En mamma med tre små barn. Mamman hade stressat upp sig och gapade och skrek i affären på sina små. Gör inte så! Gå dit! Sluta! Skärp er! Ut med er! Titta, nu körde du i dörren!
Stackars små barn.
Jag har aldrig förstått mig på föräldrar som stressar upp sig när barnen är med. Man kan ju inte påstå att saker går smidigare när man stressar. Barnen blir ju förvirrade och kanske många gånger rädda. Nu menar jag inte att de skulle bli rädda för sina liv, utan osäkra. Tar man det lugnt och sansat går det oftast lättare.
Jag får ofta höra att mina barn är så lugna och trygga, och många gånger en fråga hur jag har gjort dem så. Jag kan inte ge det ultimata svaret på en sån fråga. Men generellt sett så behandlar jag mina barn så som jag behandlar mina hästar.Skulle jag stressa upp mig, och gapa och skrika när jag sköter om hästarna, skulle de bli oroliga och inte lite på mig det minsta. Så tror jag att det är även med barnen.
När de var mindre och jag skulle, som i detta fallet, handla lite snabbt såg jag till att inte ha med mig barnen. Och om jag nu ändå var tvungen att ha med dem så var jag väldigt noga med att förklara för barnen INNAN vi gick in i affären att vi hade ont om tid. Att säga till barnen "Nu får ni vara snälla för vi har bråttom eftersom..." tar inte lång stund. Och den minut sparar man garanterat in i affären.
Och vad är det man har bråttom för egentligen? Hem och laga middag? Vad gör det om man kommer hem två minuter senare och man får vänta några minuter till innan middagen är klar? Det är ingen som hinner svälta ihjäl för det, eller?
Däremot har man troligen inte skrikit på sina barn, kanske till och med fått lite hjälp med att bära en mjölkpaket och en chans att säga "Tack, vad duktigt!".
Och vilket väljer man? Den stressade mamman som gapar och skriker eller den lugna som förklarar för barnen och som kanske blir två minuter sen med middagen?
Ja, för mig har valet varit väldigt enkelt. Hur är det för dig?
glitter-graphics.com
GOD JUL!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar