Nu har jag varit ute i stallet och bäddat rent i den stora boxen. Grållan får snällt flytta ut i det lilla stallet fram till utsläppet. Sessan har nämligen visat tydliga tecken på att fölningen närmar sig med stora steg, och hon behöver då ha den stora boxen. Tecknen hon visar att det snart är dags är dels att juvret har fyllts ut riktigt ordentligt, de yttre könsorganet är mjukt och svullet, bäckenbandet har börjat luckras upp, och hon är ganska rastlös i hagen. Det enda som jag saknar nu är faktiskt de beryktade vaxpropparna i spenarna innan jag med säkerhet kan säga att det verkligen börjar närma sig. Jag tror inte att hon kommer att föla någon av de närmaste dygnen, men till helgen kanske. Men så är det ju så, som så många säkert känner igen. Att man efter 14 dagars vaknätter och inget föl, bestämmer sig för att sova några timmar när allt ändå verkar lugnt. Och vips så har hon fått sin lilla fölunge. Säkert kommer det bli så för mig även i år. Varför bryta på traditionen?
Och i år har vi ju två ston som ska få föl... Kommer inte bli många timmars sömn den här våren...
Åh, vad spännande!! Ser fram emot många bilder på de små nyfödingarna. Och såklart, lycka till med fölning och allt omkring!
SvaraRadera