Personliga bekymmer

Många undrar säkert varför jag inte skrivit något på nästan en månad. Har jag slutat träna? Både Ja och Nej på den frågan.

Ja, det stämmer att jag inte har tränat något den senaste tiden. Först började det med min stressfraktur i vänster fot. När den skadan var läkt och jag började träna igen så tog det bara några veckor så stukar jag foten. Samma fot som jag fick frakturen i. Åter igen blev det att vila för att läka. När foten började kännas redo att jobba igen uppstod en situation i vår familj som jag inte kan gå in på men som tar så mycket mental energi och tid av mig så jag ska faktiskt erkänna. Jag orkar inte träna något just nu!

Men Nej. Jag har inte slutat träna för gott. Så fort det har löst sig på det privata planet så kommer jag snöra på mig mina underbara Nike-skor och bege mig ut och springa igen. Och jag längtar verkligen dit.

Men nu får träningen stå åt sidan. Familjen är viktigare. Familjen är viktigast av allt!

glitter-graphics.com

Morgonpromenad med Nicki

Så fort det började ljusna ute tog Emelie och jag på oss jackorna och gick ut på en ca 7 km lång promenad med vår lilla Nicki. Notera att både matte och vovve har reflexväst på sig. Vi gick genom både skog och kyrkbyn längs en av mina favorit rundor när jag är ute och springer. Allt är ju så nytt för Nicki så ibland blev det en del stopp för att på hundars vis läsa "DN" (nosa på marken) :)

Vi var ute drygt en timme.

När vi kom hem till vår lilla by mötte min brors hund Buster oss. Nicki blev jätteglad och ville med en gång leka, medans Buster till en början var avvaktande. Nicki är ju så stor. Men efter en stund hade de nosat och hälsat och började leka lite.

Eftersom Nicki precis kommit till vår familj så låter vi henne inte vara lös de första dagarna. Så jag behöver väll inte beskriva i detalj hur jag flög runt som en liten vante som försöker hålla jämn takt med två lekande hundar... Tänk vad kul Buster och Nicki kommer få nästa helg när hon också kan få vara lös!

Ny träningskompis!

Under veckan som gått har jag helt enkelt inte fått timmarna att räcka till för att träna. Ja om man inte räknar tiden i stallet som styrketräning när jag mockar och öser fram hö till hästarna och kossorna förstås.

Början av veckan jobbade jag över ett par dagar eftersom jag behövde sluta tidigare i fredags då jag var till veterinärkliniken på Wallby Säteri med två av våra hästar. Egentligen var det bara vår unghäst Baronessa som behövde åka dit för att kolla upp sina tänder. Men eftersom det var första gången som hon åkte transport så tog vi med hennes mamma Princes som sällskap. Allt gick bra och både mor och dotter tog det resan med ro.

I torsdags åkte jag på en ordentlig förkylning och har inte kunnat löpträna något sen dess. Att träna med förkylning, feber och skador är något som jag absolut inte gör.

Men tro inte att jag har tappat av i min motivation att träna. Åh Nej! I går fick vi en ny familjemedlem. En underbar schäfer/rottweiler tik på 3 år, som inte längre trivs att bo i stan.

Det kommer bli många dagliga promenader med den här tjejen, men hon kommer även följa med mig när jag ska ut och springa. Ska bli riktigt kul med sällskap på löprundorna. Bara min förkylning vill släppa...

Pannlampa och reflexväst

Idag blev det åter igen lite löpning efter några dagars vila. Har haft alldeles för mycket på mitt schema för att hinna med, eller rättare sagt orka träna. Men så trotsade jag mitt bekväma jag och tog på mig löparskorna, reflexväst och pannlampa och gav mig ut längs asfaltsvägen mot Kråkshult. Pannlampa och reflexvästen åkte inte på för att det blivit mörkt utan för att det var riktigt höstdisigt ute och eftersom jag sprang längs "stora vägen" kände jag en lite större trygghet om jag visste att bilar skulle se mig ordentligt. Jag vet ju själv hur jag brukar svära över mörkt klädda löpare när jag kör bil under höst och vinter månaderna. Jag är även nojjigt noga med att ha reflexer på när jag är ute och rider. Ja, på hästryggen har jag ALLTID reflexväst på. Även på sommaren. Just för att den neongula färgen syns så tydligt om olyckan skulle vara framme och jag skulle göra en ofrivillig avsittning och blir skadad ute i skogen. Då blir det lättare för de som förhoppningsvis saknar mig, och letar efter mig att hitta mig. Så inte för att jag skulle se, utan för att jag skulle synas drogs reflexvästen och pannlampan med rött blinkande ljus på.

Löpningen för övrigt fungerade ganska bra. Jag sprang ca 6 km på 37 minuter. Ingen super tid, strax över 6 min tempo, men jag tar fortfarande det VÄLDIGT FÖRSIKTIGT med foten. Känner att det är bättre den får läka ordentligt i sin egna takt innan jag börjar kräva både bra tid och distans. Just nu är jag mest nöjd med att bara komma ut och springa några kilometer. Fast visst är jag sugen på att pressa mig så mycket jag bara orkar. Det var med en viss irritation som jag vände hemåt efter 3 km löpning idag. Det kändes ju så bra och jag ville verkligen fortsätta lite till egentligen. Men, nu hade jag bestämt mig för var jag skulle vända och så fick det bli. Nästa helg ökar jag distansen lite. Under veckan som kommer hoppas jag att jag kommer hinna med något pass terränglöpning. Även om det just nu ser ganska fullbokat ut. I morgon måndag ska jag jobba över och kanske även på tisdag. På onsdag ska jag in till stan och hämta spånbalar och foder till djuren efter jobbet, torsdag kanske jobba över lite, och fredag ska två av hästarna till veterinärkliniken på Wallby Säteri.

Men hinner jag inte löpträna så får jag väll åtminstone köra lite styrketräning och motionscykel. Styrketräning får jag ju i och för sig automatiskt nu när vi stallat in djuren och de ska skötas om. Det märks att man inte öst hö och mockat sen i april. Träningsvärk i armar och axlar.

Upp i motvind

Idag "råkade" jag ställa mig på den där hemska fyrkantiga saken som visar inte allt för ofta glada siffror. Hmm. Den visade en högre siffra än vad jag hade trott. Nu MÅSTE jag verkligen komma igång med träningen igen efter skadan på allvar!

Så fast besluten att extra kilona ska bort så fort som möjligt bytte jag om till träningskläder i rasande fart så fort jag kom hem från jobbet. På med reflexvästen jag har när jag rider och ut i höstdiset.

Jag började med vår lilla korta runda på 2,5 km och jag valde att springa åt det hållet som jag skulle få de längsta backarna uppför. När jag kom tillbaka till gården fortsatte jag vår 4 km runda genom skogen ner till kyrkbyn för att tillslut jobba mig upp för Karlstorps backen. Och som att det inte räcker med denna hemska backe som den är, så fick jag även lite motvind. Nu kom mjölksyran som ett brev på posten. Och ja. Jag erkänner att jag gick faktiskt sista biten av backen förbi kyrkan, innan jag fortsatte sista kilometern hem.

Under den sista kilometern kände jag av skadan i foten en del. Typiskt! Men det blev bättre efter att jag vilat en stund när jag kom hem. Jag börjar faktiskt misströsta en del över att jag ska klara av Göteborgs Varvet till våren. Kanske jag ska dra ner på mina ambitioner och nöja mig med 10 km-lopp och satsa på halvmara året där på? Kanske bättre att återhämta sig sakta med säkert?

Hur som helst är jag helt klart nöjd med dagens träning där klockan stannade på 41 min blankt! 6,18 min tempo i dessa backar känns helt okej efter 2,5 månaders total vila och konvalecens.

Urk så långtråkigt

Tiden att träna har inte räckt till under dagen så det fick bli motionscykeln efter att mörkret gjort sitt inträde. Hade tänkt mig 45 minuter men efter en halvtimme hade jag så långtråkigt, Man kommer ju ingen vart och omgivningen ser lika dan ut hela tiden ju. :)

Bestämde mig för att köra ett längre löppass i morgon istället. Och chansen att det blir så är ganska stor. Jag såg nämligen att min Multisportande Göteborgs-granne har kommit till byn tidigare idag när jag var ute och gick med hingsten. Ja just det! Jag har ju power-walkat med honom i 45 minuter tidigare idag! Det måste väll också räknas som träning eller???

Dubbla rundor

Idag körde jag dubbla rundor på min träning.

Först började jag med att värma upp genom att kolla till stona och fylla på vatten i deras hage på andra sidan asfaltsvägen. Första året hästarna har kunnat vara på bete och ute om nätterna i november, bye the way.

När hästarna var ompysslade inför natten startade jag min träningsklocka och började jogga min 4 km runda runt Karlstorps kyrkby. I början kändes benen ganska stumma och jag fick inte känslan av att ha ett riktigt bra flyt i mitt löpsteg. Jag kunde inte riktigt slappna av eftersom jag faktiskt frös om händerna efter att jag hållit på med vatten innan. När jag passerade kyrkan bestämde jag mig för att jag ska skaffa mig ett par tunna fingervantar till nästa gång.

När jag kom till det ojämna underlaget i skogen ville jag testa foten lite och sprang även där det var någorlunda jämn mark. Foten kändes fortfarande ostabil med ändå lite bättre än förra gången. När det blev som mest ojämn valde jag att gå.

I backarna i skogen upp mot vår gård kom mjölksyran ordentligt i låren och jag fick verkligen kämpa för att fortsätta jogga. Och jag ska erkänna att jag fick faktiskt gå i de värsta uppförsbackarna. Sista biten på rundan mötte jag min make Jonas som var ute och gick stavgång. Bra gjort älskling!

När jag kom ner till hästhagen där jag började jogga ställde jag om min träningsklocka och tog mina gåstavar som jag lagt i diket och gav mig av på en kort stavgångsrunda på 2,5 km också.

När jag stavade mig fram i skogen mötte jag min bror som var ute med sin beagel Buster på promenad. Och jag var ju bara tvungen att stanna upp i två minuter och klappa om denna glada och lyckliga vovve. Kan inte sägas för många gånger hur häftig den här hunden är.

Jag är helt klart nöjd med dagens träning trots att min km-tid när jag springer, inte är på samma nivå nu som innan jag skadade foten. Jag gjorde mina 4 km på 24 minuter (km-tid 6,03) och stavgången på 2,5 km på 21 minuter inklusive ett stopp för att klappa härlige Buster.

Shakira och jag

Egentligen skulle jag tagit en runda i skogen idag. Men tiden räckte inte till innan mörkret kom. Så jag valde att istället för att parkera mig i soffan att sätta mig på motionscykeln och köra ett intervallpass i 30 minuter med Shakira skrålandes ur högtalarna. Svetten lackade men nog hade jag klarat mer. Fast jag har planer på att ge mig ut och springa i morgon när det ljusnat och då vill jag ju ha lite energi kvar till dess. Och framför allt vill jag inte ha träningsvärk om drygt 12 timmar. Men gärna efter. ;)

Snackade med skogens konung.

Har inte skrivit om min träning på ett tag. Dels för att foten trots all vila inte har känts riktigt bra, men även för att jag har varit internet-trött och inte varit ute på nätet något nämnvärt. Min sk träning har mest bestått av härliga skrattfyllda promenader med några arbetkamrater på lunchen. Men så idag kunde jag inte låta bli att snöra på mig mina Nike-skor och ge mig ut på en liten jogging-runda.

Jag valde den korta men backiga rundan runt kyrkbyn på 4 km. Jag bestämde mig för att inte satsa på att springa på tid utan bara komma ut och röra på mig. Jag hittade ganska snabbt en skön rytm och tempo att springa i och det kändes bara helt underbart genom Karlstorp, när jag kom in i skogen och det blev lite mer kuperad terräng valde jag att gå istället för att springa, för att inte fresta min skada i foten. Foten känns helt okej på plant och bra underlag men fortfarande lite ostabil när underlaget blir ojämnt. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Jag vill ju inte skada mig igen.

Och faktiskt är jag glad att jag valde att gå i skogen, för då fick jag chansen att prata med Hans Majestät Skogens Konung som stod ståtlig intill mitt löpspår. En präktig 6-taggare, möjligen en udda 8-taggare. Så vacker han var! Det hade jag missat om jag hade joggat där. Och jägarna som jagat på markerna i helgen sa att det inte fanns någon älg. Hi hi! Jag tänker då inte tala om för dem vem jag träffade på. Hi hi!

Min km-tid i dag blev 6:22 inklusive skogspromenaden. Det får väll duga med tanke på att jag haft en viloperiod. Nu blir det en tur upp till stallet och lite kroppsarbete med grep och skyffel.

Tillbaka på banan!

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Nu är jag tillbaka på banan igen!

Efter att blivit tvungen att vila min fot i drygt en månad så är jag tillbaka. Idag prövade jag lite lätt att springa vår lilla 2,5 km runda. Jag sprang inte alls fort utan tog det väldigt försiktigt och kände mig för hur foten skulle svara på träning efter skadan. Och till min glädje kände jag inte av min skada det minsta. Vilken härlig känsla det var att äntligen kunna springa.

Foten kändes hur bra som helst hela rundan och jag hade gärna fortsatt vår 3,5 km runda också. Men nu gäller det att låta förnuftet styra och inte låta mina ivriga känslor rusa iväg, så skadan går upp igen. Nästa löpträning blir inte förrens om två dagar. Och jag längtar dit redan!

Försökte springa...

Just nu är min MS-sjuke make inskriven på rehabiliteringsklinik för att kolla upp sin sjukdom, få extra sjukgymnastik och arbetsterapi. Han är där i tre veckor men kommer som tur är hem över helgen.

Jag försökte mig på att springa lite i dag men det tog inte lång tid innan min fot började göra ont igen, så jag avbröt. Inte värt att anstränga skadan så länge det gör ont. Det gäller att skynda långsamt. Något som jag skulle tänkt på redan innan jag fick min stressfraktur. Då hade jag nog inte haft ont just nu och kunnat träna som planerat. Men men, man lär så länge man lever. Bara jag blir bra i foten tillräckligt fort så jag hinner träna ordentligt till Varvet... Det vore ju surt att inte vara iform när Halv-Mara ska springas.

Nej, det här går inte!

Nej precis! Det här funkar inte alls! Jag kan inte gå runt här och inte träna den minsta lilla minut.

Visst foten är inte helt läkt än, men vad f-n? Jag är längtar ju så efter att få anstränga kroppen och svettas ordentligt.

Så efter att jag och Emelie tagit hand om alla våra djur tog jag sikte på motionscykeln. Drog på mig mina träningskläder. Bara det, Vilken känsla!

Startade upp lite musik med härliga rytmer av Shakira och satte mig på cykeln och började trampa. Eftersom jag vilat kroppen i nästan en månad tog jag det lite lugnt och cyklade endast i 30 minuter. Nu äntligen skulle jag få känna svetten lackas i pannan ordentligt. Tji fick jag. Inte förrens de sista 5-10 minuterna började svetten komma. Men jag vill ta det lite lugnt nu i början när jag ska sätta igång kroppen igen.

Vilken härlig känsla det är nu efteråt. Längtar redan nu efter nästa träningspass!

Vila lite till...

Vilket underbart väder det har varit idag!

Foten har känts bra de senaste dagarna och jag har bara väntat på att Emelies aftonklänning skulle bli klar så jag kunde börja träna igen. Och med det här härliga höstvädret vi haft idag var jag riktigt sugen på att ta en liten kort runda. Vad jag såg fram mot att sluta jobba och komma hem och ta på mig löparskorna!

Så ringde min chef strax innan klockan 11 och skickade iväg mig på ett annat jobb akut. Jag fick 10-15 minuter att avsluta det jag höll på med och slänga i mig min lunch. För inom en halvtimme skulle jag vara på det andra stället ca 2 mil bort.

För att hinna det jag var tvungen att göra innan jag åkte från Gjuteriet sprang jag genom fabriken och till bilen. På det andra jobbet var det riktigt stressigt och tjejen jag hjälpte och jag sprang om varandra hela tiden. Jag kände ganska snart att foten började göra ont igen och nu under kvällen har jag haft riktig värk i foten.

Jag behöver väll knappast säga att min planerade löparrunda blev inställd. För klarar inte foten av den lilla belastning som jag utsatte den för tidigare idag så klarar den inte av lite lätt löpning några kilometer.

Det är bara att ta det lugnt och vila foten lite till. Det gäller att skynda långsamt när skador ska läka.

FÄRDIG!!!

Nu äntligen är min dotters aftonklänning färdig!

Min tanke var att hon skulle bli söt som socker i den, men jag tycker inte att jag lyckades så bra. Hon blev bedårande vacker istället!

Här är kreationen med en sjal att ha under dagen.

Klänningen har jag sytt "på fri hand" utan något bestämt mönster att gå efter. Visst har jag använt mig av ett mönster till livet men resten har jag klippt, nålat, och provat hit och dit allt eftersom klänningen tagit form.
Och inför kvällen eller om det är lite kyligt ute med en matchande bolero. Notera kristallpärlorna i kjolens drapering... de är dit sydda för hand.

Jag behöver väll inte säga det men min dotter är så lycklig och själv är jag hur nöjd som helst.

Nu är det bara att börja klippa, nåla och tråckla på nästa. Jag ska ju också ha en klänning till bröllopet. Lite Army-inspirerad tror jag det ska bli...

Jag har bara två veckor på mig att skapa den och så vill jag ju börja träna igen. Foten börjar kännas ganska bra nu. Men lite mer vila och låta skadan läka helt är nog inte fel.

Känns lite bättre

Foten har känts lite bättre idag. Det är bara när jag har gått och belastat den en stund som den har börjat värka. Som tur är kan jag anpassa mitt jobb en del och jag har kunnat ta en kortare rast och vila fossen.

Hemma efter middagen tog jag faktiskt av stödförbandet och har gått utan det några timmar. Skönt värre! Jag börjar faktiskt känna en viss förhoppning om att kunna ge mig ut och röra på mig redan till helgen. Är det fint väder kanske jag prövar en liten tur med MTB-cykeln eller om det blir lite stav-gång. Vi får se. När jag väl kan börja röra på mig igen så får väder och vind avgöra tillsammans med vad jag känner för just då, vad det blir för aktivitet.

Hur som helst har jag kommit en bit på väg med Emelies aftonklänning som hon ska ha på sin kusins bröllop i oktober. Jag har sytt ihop delarna till livet och kjolen och bara för att se åt vilket håll det lutar har jag nålat fast dem på provdockan. Nu kan man börja ana hur basen på klänningen kommer bli. Detaljerna kommer senare.

Blir lite lätt träning ändå

Jag ska ju egentligen vila min fot och belasta den så lite som möjligt, så den kan läka så fort det bara går. Och jag har varit jätteduktig tycker jag med att vila. Inte tränat det lilla minsta. Eller?

När jag tidigare idag kollade till hästarna i deras hagar insåg jag att jag faktiskt tränade lite lätt i alla fall. För vad kan man annars kalla det när jag måste gå från den ena änden av gårdens marker där stona går i sin hage, till andra änden där hingsten har sin hage? Visst är det en ren transport men egentligen är det ju faktiskt även lite lätt träning med promenad.

Och jag vet att jag ska vila min fot så den läker, men jag måste ju även sköta om och titta till våra sju hästar så de alla mår bra. Att jag har ont och är skadad är ju inget som får påverka omvårdnaden av mina älsklingar. Och som läkaren sa till mig så är det bra om jag rör på mig om jag kan så jag inte stelnar till. Det viktiga är bara att jag inte belastar foten för mycket, och vilar emellan åt så skadan blir värre.

Utan att jag har tänkt på det, har jag lyckats få in lite träning i vardagen.

Rehabilitering med symaskin

Det sägs att "Inget ont som inte har något gott med sig". Så är det även i fallet med min skadade fot. Nu får jag lite mer tid till att sy klänningarna Emelie och jag ska ha på oss på bröllopet vi ska på i början av Oktober. Och faktiskt kommer jag ta klänningarna till hjälp för att tvinga mig att vila och rehabilitera foten.

Jag har tänkt mig det så här:

Så länge jag håller på med Emelies klänning blir det ingen konditions träning alls för min del. Det kommer nog ta någon vecka eftersom jag ska göra om ett mönster en del så klänningen blir precis så som Emelie önskar sig. Idag har jag gjort första delen av livet och väntar nu på att Emelie ska komma hem från Eksjö för att passa in det så det sitter slimmat på henne.

När jag sen börjar med klänningen som jag ska ha på bröllopet kommer jag börja belasta foten lite mer med promenader och power walk. Först när min klänning är klar kommer jag börja springa lite lätt.Tidsmässigt tror jag att det kommer passa bra. Det gäller att skynda långsamt när kroppen ska läka en skada. För att inte tappa muskler kommer jag köra lite styrketräning och bålstabilitet med min swiss-ball och gummisnoddar, men det är också det enda så länge.

Lägger ner träningen

Jag har varit och kollar upp min fot och precis som jag själv misstänkte så har jag dragit på mig en lindrig stressfraktur i mellanfoten. Troligen fick jag skadan redan förra helgen när jag sprang mina 14 km men då gjorde ju hela kroppen så ont efter det så jag märkte inte av det. Plus att jag lugnt räknade med att det skulle gå över efter några dagars vila. Men så är ju uppenbart inte fallet. Att jag även har ont i höger höft är med all sannolikhet beroende på att jag har överbelastat höftleden när jag har avlastat min skadade fot.

Nu är jag ordinerad vila de närmaste veckorna och får inte belasta foten med träning. Jag har inte blivit sjukskriven från jobbet, utan ska till en början försöka vara som vanligt men ta det lugnt. Blir det inte bättre under veckan som kommer ska jag åter till vårdcentralen.

När foten känns lite bättre får jag passa på att stärka upp mage- och rygg-muskulaturen istället. Något som är viktigt men ofta kommer i skymundan. Lika bra att passa på när jag inte kan konditionsträna.

Avbröt träningen

Idag skulle jag springa mitt första träningspass sedan jag sprang den långa distansen runt Svennarp-Hässlehult. Äntligen! Jag skulle köra lite intervaller efter uppvärmning. Allt kändes bra i början men efter 10 minuters lugn joggning började vänster fot smärta. Jag försökte bita ihop och fortsatte lite till men efter några minuter gav jag upp. Det gjorde så ont och jag vet inte riktigt vad det är som orsakar smärtan. När jag jämför med mina tidigare skador så känns det nästan som en spricka i ett ben bara det att det gör inte ont när jag tar på "skadan". Efter att jag gått ett stycke hemåt började även vristen göra ont, och det kan ju helt klart bero på den ökade belastningen som en haltande gång innebär. Faktiskt gjorde foten så ont att jag nästan tog telefonen och ringde hem för att se om någon kunde ta bilen och hämta mig. Men jag hade ju mindre än 1 km kvar att gå så det kändes lite väl överdrivet. Något som jag nu när jag är hemma ångrar lite eftersom vristen har börjat svullna upp. Vi får väll se vart det här leder och om det blir en tur till vårdcentralen för att kolla upp vad det kan vara. Men en sak är jag säker på. Någon mer löpning blir det inte den närmaste veckan i alla fall. Kroppen behöver läka.

Det röda strecket på bilden visar var smärtan i foten sitter.

Vila

Jag känner fortfarande av överansträngningen sen i söndags och har tagit ytterligare en vilodag. Tror nog det var lite mycket att springa 14 km. Men det kändes ju så bra just då. Hoppas i alla fall på att kunna köra lite intervall-träning i morgon.

Gårdagens mage-rygg pass gjorde nytta. Har känt att det faktiskt finns antydan till vissa djupa magmuskler trots allt. Måste bara träna dem lite bättre i fortsättningen.

Styrka mage och rygg

Nej någon löpträning blev det inte idag heller. Jag har fortfarande känningar av min långa runda i söndags.

Däremot har jag kört ett mycket välbehövligt mage-rygg pass.

Jag fick en tränings CD med senaste iForm-tidningen som jag bara var tvungen att testa. På CD:n finns det fyra olika program i två nivåer. Ett kort och ett långt pass i varje nivå. Jag valde att köra det långa nivå 1 programmet. Och tur var väll det. För även att övningarna såg väldigt enkla ut så var det riktigt jobbigt mot slutet. Det jag gillade med den här CD:n var att det fanns med tydliga beskrivningar på övningarna och faktiskt instruktioner på hur man skulle andas till och med. Det här kommer jag köra fler gånger!

Ändrade planer

Idag skulle jag kört lite styrketräning av bål och rygg. Och jag försökte verkligen, men oavsett vilka övningar jag än prövade smärtade det ordentligt i benen efter min något långa löprunda igår. Mina ben behöver verkligen vila efter gårdagen och eftersom jag inte hittar någon övning som inte känns i benen bestämde jag mig för att en total vilodag idag istället och ändra lite i veckans planering. Riktigt hur jag kommer lägga upp veckan vet jag inte än, det beror lite på när träningsvärken i benen lättar lite mer.

Att jag har träningsvärk är inte så konstigt. Det jag tycker är mest underligt är att det gör mest ont i höger höftled. Höger sida är ju min starka sida och där borde det ju inte göra riktigt lika ont. Att det gör ont vid själva leden är med största sannolikhet att bl.a muskelfästena inte är redo för den belastning som löpning mer än en timme innebär. Det är först nu under kvällen som det börjar kännas mer i själva lårmuskulaturen. Givetvis har det gjort ont hela dagen. För att lindra smärtan under dagen, haltade jag in i stallet och slängde med lite hästliniment innan jag åkte till jobbet. Jag har masserat in linimentet på höfterna och låren ett flera gånger under dagen. Verkligen effektivt! Och det bästa av allt. Det är finns ingen karrens till slakt och godkänt av STC! :D Skämt å sido. Visst är det avsett för hästar men det funkar och lindrar faktiskt lika bra på människor.

En annan del av mitt liv

Jag har fått frågan om jag har slutat med hästar nu när jag bara skriver om min egna träning.

Svaret är kort och gott NEJ!!!

Hästar har alltid varit en del av mitt liv. Hästar är en stor del av mitt liv. Hästar kommer alltid vara en del av mitt liv.

Vi har fortfarande kvar alla våra kusar, dock inte lille shettisen som oväntat gick bort för ett par veckor sedan. Att jag inte bloggar så mycket om hästarna är att det händer inte så mycket med dem just nu och så känns det bättre att inrikta bloggen på en sak. Min löpträning har faktiskt gjort att jag orkar mycket mer även med hästarna.

Min stora passion när det gäller ridning är fortfarande hoppning. Jag hittade ett youtube-klipp med några riktigt duktiga tjejer som flyger över hindren med sina hästar.

Jag är inte med i filmen men så fort jag ser den vill jag bara springa ut i stallet och sadla en häst och sätta upp lite hinder.

Veckans planering v 35

MÅNDAG

Styrketräning: bålstabilitet och rygg

TISDAG

Tempoträning: 10 min lugn löpning, 10 min tempo, 5 min lugn löpning

ONSDAG

Mountainbike eller Styrketräning: bålstabilitet och rygg

TORSDAG

Intervallträning: 10 min lugn löpning, 20 min intervall (4x4 min med 2 min lugn löpning eller rask gång mellan intervallerna), 5 min lugn löpning.

FREDAG

Total vilodag!

LÖRDAG

Alternativ distansträning, troligen stavgång med maken.

SÖNDAG

Distans träning. 45 min lugn distansträning lugn puls och kontrollerad andning.

Veckan som gått

Den veckan började med en skitkul mountainbikerunda runt Pauliström där jag skrattade för mig själv genom skogen. Jag bestämde mig för att jag måste införskaffa mig en cykelhjälm om jag ska hålla på och konditionsträna på cykel.

Tisdagen körde jag mitt första riktiga tempopass på 9 km. Jag kände mig inte riktigt nöjd med tiden på 54 minuter men har fått höra av mina träningsvänner att det är en klart godkänd tid. Det är väll så att jag har ganska höga krav och förväntningar på mig själv.

I onsdags blev jag febrig och sjuk på jobbet och fick ställa in några dagars träning.

I går lördag följde jag med min MS-sjuke make ut på en två timmar lång stavgång i urskogen. Skönt att mjukstarta efter några dagars sjukdom.

Så kom då veckans final idag. Enligt mitt tränings-program skulle jag distansträna lugnt i 40 minuter. Jag valde en 14 km lång runda där jag efter 40 minuter hade klarat av 7 km. Hela rundan tog mig en och en halv timme att avverka. Och då gick jag hela långa branta Karlstorps Backen upp, bara den tog 5,5 minut att gå uppför, där förlorade jag mycket tid. Rundan för övrigt är den flackaste här omkring ändå finns det en del backar att jobba med. Jag märkte idag att det är just i backarna som jag har min styrka. Trots att det inte är alls lika jobbigt att springa där det är flackt så känner jag mig inte riktigt bekväm med just den löpningen. Hur som helst är jag jätte nöjd med hur jag avslutade veckan, speciellt med tanke på att jag varit sjuk i veckan. Det känns att jag verkligen pressade mig till det yttersta. Träningsvärken har redan börjat komma och jag har en viss aning om hur smidigt jag kommer röra mig i morgon. Eller inte....

Längsta distansen hittills!!!

Under förmiddagen velade jag fram och tillbaka över om jag skulle köra ett dubbelpass idag och försöka få in intervallträningen jag missade i torsdags eller om jag skulle träna distans enligt planeringen. Jag kom fram till att det fick bli lugn distans eftersom faktiskt varit sjuk ganska nyligen. Så började funderingarna på vart jag skulle springa. Skulle jag välja den kortare men kuperade svängen mot Kråkshult eller skulle jag ta den lite längre flackare rundan mot Svenarpoch Hässlehult? Där fick förnuftet råda. Det är ju inte lika ansträngande för pumpen att springa flackt, åter igen en tanke på att jag varit febrig för några dagar sen.

Jag gav mig av med inställningen att jag springer så länge det känns bra och sprang i ett så lugnt tempo som jag bara klarade av. När jag kom till den långa raksträckan som häromkring kallas "Fluxrums Raka" och är ca 2 km lång kändes det som jag stod still och sprang på stället.

Enligt mitt träningsprogram skulle jag springa lugnt i 40 min och det hade jag klarat när jag kom fram till "Gamla affären i Hässlehult". Där tillät jag mig att ta 5 min paus med rask gång och fylla på med vätska. Jag har svårt för att dricka medans jag springer. Därefter fortsatte jag springa i 20 minuter, vinkade åt en kompis som satt på sin altan när jag sprang förbi, innan jag gick i 2 minuter och drack lite till. Nu hade jag avverkat Fluxerums Raka tillbaka igen och satte av mot sista biten mot Karlstorp som tog 10 minuter. Väl framme vid Karlstorp tillät jag mig faktiskt att gå upp för hela den hemska backen. Det gick ganska segt uppför, närmare bestämt 5,5 minut innan jag var uppe vid kyrkan. Men där satte jag "fart" igen och sprang sista biten hem. Och det gick inte fort vill jag lova. 7,5 minut men nu kändes det verkligen i benen vilken runda jag gjort idag. Och jag vet någon som med säkerhet kommer ha träningsvärk i benen i morgon och som inte kommer löpträna! Men så har jag ju ändå avverkat min längsta distans någonsin idag. Närmare 14 km! Att klara mina mål på milen och Göteborgs Varvet känns inte som en hel omöjlighet längre. Men jag behöver en hel del träning till ändå innan jag är där i maj nästa år.

Lista över BMR-faktorer

Aerobic high impact 7

Aerobic low impact 5

Alpint. allmänt 6

Alpint, turiståkning 5

Alpint, tävling 8

Arbeta i trädgård 5

Arbete, sittande 1,5

Arbete, stående 2,5

Arbete, rörligt 3

Bada i badkar 2

Badminton, sällskapspel 4,5

Badminton, tävling 7

Baka 4

Basketboll, match 8

Bowla 3

Bädda 2

Coacha 4

Crocket 2,5

Curling 4

Cykla -16 km/h 4

Cykla 19-22 km/h 8

Cykla 25-30 km/h 12

Dansa 5,5

Dart 2,5

Diska 2,3

Fiska 5

Fotboll, match 9

Golf, allmänt 4,5

Golf, bära klubbor 5,5

Golf, dra klubbor 5

Golf, åka med vagn 3,5

Gräva efter mask 4

Handboll, match 12

Handla mat 3,5

Hoppa rep 10

Ishockey, match 8

Jaga, allmänt 5

Jogga 10 km/h 10

Jogga, motionär 7

Kappsegling 5

Laga mat 2,5

Längdskidåkning 4km/h 7

Längdskidåkning 7km/h 8

Längdskidåkning 8-13km/h 9

Längdskidåkning 13- km/h 14

Längdskidåkning uppför 16,4

Lätt hushållsarbete 2,5

Motionssimning 6

Motocross 4

Promenera 5,5 km/h plant 4

Promenera 5,5 km/h backe 6

Rida 4

Simma bröstsim 10

Simma fjäril 11

Sitta 1

Sova 0,9

Spela trummor 4

Springa 11 km/h 11

Springa 16 km/h 16

Springa 8 km/h 8

Springa i skog 9

Stretcha, yoga 4

Stryka 2,3

Tai Chi 4

Titta på TV 1

Tvätta bilen 4,5

Tvätta och klä sig 2,5

Vandra i berg med packning 7,5

Vandra i berg, turist 6

Vattna i trädgården 1,5

Äta 1,5

MATEMATISKA BERÄKNINGAR EV ENERGIBEHOVET. Räkna med BMR-faktor

Genom sin träningsdagbok ser man vilken typ av aktivitet man har gjort och hur länge den har hållit på. Man multiplicerar sitt BMR med BMR-faktorer.

Du kan räkna ut energiåtgången för en enstaka aktivitet (ex 1) eller för en hel dag (ex 2).

Exempel 1

Vad är kaloriförbrukningen för att cykla i en timme i en hastighet av 30 km/timme?

Du är kvinna, 25 år och väger 70 kg.

Börja med att räkna ut BMR enligt formeln från tidigare inlägg

14,7 x 70 + 496 = 1525

Lägg till 10% om du är elitidrottare annars använder du värdet som det är.

Använd det BMR du fått fram och multiplicera med BMR-faktorn för aktiviteten.

1525 x 12 = 18300

Dividera nu det värdet med 24 (antal timmar per dygn)

18300 / 24 = 875 kcal

Du har nu fått fram hur mycket kalorier det går åt att cykla 30 km/h för en kvinna som är 25 år och väger 70 kg.

Exempel 2

Hur mycket kalorier går det åt under en hel dag med träning och övrig aktivitet för en kvinna som är 25 år och väger 70 kg?

Börja med att räkna ut BMR

14,7 x 70 + 496 = 1525

Gör en lista på dagens aktiviteter och hur länge det pågått. Försök vara så noga som möjligt.

Fyll i varje aktivitets BMR-faktor och räkna ut varje aktivitets energiåtgång som i exempel 1.

Summera aktiviteternas energiutgifter.

Det resultat du fått fram är hur mycket energi (kalorier) det går åt under hela dygnet.

Aktivitet Antal BMR-faktor Energiåtgång

timmar för aktiviteten

Sova 9 0,9 1525x0,9/24x9=514,7

Tvätta och klä sig 1 2,5 1525x2,5/24x1=158,8

Laga mat och äta 3 2 1525x2/24x3=381

Promenera 0,5 4 1525x4/24x0,5=127

Arbete eller skola 8 1,5 1525x1,5/24x8=762,5

Träning 1 12 1525x12/24x1=762,5

Träning 0,75 (45 min)7 1525x7/24x0,75=333,6

Sitta vila, titta på TV 0,75 1 1525x1/24x0,75=47,6

Totalt för dagen 24 3088 kcal

Lista över BMR-faktorer

Mjukstart

Det har varit lite tyst från mig ett par tre dagar och jag får be så mycket om ursäkt. Anledningen är att jag blev febrig på jobbet i onsdags och fick åka hem tidigare. När jag kom hem hade jag ordentlig feber och kröp ner under täcket direkt. Jag sov i stort sett från två tiden i onsdags eftermiddag till elva på förmiddagen i torsdags. Jag var bara uppe och åt lite middag på kvälle och på torsdags morgonen för att ringa till min arbetsgivare. I fredags morse kände jag mig någorlunda pigg igen och gick till jobbet fast jag skulle nog varit hemma en dag till för jag kände mig inte alls fräsch fram åt dagen. Jag har naturligtvis inte tränat något de här dagarna.

Idag skulle jag enligt mitt träningsschema kört alternativ distans i form av 45-60 min cykel eller simning. Men eftersom jag varit sjuk ansåg jag att jag skulle ta det lite lugnare även idag.

Så som alternativ valde jag att följa med min make, som lider av den neuroligiska sjukdomen MS, på en stavgångsrunda. För att jag skulle få lite mer träning tog jag min lilla ryggsäck och packade ner lite viktpåsar (5 kg) och så gav vi oss iväg. Tanken var att vi skulle gå en 5 km runda, men allt eftersom så hittade Jonas än den ena skogsvägen efter den andre som han kört på när han körde skogsmaskin en gång i tiden. Och jag kan lova att det inte var några smidiga vägar han drog med mig på. Riktig urskogsvandring blev det! När vi väl var hemma så hade vi faktisk varit ute och vandrat i närmare 2 timmar! Starkt gjort av en person som egentligen skulle sitta i rullstol. Bra jobbat min älskade!