Tillbaka till helvetet, eller?

Igår fick jag besök av min chef. Vi små pratade lite om hur jobbet funkar både rent praktiskt men även med min rygg efter ryggskadan. Skadan känner jag inte av nämnvärt mer än att jag får en liten svag värk efter några timmar. Men det tror jag beror på att mina arbetsskor är totalt utslitna. Vilket min chef höll med om och ska beställa ett par nya omgående till mig. Rent praktiskt sett finns det inga problem. Jag tänker oftast inte på att jag är anställd på ett annat företag och inhyrd på Bruzaholms Bruk. Sen kom bomben! Det ska göras en om strukturering inom företaget och jag och Bruket ska åter tillbaka till mitt förra arbetsområde. Helvete, vilken chock! Jag har flera gånger sagt att jag säger upp mig direkt om det skulle bli så. Nu står vi där och jag vet inte hur jag ska göra. Förra gången jag och min arbetsplats tillhörde det området vantrivdes jag så kopiöst att socialen och prostitusion hade varit bättre. Det som gör skillnad den här gången är att det har blivit en ny teamledare. Jag har jobbat med henne tidigare när jag tillhörde jouren och specialen och hon behövde hjälp på det område hon då var teamledare för. Jag har gjort både vanlig daglig städning och special arbeten tillsammans med henne. Och vi har skojat och haft kul ihop.

På vägen hem från jobbet ringde jag min bonus syster och beklagade mig. Jag ältade fram och tillbaka om hur jag ska göra. Tack Sis, för att du lyssnade! Love you!

När jag kom hem från jobbet igår satte jag mig med en kopp kaffe och en cigg och började fundera på beskedet jag fått. Det tog inte lång stund, 10-15 min, förens migränen kom krypande. Och så var det ju förra gången. Minst ett par gånger i veckan hade jag migrän, och garanterat varje lördag. Ska det bli så igen? Eller målar jag FAN på väggen helt i onödan nu? Jag vet inte. Att säga upp mig direkt är kanske inte så smart, men jag behöver inte vara orolig för att inte få något annat jobb. Min bror kan ju inte köra lastbilen längre på grund av hälsoskäl och pappa börjar bli till åren och går snart i pension. Vem finns egentligen kvar att driva familjeföretaget vidare? Jo jag. Men vill jag? Egentligen inte, men det är kanske bättre än helvetet jag oroar mig för kan bli.