Ett sista ord bara....

Hade precis krypit ner under täcket.

Lagom när ögonlocken började bli tunga och var på väg att slås igen,

börjar vår kattunge att leka! Han undersöker "garderobblomman" i fönstret, och går på upptäcktsfärd för att se hur rummet ser ut den här gången.

Så plötsligt hör jag en duns bakom soffan och det börjar kraffsa någonstans.

Den lille krabaten har trillat ner i ett stenkrus! Och inte kan han ta sig upp själv, utan är fast där.

Stackars liten! Jag hjälper honom upp och går ut och tar mig en kopp kaffe och en cigg så länge. För inte går det att sova nu inte.

När jag kommer in är det tyst i rummet och jag börjar titta efter min lilla terrorist. Den här gången har han på något sätt lyckats ta sig upp på den stora golvlampan! Vingligt är det och inte den här gången heller kan han ta sig där ifrån själv, utan jag får vara snäll och hjälpa honom ner.

Nu börjar han bli trött efter den här stundens äventyr och börjar bli lite lugnare.

Kanske jag snart kan få hälsa John Blund välkommen den här gången...

(Vilken tur att kameran fanns i närheten!)