Är det kul att städa?

Ofta får jag frågan om det är kul att städa i mitt arbete,

och,

JA! Faktiskt! Jag trivs jättebra med mitt jobb!

Det gjorde jag i och för sig inte innan jag var placerad på Bruzaholms Bruk.

Då gick jag nästan varje dag och funderade på att söka nytt arbete eller kanske till och med börja plugga! Varje morgon hoppades jag att jag skulle vara förkyld, bara lite, men ändå lagom mycket för att kunna sjukanmäla mig några dagar.

Men så är det inte nu!

Jag trivs som fisken i vattnet och ser varje dag fram emot att åka till jobbet och träffa alla 'mina pojkar' och så lilla Jojo och de andra två tjejerna.

Hur kan det vara så här?

Varför trivdes jag inte på mitt förra ställe?

Ett rent och fint huvudkontor,

som var lätt att städa och jag kunde i princip gått till jobbet galaklädd.

Och varför trivs jag så bra på mitt nuvarande ställe?

Ett sotigt och skitigt gjuteri,

som är tungt att städa och jag är många gånger lika lortig som killarna som gjuter.

Jo, svaret är väldigt enkelt!

På det förra stället blev jag,

och mina kolleger som varit där tidigare och senare,

behandlade som värsta slöddret...

Något som katten släpat in.

Det var inte många som sa 'Hej!' eller 'God morgon' när man möttes,

och helst skulle jag hunnit gå för dagen innan de kom in till sina rum.

Inte fick det städas på normala arbetstider,

utan det var att kliva upp okristligt tidigt för att stämpla in senast kl 04.30

Jag var tvungen att vara färdig kl 8.00 för de ville inte att kunder och andra besökare såg en städerska när de kom dit.

Nej där kände jag mig inte ett dugg värdefull.

Däremot nu, på BZH, DÄR trivs jag verkligen!

Jag blir behandlad som en i gänget!

Det skojjas och skämtas med alla, om allt.

Det arbete jag gör uppskattas inte bara av killarna i produktionen,

utan även av VD:n och ägarna till gjuteriet.

Alla, och allas arbete har lika betydelse

och ingen är mer värd än den andre.

Ja, VD:n kan till och med komma ut i lunchrummet och prata lite med oss.

Ja, jag skriver 'oss' även att jag är anställd av ett enterprenad företag och inte direkt av gjuteriet, just för att jag blir behandlad lika värdefullt som alla andra där.

Det är med andra ord inte själva arbetsuppgiften som är det viktiga,

utan det viktiga är hur kamratskapen är.

Det är det som gör att jag trivs med mitt jobb.