Jag pratade med en av killarna på jobbet som har hundvalpar just nu. De är runt en månad gamla och om bara 3-4veckor ska de små liven flytta till sina nya ägare. Valparna är då 8 veckor gamla. Enligt Svenska kennelklubben klarar sig valpar bra utan sin mamma vid den åldern. Så var det även med kattungar för 10-15 år sedan när jag började med min uppfödning av Norska Skogkatter. Men så ändrade SVERAK (katternas svar på kennelklubben) att kattungen måste vara kvar hos sin mamma till 10 veckors ålder, och några år senare till 12 veckor. En kattunge har alltså ett större och starkare behov av sin mamma än vad en hundvalp har, eller? Njae... Så tycker i alla fall inte jag. Snarare tvärt om! En kattunge äter oftast fastföda och är rumsren och "går på lådan" när den är 8 veckor. Alltså den klarar sig utan sin mamma. En hundvalp äter också själv när den är 8 veckor men är däremot sällan rumsren. Min personliga åsikt är att kattungen är mer mogen än vad hundvalpen är att flytta från sin mamma. Och skulle nu kattungen vara lite sen i sin utveckling så är det väl ändå uppfödarens ansvar att informera den nya ägaren att ungen behöver stanna någon vecka till? Visst de har ett starkt behov av ömhet och närhet båda två, men det är ju det den nya ägaren ska ge sin kattunge/valp. Själv skulle jag inte vilja köpa en kattunge som är 12 veckor gammal. Det är ju inte någon kattunge utan en ungkatt då. Nej låt kattungarna flytta till sina nya ägare medans de är kattungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar