Dagens Ridning

Brrr! Vad kallt det var att rida idag. Inte om kroppen och benen men om händerna, och fötterna

efter en stund. Vi red till mossarna vid Eriksberg och red ut i snön. Där jobbade vi med

min ABC-övning, som inte alls funkade bra idag. Troligen beror det på att hästarna har stått inne idag för att hålla värmen i stallet. Jag travade Sessan lite i den djupa snön och det tyckte hon var kanonkul i alla fall.

Emelie valde att bara skritta eftersom hon kände att Lina var lite väl

pigg och att hon inte hade full kontroll på henne. Joel var med oss idag med lille Mysak, som också fick kämpa lite i snön en stund, innan Joel tyckte synd om honom eftersom snön gick ända upp till magen på honom. När vi red förbi Eriksberg mötte vi en gubbe som verkade lite förvirrad. Han visste inte vart han var. Han hade på något vis hamnat här ute i skogen och lyckats köra i diket på skogsvägen. Vi hjälpte honom så gott vi kunde med information om vart han befann sig och vem han kunde ringa och be om hjälp att komma och dra loss hans bil ur snökvallen. Dagens Goda Gärning fixad!

Sköt om dig!

Snö busig promenad

Har varit ute och gått med Rocky en sväng. Vi gick rundan runt Målarp. När vi kom till Norrhult gick vi ut på åkern och jag lät Rocky springa av sig lite i den djupa snön. Hua! Vad kul det var!

I morgon ska jag om allt går enligt planerna börja på allvar med Rockys inridning. Bättre sent än aldrig. Det har alltid kommit något emellan och tiden har dragit iväg. Men nu så, nu ska vi sätta igång. Jag tjuvstartade lite i och för sig redan idag. Han fick ha på sig sadeln när vi gick ut. Inget märkvärdigt med det tyckte Rocky.

Sköt om dig!

Brrrrr! Vad kallt!

Fy f-n vad kallt det var i dag! Riktigt bitande kyla. Det är verkligen kallt ute. Det har blåst nordanvind och det finns inget som kryper in i byggnaderna så som vinden från norr. Det kan vara mycket kallare ute än vad det är i dag, bara det inte blåser nordlig vind, då blir det inte alls lika kyligt inne i stallen. Vattnet i djurstallet har fryst i kopplingarna till vattenkopparna. Som tur är har två vattenkoppar tinat upp, tack vare att hästarna har varit inne hela morgonen. Det finns en viss förhoppning att det ska tina upp helt om hästarna står inne hela förmiddagen och hjälper till att värma. Annars blir vi tvungna att ta fram skållhett vatten och handdukar och andra trasor och vira in vattenledningarna med. Och då kommer jag garanterat frysa ännu mer om händerna när jag blir blöt. Hoppas det tinar upp av sig självt!...

Sköt om dig!

Oväntat besök x2

Lagom när jag skulle gå ut och gå med Rocky igår, knackade det på

dörren. Utanför stod Sandra och Johnny. De var ute och gick i tjänsten för Jehovas Vittnen i det här området. De brukar då komma hem till oss, ta en kopp kaffe och sitta och prata. Ganska trevligt tycker jag, även att jag inte själv är något Vittne så brukar jag faktiskt läsa deras tidskrifter "Vakttornet" och "Vakna". Det står en hel del tänkvärt i dem, även för den som inte är troende. Jag tycker det är synd att det finns så många fördomar om olika religiösa samfund som Jehovas Vittnen, Livets Ord, Betesta, Missionsförsamlingarna. De är ofta väldigt trevliga människor. Naturligtvis finns det sk "rötägg" bland dem, men det gör det ju även bland de som inte är religiösa. Eller hur?

Jag är själv inte religiös, men däremot kan jag nog säga att jag är troende. Jag tror nämligen att det finns en högre makt, som skulle kunna vara en andlig Gud. Men jag tror

även att det finns andra andeväsen som spöken och demoner. Jag har nämligen varit med om en hel del saker som inte går att förklara på annat sätt.

Jag tror inte heller att man måste tillhöra en speciell församling för att komma till himlen, utan det som räknas är hur man är i sitt hjärta. Är man bara ärlig och godhjärtad tror jag att man har lika stor chans som om man är med i ett samfund.

Jag skulle kunna berätta hur jag tror men det skulle bli ett allt för invecklat och långt inlägg. Det är bättre att jag låter er fråga istället om det är något ni undrar. Lika så kan ni fråga om Jehovas Vittnen. Jag är ju gift in i en släkt där det finns flera Vittnen, även att min man inte är med där.

Strax efter att Sandra och Johnny åkt vidare, knackade det åter igen på

ytterdörren. Nu var det två av mina underbara arbetskamrater som stod på trappan och ville ha lite kaffe. Fram med kaffepannan igen. De hade flickorna med sig så vi gick upp och tittade på alla våra djur. Den äldsta tösen hjälpte mig att leda in Mysak när jag tog in hästarna från hagen. Emelie såg sin chans att fixa och trixa med flickornas hår. Min hårförlängning kom väl till pass...

Sköt om dig!

Tränat!

Då har man tränat och förbränt lite kalorier. Jag körde en halvtimme crosstrainer och en halvtimme styrketräning. Jobbigt värre!

Emelie den lilla retstickan fick tag på kameran och skaffade bildbevis. Kan ju i och för sig vara bra så killarna på jobbet får se att jag verkligen tränar.

Sköt om dig!

Morgon i stallet

Brrr! Vad kallt det var i dag när jag gjorde morgonsysslorna i stallet. Men hästarna var inte ledsna över att behöva gå ut i kylan inte. De nästan sprang ut. Vad lilla Lina sysslat med i natt har jag inte en aning om. Hennes bädd var helt upp och ner vänd. Allt låg mer eller mindre i en enda hög. Kul för Emelie att fixa till det sen.

Jag hade med mig kameran upp till djurstallet och framför linsen hamnade våra två små grisar Sussie och Miss Piggy. De håller på och bli riktigt tama nu. Visst är de söta?

Sköt om dig!

REA på Horze.se

Nu finns det upp till 50% REA på Horze.se, bla på täcken! Perfekt eftersom både lille Mysak och Emelies lilla Lina behöver nya regntäcken till våren. När jag tänker efter måste nog gamle Fjodor också ha ett nytt. Egentligen vore det inte fel att investera i nya täcken till alla sex hästarna under våren och sommaren.

Till lille Mysak blev jag ganska sugen på just det här täcket.

HGL regntäcke med nätfoder - Hästutrustning - Horze.se
Visst skulle han bli söt i det?
Sköt om dig!

God morgon alla där ute!

Nu är jag tillbaka! Vilken dag det blev igår!

Jag klev upp kvart över tre och var på jobbet redan klockan fem. Det var inte så farligt att kliva upp så tidigt egentligen. Förutom att jag möttes av en zombie när jag tittade i spegeln. Snacka om att vara blek med mörka ringar under ögonen. Jag hade passat bra på ett Halloween-party, kan jag lova! Det blev att lägga en ordentlig make-up med foundation, concealer, puder, mm. Jag brukar normalt bara ha lite mascara och kanske en ögonskugga till jobbet, men igår fick det bli lite till. Jag vill ju inte skrämma slag på mina pojkar.

Dagen flöt på bra och jag betade av allt som jag inte han med i torsdags bit för bit. Vid klockan två när de andra som börjat vid fem slutade, var jag nästan ifatt. Kvar hade jag bara det jag normalt gör mellan två och tre, och att köra med skurmaskinen i smältverket. Skönt jag skulle inte behöva jobba till klockan fyra. Trodde jag!

Rörmockaren hade varit under dagen och "fixat" mitt avlopp där jag ska tömma ut smutsvatten och rengöra min maskin. Jag hade en känsla att det inte skulle funka så jag tömde maskinen i verkstaden i alla fall, men tänkte att det ska nog gå att rengöra maskinen hos mig i alla fall. Ha ha! Vad jag bedrog mig! Det tog inte lång stund innan avloppsröret var täppt och vattnet trycktes upp i båda mina utslagsvaskar. Jag kan lova att jag drog en ordentlig ramsa, högt och tydligt, om vad jag ansåg om saken. Jag tror med all säkerhet att killarna i andra änden av lagret hörde vart enda ord från mig. Stackars Tommy, som kom och skulle skoja med mig precis när jag skickade iväg en salva med väl valda ord, vände och gick åt ett annat håll. Och lille Tobias som har sitt kontor runt hörnet... På något vis lyckades jag i alla fall få min maskin ren lagom tills klockan var fyra och vi skulle stämpla ut. Ryktet hade spritt sig att jag var riktigt förbannad och alla tittade försiktigt på mig. Skulle de våga säga något? Själv skojade jag som vanligt och hade inte den minsta tanke på mitt lilla utbrott tidigare. En av killarna sa att han trodde att jag inte kunde bli arg eftersom han aldrig sett mig vara det. Lite irriterad kanske. Nja... Så länge det inte flyger saker omkring är det ingen fara, var det någon annan som sa. Han hade tydligen fått ducka för en sopborste för två-tre år sedan. Det stämmer. Jag brukar inte bli riktigt arg så ofta. Inte så jag visar det i alla fall. Men inombords kan jag koka av ilska.

På vägen hem från jobbet stannade jag och handlade lite åt min mamma. Hon har så ont i sina knän att hon knappt kan gå ibland. Och jag kör ju ändå förbi affären så det tar mig inte så lång tid att hoppa in och köpa lite åt henne.

Väl hemma kände jag hur fruktansvärt trött jag var. Efter att jag druckit en kopp kaffe och tagit mig en cigg, gick jag upp och vilade mig en liten stund tills Jonas var klar med maten. Jag var fortfarande helt slut när vi ätit och jag hamnade i horisontalt läge i soffan en stund innan det blev dags att gå ut och ta hand om djuren. Sen när vi kom in försökte jag titta lite på TV.n men det blev God Natt ganska omgående för min del.

Sköt om dig!

Tar en kort bloggpaus...

I morgon ska jag börja jobba extra tidigt. Närmare bestämt kl 5! Hua! Måste kliva upp strax innan kl 3. Därför kommer det inga längre inlägg under dagen. Jag måste ju snart krypa ner under täcket och hinner inte skriva ihop något och schemalägga tills i morgon. Inte heller kommer jag att starta upp datorn för att önska er alla en bra dag. Vilket jag naturligtvis gör ändå! Tro inget annat!

Händer det något spännande under dagen skriver jag några rader på mobilen och lägger in, annars återkommer jag i morgon eftermiddag. Jag önskar er alla en God Natt och hoppas att ni får en riktigt bra dag i morgon.

Sköt om dig!

Jag blir så arg!

Jag läste ett inlägg på ett forum om ridtravare där en tjej berättade att hon funderade på att köpa sig en ny häst. Tanken lutar åt en fd travare. Nu undrade hon om det verkligen går att rida in och skola om travare till bra ridhästar. Hennes egna tränare hade tydligen sagt att det inte skulle gå. Det är klart att det gör!!!

Se bara på min dotter och hennes lilla Lina. I mars förra året började Emelie utbilda Lina och redan i augusti debuterade de på sin första klubbhoppning. Resultatet blev tre clear round rosettter! Redan en månad senare gjorde de om bedriften. Då startade de i clear round på två olika höjder och kom hem med två nya rosetter.

Eller titta på Stockholmsjenna och hennes Big Hero. De tränar både dressyr och hoppning och har till och med varit klubbmästare i dressyr. Jag beundrar Stockholmsjenna otroligt mycket och anser att hon och hennes Hero är mycket lämpliga ambassadörer för just ridtravarna. De bevisar att fd travare kan bli riktigt fina ridhästar!

Många säger att travarna har svårare för att lära sig saker.

Nej. Det anser inte jag. Ofta är travaren så positiv och samarbetsvillig så den kan lära sig en sak på en enda träning. Däremot är travaren ofta väldigt stel i sin kropp så det krävs ofta mycket arbete för att få ett bra resultat. Men att de har svårare att lära sig stämmer inte! Det här kan jag säga med eftertryck eftersom jag har ridit in och utbildat flera travare och halvblod, så jag har verkligen flera "objekt" att jämföra med varandra. Och jag kan lugnt säga att travarna har lättare att förstå en övning (uppgift) men behöver mer finputs för ett perfekt resultat.

Nej, det enda negativa jag kan se är att andra är så avundsjuka på hur fina ridtravarna är, så de bara måste baktala och tracka de som älskar sina hästar.

Sköt om dig!

Upp och ner

Som ni säkert har förstått så jagar vi stegpoäng för fullt på jobbet. Vi gör vad som helst bara vi kan räkna om våra aktiviteter till steg. Jag har hittat en jättebra grej som ger en hel del poäng. Och så får jag bättre kondition och förhoppningsvis en liten extra knuff mot mitt mål med att gå ner i vikt.

Jag har en skurmaskin som jag kör med i ungefär halva fabriken varje dag. Den rymmer en hel

del vatten. Och jag kör upp nästan två tankar varje dag. Att stå och se på vattennivån i

vattentanken stiga sakta, sakta är så fruktansvärt tråkigt! Men jag kan ju inte gå därifrån och göra något annat under tiden, för då kan man ju ge sig den på att det skulle bli fullt och rinna över!

Jag satt och tittade på mitt papper med omräkningstabellen och funderade på vad jag kunde göra för att få mer poäng. Det var då jag fick se det perfekta! Gå i trappor! Det ger 6300 poäng i halvtimmen. Vad finns precis brevid där jag fyller på vatten i maskinen om inte en trappa! Så medans vattnet fylls på knatar jag upp och ner några gånger, stannar till och kollar så det inte rinner över, och knatar på igen, tills maskinen är full. Det brukar ta ca 10 minuter. Och gissa om jag är trött sen. Då är det riktigt skönt att sätta s

ig på maskinen och köra runt en stund. Det är verkligen krävande att gå upp och ner. Konditionen tränas verkligen. Och så får man ju så snygga vadmuskler sen. Perfekt till våren när man ska gå och visa upp benen igen.

Jag tycker bara lite synd om Tobias som har sitt kontor jämte trappen. Tur att han oftast har sin dörr stängd. Annars skulle han väll bli tokig på mig.

Upp och ner

Jobbigt värre!

Sköt om dig!

Grey Mistel - ett problembarn

Grey Mistel, eller Grållan som hon kallas, är mitt lilla problembarn.

Hon är ett halvblod född -92 efter Flyinge hingsten Asterix, undan mitt första halvblod Gasella.

Grållan är den klumpigaste häst jag har träffat på. Inte klumpigt storleksmässigt, utan klantigt klumpig. Redan som två-åring lyckades hon ge mig en anledning att åka till sjukhuset. Jag hade varit iväg och tävlat hennes syster och nyss kommit hem. Jag tog in de andra hästarna från hagen och Grållan fick som vanligt springa lös. Hon var ovanligt sprallig och på något vis lyckades hon springa på mig så jag åker i backen och skadar handleden och fick gå med gipsskena ett par veckor. Till saken hör att det var Valborg ochmin 20-årsdag. Inte många som trodde att det var hästen som skadat mig... Det här är inte enda gången. Hon har även lyckats snubbla på sina egna ben så vi gått omkull. En gång så kraftigt att jag fick en kotförskjutning i nacken. Att bli skallad av henne när vi står och gosar tillhör vardagen.

Grållan har alltid haft svårt att hålla hullet på vintrarna. Varken vi, veterinärer eller någon annan har hittat någon annan orsak än att hon har problem med sin ämnesomsättning. Därför rids hon inte alls under den kalla årstiden och endast lätt ridning vår, sommar och höst.

Det senaste bekymret hon gav mig har jag tidigare under hösten berättat om (Grållan gör mig bekymrad, och Felet är...). Nämligen att hon slutade upp att äta. Helt utan anledning tycktes det. Varken veterinärer eller min mentor när det gäller hästar kunde komma på vad som var fel. Det var av en ren slump som vi hittade lösningen på problemet. Våra ridtravare står i ettannat mindre stall på gården. En kväll när vi tog in alla hästarna var jag tvungen att leda in Sessan och Grållan fick följa med dit. Grållan stod i stalldörren och tittade in medans jag ställde in Sessan. Den natten åt hon upp vart enda höstrå. Nästa kväll ställde jag in Grållan direkt i hennes box, och på morgonen låg allt hökvar. En helt galen idé kom upp i mitt huvud, som jag testade nästa kväll. Jag och Grållan följde med till det lilla stallet och lät Grållan titta in. Morgonen därpå var hö´t i hennes box slut. Hon vill helt enkelt se och veta vart de andra är för att hon ska få sin matro. Hon är så mammig av sig, att hon har tagit lilla Lina som sin avkomma. Trots att Lina är 7 år! Grållan stjäl gärna andras föl om hon går i en hage med ett sto som har föl vid sidan. Därför om hon håller sig bra i hull den här vintern funderar jag på att låta betäcka henne till våren. Grållan har fått ett föl tidigare ged godkännde Arabian Part Breed hingsten Kinschem. Det blev en lyckad kombination, och därför hoppas jag att Kinschem fortfarande finns tillgänglig till avel. Om jag inte låter betäcka henne får hon gå kvar som hon gör nu. Och sedan bli fostermamma åt andra föl när de skilts från sina mödrar. Jag kan ju inte göra mig av med min bebis. Även att hon är mitt lilla problembarn.

Sköt om dig!

Som jag trodde

Precis som jag misstänkte kom jag inte iväg i tid till jobbet. Vi är insnöade! Jag kommer inte ens av gårdsplanen! Jag har varit ute och skottat upp så pass mycket så jag kommer iväg, bara bonden som plogar vägen kommer. Det ligger säkert två decimeter med snö och på sina ställen har det drivit igen fullständigt. En positiv sak är att jag har redan plockat på mig över 3000 steg till stegtävlingen. Fast de hade jag gärna varit utan, om jag bara kommit till jobbet. Jag pratade med min arbetsgivare tidigare och vi kom överens om att jag först och främst ska försöka ta mig till Bruzaholm och fixa den vanliga städningen och skulle det dra iväg i tid så får jag jobba över i morgon och skura allt i fabriken då istället. Nu väntar jag bara på att Ted eller Kent ska svara så de vet att jag kommer ner så fort jag kan.

Sköt om dig!

Så mycket fick man för det

God morgon på er!

Så som jag kämpade med att skotta undan all snö igår kväll. Och ska man ut och sätta i motorvärmaren i bilen och möta av minst lika mycket snö igen. Att det måste verkligen hasnöat i natt. Och att döma av alla snödrivor på stallplanen så har det tydligen blåst ganska mycket också. Jag tror det kommer bli ganska besvärligt att ta sig till jobbet idag. Frågan är om jag inte ska åka omvägen över Mariannelund. Det är nog större chans att det är plogat den vägen.

Hur som helst så hade jag rätt i går när det gäller min viktminskning. Min morgonvikt har minskat ett kilo! Nu är jag nere på 71 kilo! Jag startade på 76 kg för exakt en månad sedan så min diet med enbart frukt, grönt och någon protein källa funkar verkligen bra. Det visste jag ju i och för sig att det skulle göra, med tanke på att jag har förlitat mig på den tidigare. Bara det att jag har inte gått ner lika fort den här gången. Men så har jag ju inte styrketränat på samma sätt den här gången.

Nej nu är det nog bäst att jag ger mig ut på de snöiga vägarna om jag ska komma någorlunda i tid till jobbet.

Sköt om dig!

Ingen ridning, men...

Nej någon ridning blev det inte idag. Det snöade ordentligt under eftermiddagen och kvällen. Som lite extra krydda har väderprognosen utlovat blåst också. Det var inte lockande att rida ut. Och så fanns det en hel del snö att skotta undan. Och tur var väll det eftersom jag inte lyckades få ihop riktigt så många steg som jag brukar. Susanne var tvungen att sluta redan vid lunchen och Eva och jag ville inte ge oss ut och gå när snön börjat falla. Jag planerade att köra lite cross trainer och fitness efter jobbet istället. Men det var absolut inte nödvändigt. Jag fick min motion och träning med all snöskottning. Det känns i både armar och ben nu. Ett ordentligt styrketräningspass. Jag ställde mig på vågen när jag kom in. Inte för att jag trodde att det blivit någon förändring sedan sist men döm av min förvåning när den visade att jag äntligen gått ner lite. Inte mycket, bara ett halvt kilo, men jag har alltid vägt min på morgonen eftersom jag brukar väga en aningens mer på kvällarna. Ska väga mig ordentligt i morgonbitti och se vad den visar då.

Sköt om dig!

Vardags motion

Det är så enkelt att få lite motion egentligen. Det gäller bara att se möjligheterna.

Hur många gånger har man inte hört det här med att ta trapporna istället för hissen, till exempel?

Nu finns det inte så många hissar i min vardag men jag följer principen i alla fall. Ta bara som när jag åker och handlar. Istället för att hitta en parkeringsruta så nära entrédörrarna som möjligt, ofta trångt och besvärligt, så ställer jag bilen en bit bort. Det är inte helt ovanligt att det finns flera tomma rutor bredvid varandra så det blir till och med lättare att parkera bilen. På jobbet väljer jag att gå en liten omväg runt bearbetningen och inte genom smältverket när jag ska gå genom fabriken. Dels får jag fler steg, men även så slipper jag oroa mig för att smältan är färdig och de håller på att hälla upp det varma flytande järnet. Där får jag både motion och lite extra säkerhet. När jag ska bära ut sopsäckarna från kontoret skulle jag kunna gå genom fabriken, men jag väljer hellre att gå ute. Dels får jag röra lite mer på mig, och dels får jag ju faktiskt en nypa frisk luft. Något som man får alldeles för lite av. Som sagt, det finns möjligheter att få motion i vardagen. Utan att det blir jobbigt eller tar någon extra tid egentligen.

Var finns dina möjligheter?

Sköt om dig!

ABC-övning

Steg 1

Börja med att skritta fram till ett hörn. Där gör du halt och ställer hästen. Forma den runt din inre skänkel. Rid fram till nästa hörn. Glöm inte att rakrikta! Gör åter igen halt. Ställ och forma. Rid fram till nästa hörn.

Steg 2

När steg 1 fungerar hoppar du över halten och gör en halvhalt istället. Glöm inte att rakrikta efter hörnen.

Steg 3

När du kan göra en fin hörnpassering i skritt går du vidare till trav.

Trava fram till hörnet. Sakta av till skritt. Halvhalt, ställ, forma och rid fram till nästa hörn.

Steg 4

Precis som i steg 2, hoppar du nu över avsaktningen och gör istället bara en halvhalt.

Glöm inte att rakrikta!

Steg 5 & 6

När övningen fungerar i trav går du vidare i galopp. Först en avsaktning i hörnen och sedan bara en halvhalt. Glöm inte att rakrikta efter hörnen!

Den här övningen kan varieras allt efter din egna fantasi. Gör en halt från trav, från galopp till skritt. Gör hörnen på andra ställen än längs fyrkantspåret. You name it!

Tänk bara på att inte hålla på för länge så hästen blir uttråkad. Gör hellre övningen ofta men med kortare intervaller.

LYCKA TILL!

God morgon!

Jag fick inte tid att önska er en bra dag innan jag åkte till jobbet idag. Dagen började positivt och bra ända tills jag möttes av avund och misstro när jag stämplade in. All glädje och motivation sjönk direkt som en gråsten i vatten.

Dagens ridpass.

Fruktansvärt kall! Det var dagens ridpass.

Det var inte så farligt här hemma vid stallet men när Emelie och jag kom ner med hästarna till Logmossarna var det riktigt bitande kyla. Kanske inte så konstigt. Ån rinner ju precis förbi åkrarna som vi rider på.

Efter att hästarna var ordentligt uppvärmda red vi ut i den djupa snön och körde kondition och styreträning med dem. Vi jobbade hästarna på olika volter. Och så tränade vi på förhållande och drivande hjälper. Vi började även lite smått med min ABC-övning. En övning jag ofta arbetar med och som jag titt som tätt återkommer till. Det är en övning som passar alla ekipage på alla nivåer.

Jag lovar att jag ska göra en ritning och beskrivning så fort som möjligt.

Just nu är jag helt slut och kudden lockar väldigt.

Jag fick nämligen jobba över en timme, har stegat ihop 26231 steg idag. Efter att jag har räknat om en timmes ridning till steg vill säga. I rena steg blev det drygt 17000 steg. Det låter väldigt mycket, men då ska man tänka på att jag samlar på mig 12-15 000 steg bara på jobbet på en dag. Sen blir det ju några till hemma och i stallet.

Sköt om dig!

Av samma skrot och korn.

Jag har sagt det förut. Och det tål att sägas igen. De är inte som folk brukar i Bruzaholm!

Säkert har fler än jag med mitt yrke varit med om att företagsledningen ser sig för mer än andra. Men så är det inte på Bruzaholms Bruk inte. Där är alla lika mycket värda. Oavsett om man som jag jobbar som städerska eller om man är VD eller ägare till en hel koncern så är alla lika betydelsefulla.

Ta bara som idag till exempel. Ekonomi ansvariga Susanne och jag tog vår dagliga promenad på lunchen. Vi möter då en av ägarna till koncernen som stannar sin bil och kör ner rutan och börjar prata och skoja med oss, hur det går för oss i vår stegtävling på MotioMera.se. Ja hon till och med säger till mig att jag får absolut inte rida så mycket för då är risken stor att vårt lag från Bruzaholm går om hennes lag från Mariannelund. Allt med glimten i ögat. För egentligen kämpar vi ju ändå mot samma mål i företagsjakten.

Så här är det hos oss. Jag har väll inte riktigt vant mig vid det. Trots att jag varit på företaget i 3,5 år blir jag lika förundrad över hur jämnställda vi är med varandra. Enligt mina tidigare erfarenheter är vi städerskor ofta något som kattfan släpat in. Helst ska vi inte synas. Men det ska synas att vi varit där. Men på Bruzaholms Bruk respekteras mitt arbete och mina uppgifter lika mycket som alla andras. Vi är alla, som VD:n sa en gång, av samma skrot och korn.

Sköt om dig!

Mysak - en mysig sak

Vår minsta häst är en 15-årig minishettis utan stam, som mäter 84 cm i mankhöjd. Vi köpte honom för 12 år sedan till Joel som då var tre år. Joel red och jag eller Jonas körde honom. Då för tolv år sedan var det svårt att hitta utrustning som passar en så liten häst. Det fanns ingen ridsportsbutik som hade varken träns, sadel eller sele till så små hästar i sina sortiment. Jag blev tvungen att special beställa det mesta hos HÖÖK´s. Grimmor gick att använda fölgrimmor och svett- och stalltäcke sydde jag själv. Idag är det betydligt enklare att hitta utrustning. Det går faktiskt att utrusta en minihäst lika fint som en hopphäst på elitnivå.

När Joel blev för stor för att rida Mysak tog Emelie över.

Mysak, eller Mysen som vi kallar honom är egentligen ingen bra barnponny eftersom han inte tycker om små barn. Han visar det tydligt genom att bita och skaka dem som om han vore värsta kamphunden. Däremot större barn, från 8-årsåldern och äldre, är han hur go´som helst mot.

Får han på sig selen och får springa framför vagnen blir han glad. Då leker livet tycker han.

Just att han inte trivs med små barn är en av anledningarna till att vi har behållt honom och inte sålt honom vidare till någon annan barnfamilj. Mysen har fått en annan nog så viktig uppgift på gården. Nämligen att vara hingsten Rocky´s vintersällskap.

Som de flesta andra shettisar har han väldigt lätt för att lägga på sig för mycket hull. Vi brukar lösa det naturligtvis genom att begränsa hans mat så mycket det går. På sommaren får han och vår gamle B-ponny Fjodor beta efter att våra nötdjur bytt till en annan hage, eller gå på ett bete som är igenväxt med sly och som vi håller på att återställa så som det en gång var för 20-30 år sedan. Nu under vintern äter han sitt hö ute i hagen på dagarna tillsammans med Rocky, och på kvällarna får han döva sin kroniska hunger med foderhalm.

Så här års blir han inte aktivt motionerad, eftersom jag prioriterar de större hästarna. Men så fort det blir ljusare på kvällarna börjar vi köra ett par gånger i veckan igen, ända fram tills höstmörkret kommer. Då och då stannar vi och pratar med olika sommargäster, som ofta tror att det är ett föl vi har framför vagnen. Men så är det inte.

Det är ju bara Mysak - en mysig sak.

God morgon.

Som ni märkte skrev jag inget igår kväll. Jag var på ett så fruktansvärt dåligt humör efter att jag hade vilat mig en liten stund när jag kom hem från jobbet. Allt och alla irriterade mig, helt utan anledning. Eftersom jag var så grinig valde jag att inte rida något på Sessan. Risken för att vi då ska hamna i en konflikt med varandra är var allt för stor. Jag tillbringade lite längre tid med att mocka och göra i ordning i stallet i stället.

Flera gånger satte jag mig vid datorn för att skriva lite, men min inspiration var som bortblåst.

Hur som helst får vi hoppas att den här dagen blir bättre. Det känns så.

I Motiomera-tävlingen går det framåt för både mig själv och mina lagkamrater. Jag har lyckats hamna 10:e plats på listan över "Veckans Värstingar"! Absolut inget jag kunde tänka mig när jag anmälde att jag skulle vara med och tävla med mina arbetskamrater! Visst att jag är aktiv av mig det visste jag, men inte att jag är SÅ aktiv som alla listor visar trodde jag inte. Ja, jag har ju ökat på lite med lunchpromenader, och promenader på helgerna nu. Men så´n är ju jag. Antar jag en utmaning av det här slaget så ger jag 100%, och lite till för att lyckas.

För mitt företag går det också framåt. Vi ligger på 2:a plats i företagsjakten! Hejja oss! Igår morse hade vi i snitt 3000 steg upp till 1:a placeringen, något som vi har knappat in på. Vad jag kan räkna ut har vi nu 2550 kliv upp till toppen.

Bra jobbat killar!

Sessans Planering v4

Den här kommande veckan ser Sessans planering ut så här:

Måndag: "Log mossarna"

Skritta runt i den djupa snön ca 10 min. Jobba med förhållning, drivande och vändande hjälper.

Trava 5-10 min på den plogade "vägen" på fältet.

Tisdag: "Eriksbergs mossarna"

Skritta runt i den djupa snön ca 10 min. Jobba med förhållning, drivande och

vändande hjälper.

Trava 5-10 min på vägen hem.

Onsdag: Vi rider runt kyrkbyn i en aktiv vilodag.

Torsdag: "Log mossarna"

Skritta runt i den djupa snön ca 10 min. Jobba med förhållning, drivande och

vändande hjälper.

Trava 10 min på den plogade "vägen" på fältet.

Fredag: "Eriksbergs mossarna"

Skritta runt i den djupa snön ca 10 min. Jobba med förhållning, drivande och

vändande hjälper.

Trava 10 min på vägen hem.

Lördag: Rida runt "Gripslund"

Kontrollera då och då att hjälperna går igenom

Trava 10-15 min

Söndag: Rida runt "Eriksbergs mossarna" och ta skogen hem.

Kontrollera hjälperna då och då.

Trava 10-15 min

Veckans Målsättning är att förhållande, drivande och vändande hjälper

går igenom. Och att öka konditionen.

Omväg

I jakten på fler steg tog jag idag omvägen runt fabrikens miljöstation och slängde lite kartonger på vägen till Herrgården. Det gjorde i alla fall 600 steg extra. Alltid något.

Sessans Utvärdering v3

Vi kom inte igång riktigt så intensivt denna vecka som gått, så som jag hade planerat. Men vi är i alla fall igång med ridningen. Jag har jobbat med förhållande och drivande hjälper på Sessan. Något som hon alltid behöver tränas på. Hon har svarat bättre än vad jag trodde på mina hjälper och så sent som igår började hon faktiskt söka sig framåt-nedåt och även trampa under sig med bakbenen.

De senaste dagarna har vi lagt till trav och det har piggat upp henne en hel del.

Nu är det bara att jobba vidare med förhållande, drivande och även vändande hjälper.

Sköt om dig!

God morgon alla där ute!

Hoppas ni har sovit gott. Det har jag gjort i alla fall.

Då var det dags för en ny arbetsvecka. I dag börjar jag "sent" inte förens kl 7, och slutar kl 16. Tycker jag inte om. Bättre att börja jobba tidigt på morgonen så man blir klar och kan gå hem så tidigt som möjligt. Man hinner ju med så mycket mer på kvällen sen när man kommer hem. Otroligt vad den timmen mellan kl 15 och 16 gör på eftermiddagen egentligen.

Idag måste jag ta och peppa killarna lite i stegtävlingen. Vi ligger drygt 3000 steg per person och dag, efter ledande företag. Själv är jag retliga 150 kliv efter ledande bc43. Det måste jag göra något åt!

Hur ser din planering ut för dagen?

Sköt om dig!

Dagens ridpass.

Idag red Emelie och jag ut en lite längre tur med våra älskade ridtravar tjejer. Vi tog skogsvägen till Målarp och svängde sedan mot Kråkshult. När vi kom fram till Timmergrind, red vi in på en skogsväg, där fick hästarna trava några kortare sträckor tills vi kom fram till en ungskogsplantering. Vi red in på en sk basväg tills vi kom till gränsen mot pappas skog. Där tar vägen slut och vi får rida längs en stig som de vilda djuren har. Inte så långt, kanske 50 meter men i djup snö med hästar som tycker att det är rena rama dumheterna att inte rida där det är lätt att komma fram. Emelie var lite orolig för att vi hade ridit vilse innan vi var ute på pappas skogsväg och vi kom fram till Eriksberg. Först när vi hade 500 meter kvar till stallet började jag frysa om mina fötter. Och då räckte det med att släppa stigbyglarna så fick jag snabbt upp värmen igen. Så mina nya ridskor får verkligen godkännt. Lika så mina helskodda

termoridbyxor full pott i betyg. De gav ett lagom bra grepp i sadel och inte frös jag det minsta om benen. Nästa vinter behöver Emelie både nya termobyxor och ridskor, och jag vet lätt vart jag ska köpa det till henne.

Vi ser ju ut som två lysmask par med alla våra reflexer.

Sköt om dig!

Lång söndagspromenad

Ja jag har då bestämt mig för att samla på mig så många stegpoäng som möjligt nu. Tog en riktig ordentlig söndagspromenad nu på morgonen. Säkert en sträcka på 8-10 km. Jag var i alla fall ute i en och en halvtimme. Med mig på promenaden hade jag Rocky. Stackarn han har ju ingen hage att gå i just nu när han mejjade ner sitt staket i torsdags när han hoppade över och in till stona, så han får stå inne just nu. Så får vi gå ut och gå med honom flera gånger om dagen. Precis som med en hund, en jätte stor hund.

När vi var på väg hem genom skogen mötte vi en dam jag aldrig tidigare sett, som var ute och rastade sin hund (en riktig vovve). Vi stannade och pratade i några minuter och då visade det sig att hon bor i grannbyn. Och har gjort det i 11 år! Jag som inte trodde att det bodde någon i det huset över huvud taget. Hoppsan! Tur att jag lyckades hålla masken. Det hade ju varit lite väl pinsamt. Jag kan ju till och med se deras hus från vår glasveranda.

Hur som helst tyckte hon att Rocky var en underbar häst. Och det tycker jag också!

Sköt om dig!

Hur går det?

Nu har vi varit igång snart en vecka med vår företagstävling på MotioMera.se. Målsättningen är ju att koncernen Cellwoodgruppen ska komma så bra som möjligt till. Och vi ligger faktiskt på 2:a plats! Wow! Det hade jag inte trott. Nu gäller det att försöka ta första platsen, även om det är en bit till ledande Märko -Tryck AB. Drygt 3000 steg per deltagare bättre än oss är de. Men vad är egentligen 3000 steg att öka för varje person? Det måste väll gå? Om alla på jobbet bestämmer sig för att gå en promenad på 30 min extra varje dag så borde vi lyckas. En halvtimme ute i friska luften kan väll inte vara så farligt? Kom igen nu Cellwood! Ge järnet!

Min egna personliga målsättning är att ligga först just på Bruzaholms Bruk och det har jag lyckats med den här veckan, mycket tack vare att hingsten hoppade in till stona i torsdags, snacka om att jag fick motion då!

Totalt sett ligger jag på en 2:a plats! WOW!!! DET hade jag absolut inte trott! Före mig på första plats ligger någon med alias bc43. Endast 1523 steg mer i genomsnitt. Det bara ska jag stega upp mig till. Att öka mitt personliga genom snitt från ca 20 700 steg till 22 300 steg borde jag väll ändå fixa?

Galen natt.

Åh! Vad segt det var denna morgon.

Jag vaknade med en begynnande migrän efter en helt galen natt.

I går när jag följde med min mor till Vimmerby och handlade snubblade jag över en aktivitets pryl till katterna. Den består av ett tygrör som katterna kan springa i, på ena sida är det ett hål som de kan hoppa in och ut i också, invändigt hänger det en boll i ett gummiband. En ganska simpel konstruktion kan man tycka. Men så tycker tydligen inte katterna.

Pumba, vår kattunge, började genast leka med den när jag hade packat upp den. Han blev så förtjust att han inte tillät de andra större katterna att var i röret. Nyhetens behag tänkte jag. Så fel jag hade. Hela natten har det varit någon av katterna och sprungit in och ut i röret. Oftast har det varit två som lekt tafatt, in och ut, hela tiden. Först nu, denna tidiga morgontimme, har alla lugnat sig och somnat. Pumba har till och med somnat i röret!

Sköt om dig!

R.I.P Arrabell

För två år sedan föddes Rocky´s första avkomma.

Det var en tjuvbetäckning mellan honom och vårt ardennersto vi hade då. Just den veckan när Arabell föddes var det runt 25 minusgrader. Vi hade ett av täcke till en hund på henne för att hon inte skulle frysa.

Hennes mamma Towa hade en svår fölning och klarade inte av att ta hand om sin lilla dotter, utan vi fick ge henne mjölkersättning på flaska varannan timme. Eftersom hon inte fick i sig några antikroppar från sin mammas råmjölk fick hon lunginflammation. Trots att vi gjorde allt som veterinären sa avled hon 24 timmar gammal.

Arrabell var en guldfux, som jag alltid önskat mig. Hon föddes på exakt den dagen då jag fick hennes farmor Gasella, fast 20 år senare. Hon avled den 23:e datumet då hennes farmor avled, och den dag då hennes mormor Freja har namnsdag. Lite kusligt om man tänker efter.

Så kort tid vi hade dig till låns.

Vila i Frid min lilla skatt.

Plötsligt...

Plötsligt, helt oplanerat, hamnade jag i Vimmerby. Det var mamma som ville ha sällskap när hon skulle handla. Och jag behövde själv köpa hem lite grönsaker och kattmat. Så då passade vi på att åka tillsammans.

Promenad med Rocky Star

Efter att jag morgonfodrat hästarna och nötdjuren, bytte jag täcke på Rocky till ett lite tunnare och gick ut på en promenad med honom. Vi tog en runda på 4-5 km. Rocky strosade i godan ro

bakom mig och tog ingen brådska på sig. Som den hingst han är var han naturligtvis tvungen att lämna några visitkort längs vägen

för att märka ut sitt revir. Man kan ju aldrig vara riktigt säker, det kan ju komma någon "sol och vårare" och konkurrera om hans flickor hemma i stallet.

Jag hade med mig min kamera och lyckades få några fina vinterbilder. Bilderna på Rocky blev inte så bra, men vilken häst gör sig bra på bild under vintern egentligen? Ingen av mina i alla fall.

Sköt om dig!