Ryggen känns mycket bättre nu ikväll, vilan i soffan har gjort nytta och svullnaden runt disken har gått ner nästan helt.
För att inte belasta ryggen följde jag med Jonas ut på en stavgångspromenad i en och en halv timme istället för att ta en löprunda. Det känns som att det var ett bättre alternativ än att inte göra något alls. Vi gick först vår 2,5 km runda och när vi nästan var hemma tänkte jag att jag går även 1,5:an med brutala backar för att få upp pulsen lite extra. Jonas ville följa med runt eftersom det är så länge sen han var däråt och han ville se hur det ser ut nu när en del av skogen växt upp som vi planterade för några år sen. Först tänkte jag att det klarar han inte med sin sjukdom men okej, i värsta fall får jag väll hämta honom med bilen. :-)
Men jag måste säga att min gubbe imponerade på mig! Med hjälp av stavarna fick han både upp farten och kraften i uppförsbacken på hemvägen. En brant backe som är nästan en kilometer lång. Vi höll ett jämnt tempo med varandra och jag tror nog att jag inte hade gått mycket fortare om jag hade varit själv.
När vi kom hem fortsatte vi ner till betena och kollade till våra nötdjur inför natten, när vi ändå var ute. Och stavarna fick följa med! Ha ha! Kossorna tyckte säkert att vi var konstiga som gick omkring i hagen med pinnar. Egentligen borde nog Jonas använda stavarna lite mer, även när han går runt på gården eftersom han får en mycket bättre och stadigare gång när han har dem.
För er som inte vet kan jag ju berätta att min man lider av den kroniska neurologiska sjukdomen Multippel Skleros, MS. Han har haft sjukdomen vad vi vet i elva år nu. Enligt läkarna på Höglands Sjukhuset i Eksjö, Länssjukhuset Ryhov och Salgrenska i Göteborg så skulle Jonas inte kunna röra sig utan vara helt totalt förlamad och sitta i, om inte en permobil, så i alla fall en rullstol. Men envis och tjurig som han är så vägrar han att sätta sig i rullstolen (det står en i garderoben) utan han kämpar på och tar hand om vår lilla gård i stort sett på egen hand. Han menar på att gårdens skötsel är den bästa träning och rehabilitering han kan få.
Jag har i och med att jag börjat löpträna kommit i kontakt med flera triatleter och jag imponeras av eliten inom triatlon som ger sig på och gör Triatlon Iron Man. Vilka fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor som klarar av att simma 3,86 km, cykla 180 km och springa en maraton (42195 m) i ett sträck utan vila mellan.
Men så ser jag min man, hur han kämpar och hur bra han kan röra sig trots alla dystra diagnoser och prognoser han har fått av läkarexpertisen. Han kämpar trots att hela kroppen värker och muskler tvinar bort om han inte rör på sig. Och inget botemedel finns för honom. Då inser jag att det är en person som han som verkligen är en Iron Man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar