Havet drar och vägarna lockar

Den senaste tiden har det varit mycket prat om lastbilar och lasbilsyrket på fikarasterna på jobbet. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi är två fd lastbilschaffisar och så sitter vi ju vid utlastningen och ser alla lastbilar som kommer och går.

Jag har börjat sakna mitt tidigare yrke mer och mer. Det sägs ju att har man en gång i livet kört långtradare så vill man tillbaka ut på vägarna,

precis som en sjöman alltid kommer att längta till havet. Ja, det kanske stämmer.

Jag slutade köra lastbil när barnen var små och sa att jag skulle börja igen när de kommit upp i tidig tonår och inte behöver mamma längre. Men på ett sätt verkar det nästan som att de behöver mig mer nu än vad de gjorde när de var riktigt små. Nu har de ett behov av att ha någon trygg att prata med medans de tidigare klarade sig bra med att få omvårdnad.

Det är nog lika bra att vänta tills de har flyttat hemifrån innan jag hoppar in i hytten igen.

Och så är det ju det att jag trivs ju så bra på det jobb jag redan har, så varför skulle jag sluta egentligen?

På bilden: Min dotter framför sista lastbilen jag körde.

Ha det bra!