Jaha. Då har den fruktade dagen kommit då. Dagen då det inte längre går att ha sadel på Lina och Sessan. Nu börjar deras magar bli så stora att det finns en liten risk att bommarna på sadlarna kan knäckas. Det blir att rida barbacka några månader framöver. Med start idag. Oj oj oj. Snacka om att man har dålig balans. Det var verkligen vingligt. Men det kommer det bli ändring på nu. Jag fattar inte hur man klarade av att trava, galoppera, ja till och med hoppa barbacka när man var liten. Emelie och jag red först på samma lilla åkertäppa som jag har varit på när jag har arbetat med Rocky. Lika bra att vara där det finns staket eftersom det helt klart fanns en viss risk för ofrivilliga avsittningar idag. Men vi klarade oss bra och som avslutning red vi ut en liten runda i skogen. Både Emelie och jag prövade på att trava några gånger och jag är glad att jag hade ett grimskaft om halsen på Sessan att hålla i mig i. Men vi kommer säkert bli stadigare med tiden. Och vilken bra balans vi kommer ha till sommaren när vi åter igen kan börja träna hoppning.
Vilka goa magar! Och tur att det är mycket snö, det dämpar ju eventuella avsittningar. ;D Måste nog börja följa din blogg, så att jag inte missar kommande bebisar!
SvaraRaderaTack för den fina kommentaren på min blogg förressten, sådant värmer!!
Hehhe, det där med att galoppera och hoppa barbacka är inte längre något problem för mig och Pärlan. När jag en gång skulle rida barbacka på henne upptäckte jag hur otroligt dålig balans jag hade, och sen dess har jag tvingat mig själv att rida mer barbacka än med sadel! Särskilt nu under vintern, då det är varmare utan sadel, och under sommaren då det blir så krångligt att släpa sadel till sommarhagen, hehe ;)
SvaraRadera