Idag "råkade" jag ställa mig på den där hemska fyrkantiga saken som visar inte allt för ofta glada siffror. Hmm. Den visade en högre siffra än vad jag hade trott. Nu MÅSTE jag verkligen komma igång med träningen igen efter skadan på allvar!
Så fast besluten att extra kilona ska bort så fort som möjligt bytte jag om till träningskläder i rasande fart så fort jag kom hem från jobbet. På med reflexvästen jag har när jag rider och ut i höstdiset.
Jag började med vår lilla korta runda på 2,5 km och jag valde att springa åt det hållet som jag skulle få de längsta backarna uppför. När jag kom tillbaka till gården fortsatte jag vår 4 km runda genom skogen ner till kyrkbyn för att tillslut jobba mig upp för Karlstorps backen. Och som att det inte räcker med denna hemska backe som den är, så fick jag även lite motvind. Nu kom mjölksyran som ett brev på posten. Och ja. Jag erkänner att jag gick faktiskt sista biten av backen förbi kyrkan, innan jag fortsatte sista kilometern hem.
Under den sista kilometern kände jag av skadan i foten en del. Typiskt! Men det blev bättre efter att jag vilat en stund när jag kom hem. Jag börjar faktiskt misströsta en del över att jag ska klara av Göteborgs Varvet till våren. Kanske jag ska dra ner på mina ambitioner och nöja mig med 10 km-lopp och satsa på halvmara året där på? Kanske bättre att återhämta sig sakta med säkert?
Hur som helst är jag helt klart nöjd med dagens träning där klockan stannade på 41 min blankt! 6,18 min tempo i dessa backar känns helt okej efter 2,5 månaders total vila och konvalecens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar