I helgen bytte vi platser på hästarna i hagarna. Flickorna
fick gå tillsammans i en hagen och pojkarna i en
gemensam hagen. Allt verkade lugnt. Visst stod de och ropade efter varandra och lite
sparkar om vem som skulle vara ledare blev det. Men snart var allt lugnt och alla gick och betade. Förutom Grållan och Gamle Fjodor. De stod i staketen och tittade och gnäggade efter varandra hela dagarna, utan att bry sig om att vara med respektive flock. Jag kunde se hur sorgsna de var i deras ögon. Varje kväll när vi tog in hästarna stannade alltid Grållan vid Fjodor och de stod länge och gosade med varandra över väggen utan att det gick att få henne att gå in i sin box.
Ja, det gick så långt i deras hjärtesorg att de båda slutade att äta sitt hö. De stod bara och tittade efter varandra hela tiden.
Vi beslutade oss då i går kväll att det här går inte. Något måste göras.
Det enklaste alternativet var att även släppa in Fjodor i stonas hage. Och planeringen blev att det skulle göras till helgen. Men så i
morse när Jonas skulle släppa ut hästarna klarade han inte av att se sorgen i Fjodors ögon när de gick förbi flickornas hage, utan han vände och släppte in honom till Grållan som ledsen stod och tittade efter sin vän. Direkt när Fjodor kom in travade de båda gamlingarna iväg till åkern som är i anslutning till hagen och började äta av det lilla gräs som finns kvar. Och så har de gått hela dagen bara några meter från varandra.
Visst är det härligt att äkta kärlek även finns i hästarna värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar