Förvåndad.

Ja, förvånad det blev jag när jag lade in dagens tränings tider i mitt träningsprogram och fick se att min medelhastighet och min sluttid inte var så dålig som jag trodde.För jag är inte alls nöjd med dagens runda. Faktiskt så har jag gjort ett försök redan tidigare under dagen men fick avbryta efter några hundra meter. Båda mina knän kändes instabila och började värka så jag avbröt och gick hem, med tanken att det blir inget tränat idag.

Jag plockade fram mina knästöd med magneter i och tog på mig.

Efter ett par timmar hade värken avtagit och eftersom jag känner att jag verkligen behöver träna inför Bruzalunken nästa helg gjorde jag ett nytt försök till lite träning.

Mina joggintervaller blev inte alls lika långa som tidigare, för trots mina stöd så kändes det inte alls bra. Inte bra alls faktiskt. Det kändes som att jag inte hade någon energi alls i benen idag. Och efter lite mer än halva rundan började mina knän att värka trots knästöden, så jag avslutade rundan med att gå helt och hållet sista biten.

När jag nu kom hem, ganska besviken på min kropp, och lade in dagens olika tider, blev jag väldigt förvånad över att snitt tiden inte alls var så dålig som jag trott. Faktiskt bara 20 sekunder sämre än förra lördagen då jag sprang samma runda. Så hade jag inte stannat upp vid hästhagen och kollar om hästarna behövde mer vatten kanske jag hade kommit runt på samma tid som då.

Den insikten har gjort att jag inte är lika missnöjd med min dag som jag var innan.