni???

Nu har ni fått följa min inledande serie om vad kosten har för betydelse för den som idrottar och dess betydelse för ett bättre resultat.

Anledningen till att jag har skrivit är framför allt för min egen del. Jag håller nämligen på och läser och försöker lära mig så mycket som möjligt om vad jag ska äta för kost för att kunna träna så mycket som möjligt och förbättra mina resultat. Och i framtiden hoppas jag även på att det ska ge så mycket så jag även ska kunna satsa på tävling.

Att skriva om det jag lärt mig är en del av min studieteknik.

Ni som läser får gärna kommentera och berätta vad ni tycker om det jag har skrivit.

Då vet jag ju om det finns ett intresse av att jag fortsätter eller om jag ska skriva ner "mina glosor" någon annan stans.

Motionscykel istället för löpning

Om jag tyckte att det regnade mycket igår så är det inget mot vad det har gjort idag.

Regnet har bara vräkt ner. Och att ge mig ut och springa va inte alls något som lockade mig. Nej jag bangade verkligen ur. Jag ville helst bara krypa upp i soffan och fortsätta läsa i min bok. Fast samtidigt fick jag lite dåligt samvete över att jag skippade löpningen. Så jag bytte om till träningskläder satte på en bra cd-skiva och cyklade tempo på motionscykeln istället. När jag var klar med träningen kände jag mig väldigt belåten över att jag hade tränat trots allt. Att det blev motionscykeln istället för löpning kan nog vara bra trots allt, med tanke på att det faktiskt inte gått en hel vecka sedan jag knäckte till min gamla ryggskada. Även att den inte gör ont längre så är nog ryggen ganska känslig för den belastning som löpning innebär. Men i morgon känner jag att jag bara måste ut och springa. Jag kommer nog inte träna efter mitt träningsprogram utan jag tror att jag kommer köra ett test istället för att se om och i så fall hur mycket jag tappat de här dagarna som jag inte har sprungit något.

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Tack vare att det regnar om dagarna har jag fått lite mer tid över till att läsa. Boken jag läste ut i går är skriven av Elizabeth Gilbert och är internationell bästsäljare och översatt till hela 35 språk! Boken är en verklighets berättelse om hur Elizabeth själv ger sig ut på en ett år lång resa till Italien, Indien och Indonesien för att hitta sig själv efter en svår och upprivande skilsmässa. Elizabeth åker till Italien för att lära sig njuta, Indien för att hitta frid och Indonesien för att hitta balansen i sitt liv. Hon stannar fyra månader i varje land.

Boken var helt okej och jag fick många värdefulla tankar. Fast som Oprah Winfrey menar "En knockout, fylld av visioner" tycker jag nog inte att den var. Men helt klart är det en läsvärd bok.

Min bok är i pocketformat och om du vill läsa den och kanske byta bok med mig så skicka ett mail till mig (martina.karlsson2@gmail.com) eller lämna en kommentar så kan vi säkert komma överens om hur vi löser det praktiskt.

Efter tävlingen

Efter tävlingen skall vätske- och glykogenförråden återställas.

Sportdryck och eventuellt något lätt att äta så snart som möjligt efter avslutad tävling ger bra återhämtning.

Om man tämt glykogenförråden ger 1-1,5 gram kolhydrat per kilo kroppsvikt den första timmen en bra start på återhämtningen. Kolhydratsrika livsmedel med ett högt GI (glykemiskt index) påskyndar nybildning av glykogen i muskeln i återhämtningsfasen. En väl sammansatt måltid så snart som möjligt är också önskvärt för att påskynda återhämtningen.

Om man ska tävla eller träna inom 24 timmar är just denna återhämtning mycket viktig. Om det dröjer flera dagar till nästa pass är det inte lika bråttom med energi och vätskeåterställarna.

Kom ihåg! Om man gör en förändring i kost- och vätskeintaget bör man testa det under tävlingsliknande förhållanden.

Boklösning

Jo jag lovade ju i går att jag skulle berätta hur Emelie och jag tänkt lösa det med vår ganska välfyllda bokhylla. Och mer böcker kommer det säkert bli nästa gång jag snubblar in på Röda Korsets loppis. Vi har faktiskt två ganska enkla lösningar.

Lösning 1 : Någon som vill byta?

Säkert Finns det fler där ute som gillar att krypa upp i soffan med en god bok. Böcker är inte billiga. Ofta läser man en bok bara en gång. Så varför inte byta böcker med varandra? Säkert finns det någon som har en bok som jag skulle gilla. Skulle du vilja läsa någon av de böcker vi läst så skicka ett mail till mig (martina.karlsson2@gmail.com) eller kontakta mig via kommentarerna så löser vi det praktiskt.

Lösning 2: Lämna tillbaka!

Ja varför inte samla alla utlästa böcker i en kasse och sen när det blivit några är det bara att lämna tillbaka dem till Röda Korset så kan de ju sälja dem en gång till. Pengarna går ju till välgörenhet.

Både Emelie och jag har precis läst ut varsin bok. Under dagen kommer det recensioner på dem så håll utkik om du är nyfiken på om det skulle kunna vara någon som passar just dig och du har en bok att byta med.

Loppisfynd

I går var jag och min mor och kikade lite på Röda Korstets loppis-butik i Mariannelund. Vi hittade inget som var något att ha direkt. Inte mer än lite böcker. En pocket bok kostade 5 kr/st och en inbunden bok gick till 10 kr/st. Eller så fick man plocka till sig en kasse böcker för endast 10 kr! Wow! Med en bokmal till dotter passade det perfekt! Mamma och jag delade på en kasse. Kära mor hittade tre böcker medans jag fyllde upp kassen så mycket det bara gick. Det blev lite blandat med både pocket böcker och inbundna böcker. Många valde jag på författaren utan att kolla handlingen. (Jan Guillou´s Madame Terror, Någon Danielle Steel bok, flera Sidney Sheldon böcker varav två är på engelska, Scarlett - fortsättningen på "Borta med vinden", Shogun - jag bara älskar filmen = boken borde vara bra, och så några till för att fylla upp kassen).

Emelie jublade när jag kom hem med kassen. Det blev nästan som julafton för henne, ren beslutsångest över vilken bok hon skulle börja läsa. Det blev en typisk ungdomsbok som hon började med och faktiskt redan har läst ut. Och har börjat med nästa, en roman av Barbara Bradford Taylor. En fördel är att Emelie och jag har ganska lika smak när det gäller böcker så vi kan ofta byta med varandra. Ett problem däremot är att det börjar bli ganska fullt i vår bokhylla. Men problem är ju till för att lösas, och en lösning finns på lut... (Berättar om det i morgon.)

Träningsupplägg som på häst

Regnet har öst ner idag så dagens planerade löpning blev inställd. Och egentligen är ju fredagar ju min vilodag. För det är jag ganska noga med att jag ska ha en helt träningsfri dag i veckan. Det är jag med hästarna så varför skulle jag inte vara det med mig själv då? Jag är av den uppfattningen att man kan träna lika ofta som man kan rida en häst, dvs i princip varje dag förutom en dag i veckan. Bara man med jämna mellanrum tillåter sig att ha en helt träningsfri period på några dagar till ett par veckor. Jag är ganska övertygad att kroppen behöver lite längre vila då och då. Oavsett om det är en människokropp eller en hästkropp.

Jag vet att många säger att man ska låta kroppen vila minst en dag efter att man har tränat, men det tror inte jag riktigt på. Så funkar det inte i hästvärlden och jag tror att människan kan lägga upp sin träning på liknande vis. Enligt mitt träningsupplägg så tränar jag själv precis som med hästarna, 5 dagars koncentrerad och varierad träning (löpning, cykling, styrka, mm), en dags aktiv vila (ofta en längre promenad) och en dag helt totalt träningsfritt.

De längre träningsfria perioderna kommer ofta av sig självt i samband med en kraftig förkylning eller föräldraplikter som skolavslutning och julfester, och andra viktiga "måsten".

Nu är jag ju ganska nybörjare med det här med träning, så rätta mig gärna om jag har helt fel. Jag söker efter ny kunskap både här och där och jag har jättemycket att lära mig. Men visst borde jag kunna ta med mig många tankar från hästvärlden till min löpträning.

Under tävlingen

Under tävlingen skall vätskenivån upprätthållas och blodsockernivån hållas jämn.

Med bra kostförberedelser klarar man tävlingar som pågår upp till 45-60 minuter utan att tillföra vätska och energi.

Under tävlingar som pågår längre tid än 1-1,5 timme bör vätska och energi fyllas på.

1,5-2 dl sportdryck ungefär var tionde till femtonde minut om magen tål det och det passar i tävlingen.

Inte nog med cykel

Efter att Jonas och jag hade fyllt på mer vatten till alla djuren inför natten skulle Jonas gå sin lilla 3,5 km-runda runt Målarp med stavarna. När han frågade om jag ville följa med tänkte jag först tacka nej efter min tidigare cykeltur idag, men... Vad f-n? Det kan jag väll göra! Det är ju inte så långt. Så vi gav oss iväg. Under hela rundan tänkte jag på att försöka spänna transversus-muskulaturen så mycket jag kunde. En viktig muskel på var sida om bålen, framför allt när man har en ryggskada som jag, men även för alla andra också naturligtvis.

Först tänkte jag att jag skulle vika av in på vår lilla runda vid "Ekäng" och jobba lite i de långa backarna, och träna lårmusklerna. Men så ångrade jag mig i sista stund. Jag har nog redan gett dem en ordentlig genomkörare idag ändå.

Hur som helst känns ryggen mycket bättre nu och jag tror säkert att det kommer bli en löprunda i morgon!

Vilken cykeltur!

Idag skulle jag ju egentligen ta det lite lugnt med träningen och bara ta en liten lugn tur med cykeln. Fast riktigt så blev det inte...

Två timmar innan jag skulle sätta mig i bilen och åka och hämta Joel när han slutat jobba satte jag mig på min gamla MTB och trampade i väg. Jag skulle inte så långt, ner till sjön och vända kanske...

Jag trampade på ner till kyrkan och lät sen cykeln rulla på ner för backen. Utan att jag egentligen tänker på det svänger jag av mot Pauliström. Äsch! Vad då!? Jag cyklar bara runt Fluxerum. Jag kör in på skogsvägen som går förbi gamla flygfältet och inser att någon race-cykel ska jag inte skaffa. Den kommer bli sönderkörd redan första veckan om jag ska åka runt på skogsvägar. Nu är mitt sikte helt klart inställt på en bättre MTB. När jag kommer ut igen på asfaltsvägen mitt på "Fluxerums Raka" får jag ytterligare ett infall och fortsätter mot Svenarp istället, det är ju inte så långt dit...

Väl i Svenarp cyklar jag runt Häslehult där en av mina vänner bor. Och jag kan ju erkänna att det blev en "vätskepaus" där, dvs Kaffe och Skvaller! Oooops! Helt plötsligt var klockan tjugo över tre och jag som måste åka hemifrån halvfyra om jag ska hinna till bruket och hämta sonen utan att köra rally med bilen. Bara att slänga sig på cykeln och trampa i väg så fort jag bara kan. Inte trodde jag att "Fluxerums Raka" var så lång och seg när man har tidspress. Väl framme i Karlstorp har jag ordentligt med mjölksyra i låren och jag ser bara "Karlstorps Backen" torna upp sig framför mig. Den som kommit från "Pauli-hållet" vet vad jag pratar om! Med tidspressen och en smått irriterad son i tankarna gav jag mig upp för backen med så mycket kraft jag bara hade. Nja, nu ska ni ju inte tro att jag orkade cykla upp för HELA backen inte. Inte riktigt. Men längre än vad jag själv hade trott och vid den gamla affären hoppade jag på cykeln igen och trampade med mjölksyrefylda lår upp förbi kyrkan. Och Halleluja! Vad skönt det var när det äntligen blev en liten nedförs-backe! Nu var det inte lång bit kvar hem, bara en uppförsbacke till, och så lilla grusvägen upp mot vår gård kvar.

Hemma hoppar jag nästan av cykeln i farten, in i köket och sveper ett grogg-glas med vatten (något ska man väll ha dem till), grabbar bilnycklarna och iväg till Bruzaholm.

Jag ska nog inte berätta hur den bilturen var men jag kan ju tala om att jag svängde in på parkeringen precis när Joel gick ut genom grinden!

På vägen hem stannade vi i Hjältevad och köpte varsin Cola och en chokladbit. Det tycker jag faktiskt att jag gjort mig förtjänt av idag.

Före tävlingen

En kolhydratrik måltid 2-4 timmar före tävlingens start passar de flesta. Måltiden ska innehålla lite mindre fett och protein än vanligt, samt ha ett lågt innehåll av kostfibrer för att inte störa mage och tarmar under tävlingen.

Den som väljer att äta "huvudmålet före tävlingen" 4 timmar eller mer för start, kan gott äta ett kolhydratsrikt mellanmål en timme före start.

Drick 4-5 dl vätska 1-2 timmar före start. Det fyller på det sista i vätskeförrådet och det som blir över hinner man kissa ut.

Stavgång med min Iron Man!

Ryggen känns mycket bättre nu ikväll, vilan i soffan har gjort nytta och svullnaden runt disken har gått ner nästan helt.

För att inte belasta ryggen följde jag med Jonas ut på en stavgångspromenad i en och en halv timme istället för att ta en löprunda. Det känns som att det var ett bättre alternativ än att inte göra något alls. Vi gick först vår 2,5 km runda och när vi nästan var hemma tänkte jag att jag går även 1,5:an med brutala backar för att få upp pulsen lite extra. Jonas ville följa med runt eftersom det är så länge sen han var däråt och han ville se hur det ser ut nu när en del av skogen växt upp som vi planterade för några år sen. Först tänkte jag att det klarar han inte med sin sjukdom men okej, i värsta fall får jag väll hämta honom med bilen. :-)

Men jag måste säga att min gubbe imponerade på mig! Med hjälp av stavarna fick han både upp farten och kraften i uppförsbacken på hemvägen. En brant backe som är nästan en kilometer lång. Vi höll ett jämnt tempo med varandra och jag tror nog att jag inte hade gått mycket fortare om jag hade varit själv.

När vi kom hem fortsatte vi ner till betena och kollade till våra nötdjur inför natten, när vi ändå var ute. Och stavarna fick följa med! Ha ha! Kossorna tyckte säkert att vi var konstiga som gick omkring i hagen med pinnar. Egentligen borde nog Jonas använda stavarna lite mer, även när han går runt på gården eftersom han får en mycket bättre och stadigare gång när han har dem.

För er som inte vet kan jag ju berätta att min man lider av den kroniska neurologiska sjukdomen Multippel Skleros, MS. Han har haft sjukdomen vad vi vet i elva år nu. Enligt läkarna på Höglands Sjukhuset i Eksjö, Länssjukhuset Ryhov och Salgrenska i Göteborg så skulle Jonas inte kunna röra sig utan vara helt totalt förlamad och sitta i, om inte en permobil, så i alla fall en rullstol. Men envis och tjurig som han är så vägrar han att sätta sig i rullstolen (det står en i garderoben) utan han kämpar på och tar hand om vår lilla gård i stort sett på egen hand. Han menar på att gårdens skötsel är den bästa träning och rehabilitering han kan få.

Jag har i och med att jag börjat löpträna kommit i kontakt med flera triatleter och jag imponeras av eliten inom triatlon som ger sig på och gör Triatlon Iron Man. Vilka fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor som klarar av att simma 3,86 km, cykla 180 km och springa en maraton (42195 m) i ett sträck utan vila mellan.

Men så ser jag min man, hur han kämpar och hur bra han kan röra sig trots alla dystra diagnoser och prognoser han har fått av läkarexpertisen. Han kämpar trots att hela kroppen värker och muskler tvinar bort om han inte rör på sig. Och inget botemedel finns för honom. Då inser jag att det är en person som han som verkligen är en Iron Man!

Tänk positivt!

En ny studie gjord av forskare vid amerikanska Carnegie Mellon University visar att om du föreställer dig att du äter en viss matvara, så kommer du inte vara lika sugen på den sen.

Forskarna delade in 51 personer i tre grupper.

Grupp 1 fick föreställa sig att de åt 30 M&M:s.

Grupp 2 fick föreställa sig att de åt tre M&M:s och stoppade pengar i en enarmad bandit.

Grupp 3 fick föreställa sig att de inte åt någon M&M utan stoppade 30 mynt i en enarmad bandit.

Forskarna ställde sen fram en skål med godis och lät testgrupperna äta om de ville. Den grupp som åt minst var grupp ett som hade föreställt sig att de redan hade ätit godiset. Forskarna menar på att upprepad exponering av något ätbart - även om det är i tanken - minskar begäret av att äta mer.

Tänk så smidigt att bli av med godissuget! Bara gå runt och inbilla sig att man äter sega råttor och choklad! Det ska jag testa nästa gång!

Hu går det med ryggen?

Tack vare några smärtstillande tabletter av dunderstyrka har jag fått sova några timmar i natt trots ryggvärken. Jag har vilat mig hela förmiddagen och inte gjort ett handtag. Och det har gjort lite nytta faktiskt. Det gör inte riktigt lika ont längre, men visst gör det ont. Som en följd av smärtan är jag även ganska stel i ryggen. Och stelheten gör ju att det gör ont med. Lätt att det blir en ond cirkel här, om jag inte ser upp.

Jag kommer fortsätta att vila och inte belasta ryggen under eftermiddagen. Skönt att solen lyser så jag kan sitta ute och läsa om idrottskost.

Om det går som jag hoppas så kommer jag gå en runda stavgång tillsammans med maken i kväll för att återfå rörligheten i ländryggen.

Jag återkommer om det senare.

Vegetarisk kost och idrott

Med en laktovegetarisk kost, där mjölkprodukter ingår, eller en lakto-ovo-vegatarisk kost, där även ägg ingår, är det oftast inga problem att få både näring och energi för den som tränar.

En vegankost, där alla animaliska livsmedel uteslutits, är däremot inte att rekomendera till den som tränar mycket.

För säkerhetens skull bör den som väljer en vegetarisk livstil tillsammans med träning få hjälp av en näringsfysiolog att värdera kostens sammansättning med tanke på energi- och näringsinnehåll.

Ryggläge

Jaha! Så gick det med det!

När jag tidigare idag skulle ge hästarna vatten kom latmasken fram i mig ordentligt.

Vi har 20-liters dunkar som vi fyller med vatten och tar med oss till hagen. I och med att det har varit lite varmare igår och idag så har hästarna naturligtvis druckit mer vatten, så deras vattenbalja var nästan slut när jag var och gav Baronessa hennes kraftfoder. Ja ja visst. Inga problem. Det är ju bara att hämta dunkar och börja fylla på. Inget konstigt med det.

Om man nu inte är så lat som jag och väljer att ta en dunk med vatten i var hand och bär dem ca 100 meter och sen krångla sig över ett elstängsel utan att få ström i sig, istället för att ta en dunk åt gången och gå flera gånger utan något krångel.

Första gången gick det ju hur bra som helst. Men lite värre blev det andra gången.

Att bära 20 liter vatten (totalt 40 kg) i var hand är väll ingen match, men sen när jag skulle ta mig över staketet brände det till i min gamla skada i ryggen. Satan i gatan, vad ont det gjorde! Och inte har det blivit bättre. Snarare tvärtom! Smärtan har börjat vandra ner mot låret och jag vet ju vad det betyder. Mitt diskbråck har gått upp igen. Skadan sitter mellan femte ländkotan och första svanskotan, eller korsben som det heter enligt bilden.

Så någon träning blir det inte för min del på ett par dagar, utan det blir att lägga sig i soffan och försöka hitta ett läge som inte gör ont och vila ryggen tills i morgon. Tur att vi har smärtlindrande tabletter hemma som jag kan ta till natten, så jag får sova. Nu är det vila som gäller för hela slanten.

Gör det inte allt för ont i morgonkväll försöker jag mig nog på en promenad istället för löpträningen. Det är bara bra om jag kan röra på mig så mycket som möjligt utan att belasta ryggen och då är promenader det som gäller. Skulle det däremot inte bli bättre tills i morgon blir det med största sannolikhet en tur till vårdcentralen istället.

Långsamma och snabba livsmedel

Idrottare har fördel av att äta och dricka snabba livsmedel, dvs livsmedel med ett högt GI - glykemiskt index - under återhämtningen.

Däremot under uppladdningen är långsamma livsmedel att föredra.

Den som är uthållighetstränad her en bättre blodsockerreglering och kan ha större andel snabba livsmedel i sin kost än den som inte tränar alls.

TRÄNA UTOMHUS!

I en undersökning från California Pacific Orthopedic and Sports Magazine framkom det att de som tränar utomhus blev av med i genomsnitt 3,4 kilo och 6,17 % kroppsfett på åtta veckor. Det beror på att kroppen hela tiden utsätts för naturens påfrestningar i form av väder, terräng och naturliga hinder.

Du behöver inte hoppa över höga murar eller slå volter över plank, men du kan liva upp din träning med lite naturlig rekvisita. Gör din egna bana med nedfallna träd, stenar, murar, trappor, bara din egna fantasi sätter gränser!

genom att hoppa och svinga dig från grenar och stänger tränar du upp din smidighet. Din balans får sig en genomkörare när du går på stockar och murar.

Mellan 4-8 hinder kan vara lagom att ha på sin bana.

Börja först med att gå banan långsamt och planera hur du ska tackla de olika hindren, sen när du känner dig mer säker ökar du tempot allt eftersom.

Blanda utfall, armhävningar, step-ups, knäböj och core-övningar.

Lägg upp träningen ungefär så här:

*Gå eller jogga i ca sex minuter för att värma upp kroppen.

*Spring eller gå fort i tre minuter och följ upp med 20 utfallssteg. Ta ett stort steg framåt så ditt ben hamnar i 90 graders vinkel, var noga med att ryggen är rak. Fortsätt genom att ta ett kliv framåt med nästa ben.

*Jogga eller gå fort i tre minuter till. Hitta en låg bänk, mur eller stock och gör 15 step-up med varje ben. Avsluta med att göra 15 tricepslyft/dips.

*Spring eller gå fort i tre nya minuter. Hitta en plätt där du kan göra plankan under sex långa lugna andetag.

*Vila ett par minuter och börja om från början. Kör passet tre gånger. Varva sedan ner genom att gå en liten stund.

TRÄNA SÄKERT!

Titta igenom de här tipsen innan du ger dig ut i naturen.

-Använd väl upplysta och befolkade områden. Spring gärna med en kompis eller gå med i en löparklubb.

-Skaffa bra kläder som håller dig torr och väl synlig.

-Ha inte för hög volym på din MP3-spelare! Du måste kunna höra vad som händer runt omkring dig.

-Ha alltid vattenflaskan och mobiltelefonen med dig i fall något skulle hända.

-Var noga med uppvärmning och nedvarvning för att undvika skador.

Rekord sen nytt tema!

Diagram för senaste månaden

Igår slog antalet besökare sen jag bytte tema på bloggen från hästar till träning och hälsa rekord!

Antalet unika besökare var så många som 123 st! Kul! Jag trodde inte att jag någonsin skulle komma över 100 sidvisningar per dag ens. Och nu har jag gjort det med marginial!

Faktiskt så finns det en viss tendens till att intresset för bloggen med träning- och hälsotema är större totalt sett än när jag skrev om hästar och ridning, vilket i så fall gör att jag kommer behålla inriktningen och bara skriva om hästarna på deras "egna sidor".

Hur som helst är det kul att det finns ett intresse för det jag skriver om.

Diagram sedan jag startade bloggen för två år sen

Första rundan över 5 km!

Idag utökade Emelie och jag vår löprunda. Eller ja egentligen slog vi ihop 3,5 km rundan och 2,5 km rundan till en runda. Den nya rundan blev 5,5 km. Den längsta runda vi sprungit hittills!

Rundan börjar ner genom skogen och kommer ut i utkanten av kyrkbyn. Sen går den upp genom byn och den som någon gång åkt genom Karlstorp vet vilka backar byn ligger i. Det känns som man står och springer på samma ställe hela tiden och inte kommer något framåt alls. Men vi "tuggade" oss envist upp förbi kyrkan där det äntligen går lite svagt utför 20 meter innan det blir flackt i dryga kilometern förbi vår lilla by där vi bor. Ungefär en kilometer hemifrån viker vi av in i skogen längs en ganska lång nerförsbacke, skönt att springa på en mjuk skogsväg lite. Så kommer vi ut på grusvägen som leder upp till vår by. Och jag menar upp! De sista 300 meterna är ren uppförsbacke, faktiskt den som vi brukar träna backlöpning med stavar i. Det var riktigt tungt sista biten av backen men vi hade 50-75 meter kvar till rundans slut och inte skulle vi väll vara så veka och gå sista biten? Nej både Emelie och jag bet verkligen ihop och sprang. Efteråt kramade vi om varandra, för det tycker jag att vi var värda faktiskt!

Våra intervaller enligt träningsprogrammet idag var: 10 min lugn löpning, 2 min power walk, 9 min lugn löpning, 2 min power walk, 8 min lugn löpning, 2 min power walk och som avslutning 2 min ren backlöpning. Vårt tempo låg på 6:21/km. Kanske inte det snabbaste man kan önska sig men vi är nöjda med det upp för de backarna.

Efter vår löprunda körde jag 50 crunches och "plankan" på min älskade swissball för att stärka upp min bålmuskulatur så jag inte får håll lika lätt. Och nu när jag tänker på det så fick jag faktiskt inte håll en enda gång under löpningen idag! Kanske gjorde gårdagens styrkepass lite nytta i alla fall då?

Kan vi dra nytta båda två?

I slutet av veckan kommer en "gammal" barndomsvän hem till Pauliström från Kalmar. Han kommer troligen upp till oss med sin familj så deras små barn får rida lite på vår gamle ponny Fjodor. Fidde och jag har inte träffats på jag vet inte hur många år, trots att vi var ganska nära vänner när vi var små. Men vi har ändå en bra kontakt med varandra via det fantastiska Internet och Facebook. Det ska bli så himla kul att träffas igen! Jag missade ju tyvärr återträffen förra hösten som ordnades i "Pauli" där hela gänget sen vår ungdom samlades.

Fidde håller också på och konditionstränar en hel del, och han pushar mig i stort sett varje dag på "Fejjan". Vi bestämde att vi ska försöka ta en löprunda tillsammans. Kul! I och för sig är Fidde betydligt bättre än mig, men jag har ju min styrka i att jag är van att springa i backar, vilket inte han är. Det finns tydligen inte så många vid kusten. På "flacken" kan han säkert hjälpa till att pressa mig till det yttersta, något som jag känner att jag behöver.

Så läste jag tidigare i Marie Johanssons träningsblogg om hur viktigt det är med den mentala känslan nu när det börjar närma sig Kalmar Triatlon och Ironman för henne. Hon skriver att hon just nu tränar ensam för att inte sänka sitt mentala av att någon ligger före henne och hon får svansa efter som en vante. Något som bevisar för det undermedvetna att man är svag och värdelös.

Hmm. Just det. Jag som tänkte mig att jag skulle få ett riktigt djävulskt men välbehövligt träningspass på köpet om nu Fidde kommer och hälsar på. Men det kanske sänker mig så pass att jag kommer att ge upp mitt mål att komma runt Eksjö Stadlopp. Fast det kan det vara värt om jag får träffa en gammal vän. Och vem vet? Både Fidde och jag kan nog få ut något bra av det. Han stärker det mentala av att vara så mycket bättre och jag blir pressad att göra ett riktigt superbra träningspass. Det blir ju ändå bara vad man gör det till.

En kul grej och ett kärt återseende!

Bioaktiva ämnen

En väl balanserad kost bör innehålla fullkornsprodukter av spannmål, frukt, baljväxter, grönsaker och bär.

Plantfood som är ett samlingsnamn för dessa livsmedel, innehåller många micronäringsämnen, annat än vitaminer och mineraler, men som ändå är biologiskt aktiva. Bioaktiva ämnen kan ha en atioxidantiv eller hormonell påverkan.

Skriv dagbok!

Det är lättare att förbli motiverad till sin träning om man börjar skriva träningsdagbok.

Det finns speciella tränngsdagböcker att köpa, men självklart funkar en helt vanlig kalender lika bra. Du kan även satsa på någon an nätets träningssajter eller blogga om du känner dig mer digital av dig.

Själv använder jag mig av sajten iFORM.se och skriver upp i kalendern där hur min träning den dagen varit. Programmet räknar snabbt och smidigt ut längden på min runda och vilken kilometertid jag haft den dagen. De lite mer detaljerade uppgifterna om min träning skriver jag om här i min blogg vilket har gjort att jag har hittills behållit min motivering till träningen och framför allt inte glömt bort varför jag började träna. Att ta mig runt Eksjö Stadslopp nästa år på mindre än en timme!

Vilken förändring!

Jag kan inte annat än att vara lite stolt över mig själv faktiskt.

För åtta veckor sen när killarna på jobbet hetsade mig till att anta utmaningen att springa Eksjö Stadslopp 10 km, klarade jag inte ens av att jogga i en minut!

Med ett bra träningsprogram och flera duktiga uthållighetsidrottare som sporrar och motiverar mig klarar jag idag av att springa i ett 5:38 tempo i 20 minuter och jag har ändå energi kvar i kroppen till att köra ett styrketräningspass efter! Det är jag väldigt stolt och nöjd med!

Jag har väll inte gått ner så mycket i vikt som jag hade hoppats på, men ändå börjar mina tajts sitta lite väl löst i midjan och senast när jag inhandlade ett par 3/4-tajts fick jag faktiskt välja en storlek mindre än vad jag brukar köpa! Så istället för att minska i vikt har jag väll omplacerat lite på kroppen och börjat bygga nya muskler. Kanske dags att skaffa lite nya bilder när jag tränar, kan ju inte använda de gamla pluffsiga längre. Det blir nog att ta med kameran nästa gång Emelie och jag tränar tillsammans.

Min självkänsla har verkligen förbättrats och jag börjar faktiskt tro på mig själv nu. Mitt mål är att jag ska springa hela distansen i Eksjö i ett 6 minuters-tempo och det känns inte som en omöjlighet längre. Faktiskt tror jag nästan att jag är nere i det tempot bara jag slutat röka om tre veckor.

Jo då! Jag ska sluta! Absolut! När semestern är slut är det slut med cigaretter också! Så om tre veckor tar jag min sista cigg innan jag går och lägger mig! Stoppdatum för rökningen är den 15:e augusti. Samma dag som jag börjar jobba igen. Varför jag inte slutar nu direkt? Jo, jag vill inte utsätta min familj för de fruktansvärda humörsvägningar jag kommer få i samband med abstinensen under semestern när vi ska njuta av varandras sällskap. Under semestern ska vi ha trevligt och inte få den förstörd av en tjurig mamma.

Hur som helst har den här förändringen gjort att jag blivit ännu mer sporrad och motiverad till att träna. Vem vet hur förändringen har blivit om en månad med planmässig träning och en vecka utan cigg? Det ska bli spännande att få sammanställa!

Bättre och bättre!

Så äntligen kom jag ut på en löprunda idag. Jag körde ren asfaltsträning och sprang vår "flackaste" runda mot Kråkshult men det finns allt ett par rejäla backar även däråt.

Jag kände mig ganska stum i benen i början med det släppte efter någon kilometer och jag fick ett ganska bra flyt till min vändpunkt. När jag hade sprungit i tre kilometer hände det som jag inte vill ska hända. Jag fick håll! Först stannade jag till för att hämta andan men sen tänkte jag på något som jag läste i triatleten Marie Johanssons träningsblogg, "Inte stanna - det blir bara jobbigare att komma igång igen då!" en annan sak som hon skrivit är att "Man klarar mer än man tror!"

Så istället för att ge mig och gå ett par minuter bet jag ihop och fortsatte springa. Visst gjorde det ont i sidan men det gjorde bara att jag definitivt bestämde mig för att köra ett styrkepass med fokus på core-träning när jag kom hem.

Enligt mitt träningsprogram skulle jag springa i 20 minuter men efter 19 minuter och 20 sekunder tog min runda slut! Hoppsan Kerstin! Dags att springa lite längre nästa gång kanske?

Mitt kilometer-tempo hamnade på 5:38, och det i duktig motvind sista halvan! Det är 11 sekunder snabbare än förra helgen, och då var det i princip nästan vindstilla. Med det kan jag ju bara säga att mina träningspass i Bruzaholm medans jag väntat på att Joel ska jobba klart har gjort nytta.

Efter min runda körde jag som jag bestämt mig för 45 minuter styrketräning med största fokus på core-muskulaturen och lite bröst och armar. Den enda övningen för benen jag gjorde var "sockerbiten" som jag beskrivit tidigare, för att stärka knäna i hopp om att "mota Olle i grind" och slippa löparknän i framtiden.

Efter träningen åt jag två mackor med hemkokt körsbärsmarmelad och ett glas juice, för jag var vrålhungrig, kan jag lova!

Gå fortare!!!

Om du vill leva längre ska du gå snabbare!

I alla fall enligt University of Pittsburgh så lever de som går en meter per sekund eller snabbare längre än de som promenerar långsammare.

"Det krävs kontroll på rörelserna och styrka. Dessutom går det åt mer energi när man går fortare vilket ställer krav på hjärta, lungor, blodcirkulationen, och nerv- och muskelsystemet" menar forskarna. (Som att man inte redan visste det)

Så öka farten och lev längre!

Vätska

Vätskebehovet beror bland annat på omgivningens temperatur, luftfuktighet och ansträngningsgrad.

Man bör planera in vätska i de dagliga rutinerna eftersom den som endast dricker när han eller hon är törstig oftast redan fått i sig för lite vätska.

Under tävlingen (och träning) kan man tillföra 1,5-2 dl vätska var tionde till femtonde minut beroende på hur man tål det, och hur det passar och vilken typ av idrott man utför.

En cyklist kan tillföra större mängder vätska per tillfälle jämfört med en löpare.

För att återställa vätskebalansen bör man dricka 1,5 gånger förlorad vikt. En dryck som innehåller någon sockerart ger energi och nytt glykogen. Natrium (salt) i drycken stimulerar vätskeupptaget och håller kvar vätskan i kroppen så man inte kissar ut allt på en gång.

Därför blir det ingen träning i dag.

I morse gjorde jag något som man normalt sett ska göra när man har semester.

Jag tog en och en halv timmes sovmorgon, och klev inte upp förens klockan sex.

Och det har jag fått lida för hela dagen. Tro mig!

Många tror att jag är en av världens mest morgonpigga personer som varje morgon kliver upp senast halv fem, fem. Så är det inte riktigt. Visst kliver jag upp så tidigt även när jag är ledig. Men det är inte för att jag inte kan sova längre eller för att jag ska upp och göra något.

Nej anledningen är att om jag sover längre än vad jag brukar så får jag alltid migrän.

Igår kväll satt vi uppe lite längre än vanligt och tittade på film. När jag skulle gå och lägga mig tänkte jag att när det nu blev så sent så borde jag ju kunna sova en timme till i alla fall, och ställde klockan på sex istället.

Vilket jag inte skulle gjort.

När klockan ringde i morse vaknade jag med sjungande migrän, som jag har fått dras med hela dagen. Jag hade inte sett upp med att min migränmedicin tagit slut heller. Närmsta lördagsöppna apotek ligger 4 mil härifrån. Så långt känner jag inte för att köra bil när huvudet känns som det ska explodera. Jag har försökt få migränen att ge med sig med TREO som vi hade hemma. Det hjälpte inte mycket. Bara så att jag klarade av att göra det viktigaste, nämligen att sköta om hästarna och se till att de har friskt vatten i sina hagar. När jag hade fyllt upp vatten nere hos stona och var på väg hem upp för backen kände jag hur mitt blodtryck rusade upp alldeles för mycket, och jag fick snällt inse att någon löpträning blir det inte av idag även om migränen skulle ge med sig framåt kvällen. För även om smärtan försvinner så tar det några timmar för kroppen att hämta sig efter ett migränanfall.

Så jag får snällt vara inne med min keps (jag blir extremt ljuskänslig när jag har migrän) med nerdragna persienner och hoppas på att jag känner mig bättre i morgon och kan springa en sväng på förmiddagen när kroppen vaknat till.

Vitaminer och Mineraler

Vitaminer och mineralämnen behövs bland annat för att kolhydrater, fett och protein ska omsättas på bästa sätt.

Det finns inga säkra vetenskapliga bevis för att idrottare har ett större fysiologiskt behov av vitaminer och mineralämnen än personer med låg fysisk aktivitet.

De idrottsgrupper som kan vara i riskzonen för ett för lågt intag av vitaminer och mineralämnen är idrottsgrupper som har ett kosmetiskt krav, typ gymnastik och konståkning, och grupper med viktklassindelning, typ tyngdlyftning och brottning, och andra som begränsar sitt energiintag av någon anledning.

Järnintaget kan bli för lågt för kvinnor även om det förekommer järnbrist hos idrottsmän. Kvinnor bör vara uppmärksamma så att järnvärdena inte blir för låga.

Ingen ska ta järntillskott utan att först rådfråga en läkare.