glitter-graphics.com
Igår var jag chafför åt min dotter och hennes kompisar.
De var på skoldisco som 6:an anordnade för att samla in pengar till sin klassresa till våren. Eftersom jag var lite orolig för att det skulle vara halt på vägarna åkte jag i god tid hemifrån och kom naturligtvis tidigt fram. Jag stänger av bilen och lutar mig tillbaka. Ganska snart kommer det en annan förälder och parkerar sin bil brevid mig. Mamman som kör kliver ut och går in på discot och hämtar sitt barn. 20 min innan det är slut! Ja visst kan det vara så att föräldrarna har gäster eller något liknande hemma så de måste hem med en gång. Men så kommer en bil till. Den här gången är det en pappa, och han gör lika dant! Nu kommer det fler bilar. Och alla föräldrarna kliver ur och går in på discot. Och ställer sig där inne och tittar. Ja enligt min dotter och hennes kompisar så står det fullt med föräldrar i dörren in till dansgolvet och tittar på dem när de ska dansa de sista danserna. Och av tradition vet vi ju alla att det är 'tryckare' som gäller då. Men är det många som dansar? Knappast! Antingen är det ju för pinsamt eller så kommer inte barnen in för alla föräldrar som blockerar vägen in till discogolvet.
Självklart ska föräldrar bry sig och ha koll på vad barnen/ungdomarna gör. Men, Hallå!!!
Det är ju skoldisco för 10-12 åringar på en lantortsskola! 4 föräldrar från 6:an är ju där som vakter! Och det är inne i skolans matsal. Vad tror de kan hända? Knark och slagsmål? Litar dagens föräldrar så lite på sina barn att de måste vara med dem överallt? Hur ska de göra när ungarna är tonåringar? Ska de följa med dem ut på helgerna då också? Hur kan de tro att deras blivande tonåringar ska komma att lita på dem och ha förtroende att berätta om saker som är jobbigt och svårt i puberteten, när föräldrarna tydligt visar att de inte litar på barnen tillbaka? Visst barnen är bara 10-12 år, men för det måste man som förälder ge dem lite privatliv och inte inkräkta på deras intigretet, eller vad det nu heter så fint.
Jag börjar förstå varför jag och Jonas ofta blir tillfrågade av barnen (Joel och Emelie) om vi vill vara vakter när det är deras klasser som har disco. Vi låter barnen/ungdomarna vara i fred. Visst vi finns där och kollar så inget händer. Och går en läskflaska sönder är vi snabbt där och plockar upp så ingen kommer tillskada och sen smyger vi ut lite diskret från dansen. Jag har hört berättas om en pappa som stoppade det hela, och tände lampor och hade värsta utredningen hur det kom sig att någon tappade en läsk i golvet. Snacka om pinsamt för det barnet som hade han som pappa...
Min uppmaning till alla föräldrar är att tänka till lite. Hur var det när de var små? Vad var det egentligen som var det pinsammaste av allt? Jo... visst var det väll föräldrarna? Eller? Sluta upp och vara så pinsamma för era barn, så ska ni se att ni får barn som litar på er och kommer till er i förtroende med sina bekymmer. Ni finns ju trots allt där... på parkeringen! Eller hur?
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar