Den äldsta ponnyn på gården är egentligen inte vår, utan min kusins. Hon skaffade honom som unghäst till sin äldsta dotter som tränade och tävlade honom. De två yngre systrarna tog sedan vid. När den yngsta av de tre systrarna växt ur honom var det samtidigt dags för min som Joel att få en större ponny. Och vad passade inte då bättre än att Fjodor fick flytta hem till oss? Joel behöll sitt intresse för ridning så länge han kunde rida Fjodor men ville inte ha någon större ponny sen. Så när Emelie behövde byta upp sig bytte mina barn hästar. Så Emelie började rida Fjodor och Joel gick tillbaka till Mysak och började köra honom istället.
Emelie lärde sig ridningens grunder på Fjodor. Hon lärde sig även att sitta kvar när en häst bockar. För är det någon häst som kan bocka så är det gamle Toddan, som vi också kallar honom. Han är en riktig mästare på det. När jag inte kunde hjälpa Emelie att utvecklas mer, började hon och Toddan träna för Cajsa Lindqwist, dotter till mina tränare i både hoppning och dressyr, Lars och Åsa B Lindqwist. De gjorde otroliga framsteg tillsammans. Tyvärr började Emelie växa och snart blev hennes skänklar för långa, och hon fick skaffa en annan häst. Min brors flickor skulle kunnat ta över efter Emelie, men de är inte intresserade det minsta av hästar.
Fjodor har nu blivit pensionerad, och förälskad i mitt gamla halvblodsto Grey Mistel. De går tillsammans i hagen varje dag och njuter av sin ålderdom.
Sköt om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar