Jag tror jag blir tokig nu!
Vart jag än är här hemma är det ett himla gnäll, tjat och knat!
För ett par timmar sedan satte jag mig här vid datorn för att kolla mina mail och blogga lite. Då sprang min högt älskade son runt omkring mig och tjatade och gnällde om sin skola och hur "Jävla pissigt allt är". Det spelade ingen roll vad jag sa för att peppa honom att kämpa vidare det här sista året i grundskolan. Jag blev mer och mer irriterad och tappade fullständigt koncentrationen. För att behålla mitt lugn kopplade jag ner mig från nätet, tog på mig andra kläder och gick ut och plockade ner fallna äpplen som jag sedan gick ut och gav hästarna.
När jag kom in igen satt Emelie och gjorde lite skolarbete vid datorn, så jag tog ett block och en penna och satte mig i TV-soffan för att göra lite anteckningar om det jag ska blogga om senare. Och gissa vad. Där sitter min äkta hälft och börjar gnälla om allt möjligt från misströstande son till politik. Gissa om jag kunde koncentrera mig? Knappast! Jag känner mig just nu så irriterad att jag bara vill skrika rakt ut att de ska låta mig vara ifred. Visst är familjen det bästa jag har och jag älskar dem högst av allt, men ibland är de faktiskt väldigt påfrestande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar