Martingal - en säkerhet

Martingal är nog den hjälptygel som används mest utan att man tänker på att det faktiskt är en hjälptygel. Personligen vill jag egentligen kalla det för säkerhetstygel. Martingalen används vid ridning, och då framför allt hoppning, för att hindra hästen från att slå upp med sitt huvud och "nocka" sin ryttare.

Det finns två olika varianter på martingaler. Den vanliga löpande och den lite mer ovanliga fasta.

Löpande Martingal

Den löpande martingalen består av en rem som är fäst i sadelgjorden, träs upp mellan frambenen och som sedan delas i två och sätts fast i de vanliga tyglarna med ett par ringar. För att skydda hästen från att snubbla på martingalen när den är slak fästs den runt hästens hals antingen med en enkel rem, eller genom en förbygel eller en brösta.

Löpande martingaler har ingen effekt förens hästen höjer sitt huvud över den punkt som hjälptygeln börjar verka. Den stör alltså inte hästen när tyglarna hänger eller när den inte håller sitt huvud högt.

En löpande martingal spänns inte så hårt att den drar ner hästens huvud och till exempel hindrar hästen från att se sig för i ansatsen mot ett hinder, utan bara tillräckligt för att skydda ryttarens ansikte från hästens bakhuvud om hästen plötsligt slår upp med huvudet.

Den löpande martingalen används ofta på hopphästar. Den löpande martingalen är tillåten på de svenska tävlingarna enligt Svenska Ridsportförbundets TR.

Fast Martingal

I Sverige är fasta martingaler ovanliga. Den fasta martingalen fästs i tränsets nosgrimma istället för vid tyglarna. Den fasta martingalen är inte tillåten på de svenska tävlingarna.

Så här tycker jag om Martingal:

Som jag skrev inledningsvis klassas martingal till hjälptyglarna, men jag personligen vill hellre kalla den för säkerhetstygel eftersom den i första hand hindrar hästen från att slå upp sitt huvud och "nocka" sin ryttare. Eftersom martingalen inte inverkar på hästens form och är helt verkningslös när hästen inte slår upp med sitt huvud, anser jag att man gott och väl kan ha den på när man framför allt hoppar med den. Jag vill gärna ha en martingal på hästen när jag hoppar den redan vid 70 cm, man kan aldrig vara säker på när hästen tar i och gör ett "kråksprång" över hindren.

Jag hade för ett antal år sedan ett halvblodsto som gärna stegrade sig när vi red ut på skogsvägarna. Henne hade jag då en martingal på av ren säkerhet för min egna del, så att jag inte skulle slå i mitt ansikte i hennes bakhuvud när hon reste sig.