God kväll!

Egentligen skulle jag gå och lägga mig nu, men jag tänkte ändå sammanfatta min eftermiddag.

När jag kom hem från jobbet gick jag och vilade mig som vanligt en timme, innan jag satte mig vid datorn och väntade på att Emelie skulle komma hem från skolan. Tiden gick och ingen dök upp. vart var hon nu då?

Jag tittade på min mobil och såg att jag hade ett missat samtal från svärmor. Så jag ringde upp. Jag misstänkte ju redan nu att min lilla virriga dotter befann sig hos dem och mycket riktigt gjorde hon det.

Hon hade gjort sig lite illa i ett finger när de väntade på bussen. Hennes lärare hade antagligen blivit rädd att det var allvarligt och ringt till svärmor och svärfar att Emelie behövde åka till sjukhuset för hon troligen har brutit sitt finger. När svärfar kommer och ska hämta henne tittar han på fingret och inser ganska omgående att det inte är någon fara, fingret är inte ens stukat, utan möjligen har Emelie lyckats vricka det lite.

Först blev jag irriterad på läraren över att hon gjorde en så stor sak av det, men så tänkte jag till och insåg att det är ju bättre det än att hon hade nonchalerat händelsen.

Och jag fick ju en pratstund med mina underbara svärföräldrar.

Väl hemma igen kom nästa bekymmer. Min son! Jag hade skrivit ett SMS till honom och bett att han skulle göra lite saker åt mig. I fall jag nu behövde åka till sjukhuset.

Men han hade inte tagit någon som helst notis om det utan bara hoppat på sin moped och gett sig av till kompisar istället. Där stod jag nu då med en hel gård att ta hand om och klockan bara tickade på.

Jag fick hur som helst tag på honom och sa till att han skulle komma hem och hjälpa till. Vilket han faktiskt gjorde efter en stund. Visst han var ordentligt sur och grinig på en tonårings vis, men jag brydde mig inte om det för jag hade något speciellt på lut...

Jag hade nämligen fått veta att Joel klarat ett prov och fått VG, efter att kämpat med att läsa på i flera veckor och samtidigt hjälpt mig jättemycket förra veckan när min man var på sjukhus.

Inne i kylskåpet låg nämligen en "Snickers-tårta" och bara väntade på att bli uppäten, som vi avslutade dagen med.

Jag hade tänkt mig att jag skulle städat TV-rummet och fin-rummet idag men med så mycket oplanerat som dykt upp fanns det inte tid över.

Men min lilla kattunge PUMBA försökte hjälpa till så gott han kan och hoppade i hinken där jag har mina färdiga moppar. Och som tur var fanns kameran i närheten så jag lyckades få en bild på honom i hinken. det går ju inte att säga annat än att han är för söt!