Äkta bondmora

Som en äkta bondmora har jag känt mig den här helgen.

Jonas har gjort sig illa i ryggen nu igen och med risk för att han ska få ett nytt MS-skov av smärtorna så har jag tagit hand om alla djuren själv. Jag har matat och gett grisarna vatten. Och när jag skulle mocka hos dem tyckte jag att de var i vägen så för mig att jag släppte in dem i en av hästarnas boxar. Det gillade de! Oj, vad de sprang runt!

Så har jag gett vår skadade kossa Petronella mat och gjort rent hos henne. Och så självklart rengjort hennes sår flera gånger om dagen förstås.

När så de tre som står inne har fått sin omvårdnad har jag gått ut i kohagen och räknat in så alla kossor är där de ska och att de mår bra och har vatten. Därefter har jag traskat ner till Mysak och Rocky för att se så de har överlevt natten innan jag styrt mina steg mot stona och deras föl. Först när jag försäkrat mig om att alla mår bra och har vatten så har jag gått in och druckit lite kaffe, innan Emelie och jag tagit vår morgonpromenad med pappas hundar.

Mitt på dagen har jag så skött om Petronella igen och så gjort lite andra sysslor som att till exempel tagit in en ny höbal på logen. Och så på eftermiddagen i god tid innan skymningen har jag så gått samma runda i hagarna som på morgonen innan jag har skött om grisarna och Petronella igen.

Jag har absolut inget emot att ta hand om djuren själv. Många gånger tycker jag att det är trevligt och mysigt att vara ensam med djuren. Man får på en helt annan kontakt med dem då jämfört med när man är två som går och pratar.

Men nog har jag allt känt mig som en äkta bondmora idag.