Sessan (längst bort i bild) suckade ljudligt och verkade mest tycka att jag var besvärlig som än en gång kom smygande. Å andra sidan börjar jag nu tycka att det är hon som är den jobbiga som inte får sin bebis någon gång. Men så är det ju allt som oftast. Man börjar vaka över sitt sto ett par veckor innan fölningen. Värst är det när betäckning har skett ute i hagen och man inte har ett riktigt bestämt "beräknat-datum". Då blir väntan än längre. Jag kan ju i alla fall glädja mig åt att för var dag som går så kommer vi närmare den stora stunden då Princes får sitt föl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar