torsdag 30 juni 2011

Ingen inspiration

Idag har min inspiration till att träna varit som helt bortblåst. Flera gånger har jag varit på väg ut och springa, men ... nej jag har inte kommit iväg.
Istället har jag suttit och klickat runt lite på You Tube på lite olika träningsfilmer. Och då framför allt Zumba. Något som jag är så nyfiken på och ska testa i höst. Min tanke är att jag ska variera min löpträning med just Zumba. För en sak kan man ju enkelt räkna ut... Det krävs kondition! Titta bara på det här klippet, och då är det bara nybörjarstadiet! *pust!*


Lite ändrade planer

Egentligen skulle jag varit ute och sprungit igår kväll, men jag fick ändra om min planering lite. Efter att jag skjutsat Emelie till en kompis som hon ska åka på läger ihop med idag och hämtat min egna mamma på hennes jobb var klockan ganska mycket och jag kände inte för att ge mig ut i skogen och springa utan det fick bli ett cirkelpass inne istället med bland annat motionscykel för konditionen, leg master och step up för att träna styrkan i benen och lite i armarna och den grymma Ab roller för att plåga magen en del. Den planerade löpträningen får bli i kväll istället.

tisdag 28 juni 2011

Backträning

Idag har Emelie och jag varit ute och tränat backlöpning. Kanske inte det roligaste att springa upp och ner för samma backe hela tiden, men ack så nyttigt. Det gäller att komma på tekniken hur man ska få kraft att ta sig upp för backarna samtidigt som man lär sig att utnyttja nerförsbackarna till att hämta andan. Vi turades om att springa medans den andre fotade och hejade på för att puscha. Vi var ute och tränade i drygt en timme. På vägen hem tävlade vi lite mot varandra om vem som orkade springa längst i en riktig mördarbacke. Båda orkade vi faktiskt hela vägen upp så vi får väll enkelt säga att det blev oavgjort.


Aldrig mer håll!!!

Att få håll är både obehagligt och fruktansvärt irriterande, eftersom man blir tvungen att sänka farten eller i värsta fall stanna upp helt. Något jag har upplevt allt för många gånger. Varför får man håll egentligen? Experterna är oeniga om orsaken till varför man får håll, men här kan du i alla fall läsa om hur du förebygger smärtan och vad du kan göra när du drabbas.

Det hugger till i sidan plötsligt och du måste avbryta löpturen pga smärtan. Idrottsexperterna har ingen definitiv förklaring till varför man får håll. Vissa anser att den mest sannolika förklaringen till att man får håll beror på att man utsätter magsäckens ligament (ledband) för utsträckning och belastning. Vanligtvis sker det när man rör sig upp och ner, som tex när man springer. Den teorin stämmer med att många upplever att de lättare får håll om de äter strax innan träningen. Då är magen tyngre och belastar ligamenten mer. Att otränade löpare får håll oftare än vältränade stärker också den teorin, eftersom ligamenten vänjer sig vid belastningen ju mer vältränad du blir.

En annan teori är att mellangärdet (andningsmusklen) överbelastas när kroppen behöver mer syre. Eftersom mellangärdet får överarbeta när du måste dra djupt och fort efter andan riskerar du att få kramp. Som tur är kan mellangärdet tränas upp så den klarar att leverera den nödvändiga luft och syre kroppen behöver. Att träna yoga för att stärka de djupa andningsmusklerna så de klarar den ökade belastningen på mellangärdet när man springer hårt och länge är många elitlöpare som gör. Andra ser till att andas djupt och lugnt medans de springer.

Enligt experter på löpträning finns det två sätt att förebygga att man får håll.
Undvik att äta en stor måltid ett par tre timmar före träningen, och bygg upp träningen så inte kroppen överanstränger sig. Det är särskilt viktigt under den första halvan av löpturen. "Många löpare startar i ett för högt tempo och blir anfådda. De kommer inte in i en bra löprytm och stressar därmed kroppen, vilket kan ge håll.", säger den tidigare elitlöparen Gitte Karlshöj, som idag arbetar som fysioterapeut. Hon har själv lidit av håll. För att förebygga håll undviker hon att äta innan hon springer, men hon låter också bli att dricka timmen innan löpturen. Istället dricker hon 2-3 dl vätska någon minut före löpturen.

Skulle olyckan ändå vara framme finns det inget annat att göra än att sänka tempot eller stanna helt ett par minuter och fokusera på andningen. Genom att knyta händerna kan en del få smärtorna att försvinna, andra spänner ut framsidan av kroppen när de känner att de börjar få håll. Ett annat knep kan vara att trycka upp ett par fingrar under revbenen för att spänna ut muskulaturen i mellangärdet och på det sättet försöka lindra smärtan.

Här kommer sex goda råd för att slippa håll.

Planera måltiderna: Med för mycket mat i magsäcken belastas magens ligament. Att undvika större måltider ett par tre timmar innan träningen och hålla igen med vätska timmen innan man ger sig ut minskar risken för håll. En del löpare klarar av att äta ett mindre mellanmål 1-2 timmar innan de springer.

Sänk tempot: Sänkt tempot eller stanna. Irriterande, men nödvändigt när du väl fått håll. Gå eller jogga lugnt i ett par minuter. När du sänker farten får du en lugnare andning och ligamenten belastas mindre. Smärtan försvinner oftast inom ett par minuter.

Knyt händerna: Du kan knyta handen och pressa in den i sidan där du känner smärtan, eller pressa upp ett par fingrar under de nedre revbenen och samtidigt andas djupt. Då hjälper du de djupa musklerna i mellangärdet att slappna av.

Andas ända ner i magen: Att undvika att bli anfådd förebygger och behandlar håll. Träna på att andas ända ner i magen. Det finns de som anser att man ska variera sin andning så att man inte andas i samma rytm hela tiden. Andra menar att det räcker att undvika en snabb och ytlig andning. Vad som fungerar bäst är helt individuellt. Eftersom yoga tränar din förmåga att andas djupt samtidigt som du utför fysiskt krävande övningar, använder sig vissa idrottare yoga för att träna upp sin djupa andning.

Värm upp i lugnt tempo: Att starta i ett allt för högt tempo kan ge håll. Spring istället i ett lugnt tempo de första 10-15 minuterna. Att få håll de första 3-4 km är vanligast. Det kan bero på att musklerna i mellangärdet som hjälper till med andningen inte har blivit varma. Om du med en gång utsätter din andning för maximal press riskerar du därför att få håll. Du kommer kunna pressa dig själv mer och mer allt eftersom din form förbättras. Risken att drabbas av håll minskar ju mer mellangärdet vänjer sig vid belastningen.

Gör magövningar: Att göra övningar som stärker bålstabiliteten - inklusive mellangärdet- kan förebygga att man får håll när man löptränar. Genom att övningarna stärker bålen hjälper du dina muskler och ligament i mellangärdet att lättare klara av belastningen av löpturen utan att börja krampa. Att träna de diagonala magmusklerna är ingen dum idé och man kan med fördel variera mellan snabba och långsamma upprepningar. Att kombinera magövningar och andningsövningar är ingen dum idé eftersom de samtidigt förebygger stress.





måndag 27 juni 2011

Löpning och fitness

Idag har jag tränat ordentligt, må jag säga.
Först körde jag lite kondition genom att springa en runda genom kyrkbyn och sen genom skogen hem. I MP3-spelaren var det klassiska T-N-T med AC/DC hela tiden. Jag gillar att springa till den låten. Jag får ett så mycket bättre flyt, det känns nästan som att studsa fram. Min tid/km hamnade på 6:10, kanske inget att skryta med men jag är ganska nöjd ändå.
När jag kom hem tog jag en kort paus på 5 min och hämtade andan, innan jag körde lite fitness-övningar med gummibandet och pilatesbollen. Med gummibandet tränar jag upp musklerna att bli starka och elastiska utan att bli "biffigt tunga", något som skulle hämma min löpning. Och med bollen tränar jag min bålstabilitet dels för att stärka upp min ryggskada men även för att träna upp mitt mellangärde så jag längre fram kan pressa mig mer i löpningen. Summa sumarum av dagens träning är att jag är härligt mör i kroppen, och längtar till nästa träningspass i morgon. Då blir det nog lite backträning eller möjligen snabb intensiv intervall träning. Och så lite mer fitness.

Boosta musklerna med kaffe!

I många år har idrottsmän druckit kaffe för att få i sig en uppiggande koffeindryck. Nu visar en ny undersökning att koffeinet också ökar styrkan i lårmuskulaturen och därmed troligen hela kroppen. Studien är gjord på Georgia State University i USA. Försökspersonernas lårmuskler blev både starkare och uthålligare än kontrollgruppens som inte intog något koffein. Effekten beror på att kroppens centrala nervsystem blir bättre på att skicka signaler till musklerna när kroppen får i sig koffein, tror forskarna.
Det är inte klarlagt hur mycket koffein som behövs, men mycket tyder på att det behövs 3-6 mg koffein per kilo kroppsvikt för att öka styrkan. Det skulle motsvara 2-4 koppar starkt kaffe. så mycket kaffe på en gång blir dock svårt för magen att smälta, koffeintabletter kan ge svettningar och ökad hjärtfrekvens. Så att höja sin effekt med kaffe kanske inte är så enkelt. Men en slurk innan träning tackar inte jag nej till. Oavsett om det höjer min effekt eller inte.


Källa: Aktivtraning.se
Bild: Google

söndag 26 juni 2011

Kvällspromenad

Nu i kväll var Jonas och jag ute och gick lite stavgång längs en skogsväg när vi gick hemåt tog vi vägen upp genom kyrkbyn. Att gå med stavar är jättebra för Jonas och hans MS-sjukdom. Han går mycket bättre med dem och faktiskt kan han gå i ett betydligt högre tempo. Jonas har börjat tappa muskulaturen på sin vänstra sida. Att en person med MS förlorar muskelmassa är ganska vanligt och vi får vara väldigt tacksamma att det tagit 11 år sen Jonas insjuknade i sjukdomen innan musklerna började förtvina. Nu gäller det bara att bromsa upp sjukdomen ännu mer för att han ska få lite mer tid innan rullstolen är ett faktum. Jonas ska även börja rida för att stoppa upp sjukdomsförloppet, vi ska bara prova ut vilken av våra hästar han ska rida på. Antingen blir det väll Prinses eller Rocky.
Hur som helst. När vi kom hem tog jag direkt fram mitt hopprep och MP3-spelaren och hoppade lite till toner av AC/DC-klassiker som T-N-T och High way to hell. Jag hoppade i ca 10 minuter och tro det eller ej, men fy f-n vad jobbigt det är! Ska man förbättra sin kondition så rekommenderar jag att hoppa hopprep 10-15 minuter varje dag.



Morgonpass

Det var en så härlig morgon idag att jag kunde inte fort nog få på mig löparskorna och komma ut i skogen och springa. Så fort jag vaknat till och druckit mitt morgonkaffe pluggade jag in MP3-spelaren i öronen och gav mig iväg på en "ny" runda. Så jätte ny är den egentligen inte, jag brukar rida eller gå den med hästarna, fast jag har aldrig sprungit den tidigare. Till tonerna av Ultima Thule och AC/DC gav jag mig iväg. Jag började med att gå i ett raskt tempo för att värma upp kroppen ordentligt, något jag brukar slarva med i vanliga fall, men eftersom kroppen inte hunnit med att vara igång och rört på sig var det lika bra. När jag gått i takt till musiken ett tag började jag jogga lite lätt. I början gick det hur smidigt som helst och det bara flöt på men så efter halva rundan började mina ben bli stumma och det kändes som jag inte kom framåt alls. Jag valde att gå ett stycke innan jag åter började springa. Ännu en gång blev benen åter igen stumma och jag fick sakta ner och gå lite innan jag kunde springa igen.
Väl hemma var jag ganska slut i benen och jag kände att jag snart skulle fått håll. Jag satte mig och varvade ner på bänken utanför och drack en kopp kaffe och läste i en bok. Jag kände att energin började komma tillbaka samtidigt som jag var frustrerad över att det inte gått så bra som jag önskat. Planer på att köra ett kort konditionspass i kväll också har börjat ta form i huvudet på mig. Inte springa någon runda utan hoppa lite hopprep, backträna, eller något i den stilen.
Min km-tid blev bara 6:52 , inte alls något jag är nöjd med. Jag vill vara under 6:30, men det är bara att träna vidare.

När jag ändå var igång....

NIKE W TRAD RIB TANK BRIGHT GREEN
När jag ändå var igång och beställde skor till Emelie igår från Stadium.se kikade jag lite på vad de hade för medlemserbjudande och hittade detta ursnygga linne. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att klicka på "köp". Jag bara älskar färgen och det kommer passa så himla bra till mina nya fina löparskor. Jag är väll egentligen av den åsikten att det är alldeles för lite färger ute i löparspåren. Genomgående finns det nästan bara svarta löpartajts och då får man kompensera med snygga färgglada toppar. Den här fanns i flera andra glada färger men jag föll för just den lime gröna den här gången.
Nu är det bara att gå och vänta på ett sms som talar om att paketet har kommit till ICA...


NIKE W TRAD RIB TANK
Träningskläder/NIKE W TRAD RIB TANK från stadium.se

Ingen löpning.


Igår blev det ingen löprunda som jag hade tänkt mig. Klockan drog iväg och det "bidde kväller". Men inte kan jag gå och lägga mig utan att tränat något, så på med träningskläder starta en cd-skiva med bra musik och upp på motionscyklen. Jag trampade på i en tre kvart och kände mig halvnöjd. Jag tog inte i ordentligt eftersom mina planer är att jag ska ut och springa nu på förmiddagen och vill spara mig till dess.

lördag 25 juni 2011

Gud så gott!!!

När jag tog mig en liten tupplur tidigare i eftermiddags vaknade jag av att Emelie hade varit ute och plockat smultron på ett strå åt mig. Älskade unge! <3 Det är sånt som får en mors hjärta att smälta som smör i solen.
Middagen åt vi på vår glasveranda som vi älskar så. Här får vi ro och lugn. Det känns som att åka bort till en sommarstuga, men vi har bara gått upp för trappen. Hit ut går jag gärna när jag vill vara ifred och tänka för mig själv. Det blir som att meditera när jag sitter och tittar ut över hagarna och åkrarna.
Jag behöver väll knappast tala om vad vi åt till middag idag. Sill och potatis förstås! Det är ju midsommar.
Till efterrätt blev det jordgubbsglass toppat med ännu fler smultron som Emelie plockat.

Nya skor till Emelie.

NIKE ZOOM ATLAS W WHITE  / RED
Eftersom min dotter Emelie också blivit "biten" av löpning har jag beställt ett par nya fina löparskor till henne också. Hon har som nästa mål med löpningen att springa VP-milens ungdomsklass 12-13 år. Loppet går genom Vetlanda på asfalt och då behöver hon ett par riktigt bra skor som tar upp stötarna. Hon valde ett par silvergrå Nike-skor med röda detaljer. Skons modell är NIKE ZOOM ATLAS W för ett neutraltlöpsteg. Skon har Zoom Air dämpning i hälen och Memory Foam för en personlig och bra passform.
Både Emelie och jag tycker att det är en snygg men ändå diskret sko som hon även kommer kunna ha på idrottslektionerna till hösten när hon börjar högstadiet.
NIKE ZOOM ATLAS W
Löparskor/NIKE ZOOM ATLAS W från stadium.se

fredag 24 juni 2011

Dagens midsommarträning

Idag hade jag med mig Raj, en av pappas hundar när jag var ute och sprang. Tänkte det kunde vara trevligt med lite sällskap. Joel kom ifatt oss på cykel och var snäll och tog några bilder att använda när jag bloggar.
Det blev inte så högt tempo eftersom Joel och jag pratade med varandra hela tiden, och Raj var ju tvungen att "läsa Dagens Nyheter" (stanna upp och nosa längs vägen).
Jag sprang en ny sträcka som jag inte sprungit tidigare, som består enbart av asfalt.
Eftersom jag har siktet inställt på VP-milens motionslopp i augusti som går i Vetlanda och det bara är asfalt vill jag stampa in lite hård svart asfalt i mina ben. Ett tips jag fått av en arbetskamrat som sprang Göteborgsvarvet i år och en stor miss han hade gjort var just att inte springa så mycket på det underlag som loppet går på, dvs asfalt.
När jag och Joel kom hem hade Emelie dukat fram kaffe, ostkaka, vispad grädde och riktigt jordgubbsylt. Mums, vad gott! Jag försåg mig med en rejäl portion. Det är ju trots allt midsommar.

En ny karriär kanske?

Jag röstade på en väns klännings design på Nellys.com och började designa lite själv.
Det blev en enkel solklänning med lite retro-känsla i kjolens mönster.
Gillar du den, får du gärna klicka dig vidare via länken nedan och rösta på min klänning.
Första priset är att bli en av Nellys designers till hösten.

Vilket tar du mest illa upp av?

Jag blir så fruktansvärt irriterad!
Jag och en kille på jobbet kom att diskutera om det är diskriminerande mot oss tjejer med bilder på lättklädda tjejer. Det har flertalet gånger gjorts räder i fabriken där alla klassiska almanackor och bilder på tjejer tagits bort för att det är stötande mot den lilla minimala grupp av tjejer på arbetsplatsen. Vi är 3 tjejer i produktionen bland ca 40 killar. Och ingen av oss har någonsin haft något att säga om bilderna. Tvärtom, så tar jag personligen mer illa upp av att det görs så stor sak av det hela. Jag menar vad är det egentligen som är så stötande? En söt tjej som är stolt över sin kropp och gärna visar upp den? På sätt och vis önskar jag att jag var som de här tjejerna och inte skämdes så över min egna kropp som jag gör. Jag tycker det är starkt av dessa modeller.
Lättklädda flickor har alltid hört hemma på mansdominerande arbetsplatser. Någon gång på 50-talet såg bilderna ut i stil med denna...
Och innan dess var det säkert bilder typ den här killarna tittade på...
Nej det som jag tycker är mer stötande och som jag skulle ta illa upp av, det vore om killarna satte upp bilder som de nedan. Bilder där djur plågas och vanvårdas! Där har vi vad som verkligen är stötande!
Jag tycker så här: Låt bilderna med söta och stolta tjejer sitta uppe och hjälp istället de stackars djuren.
Vad tycker du?

onsdag 22 juni 2011

Abstinens

Efter att jag haft ett par dagar träningsfritt efter Bruzalunken i söndags hade jag nästan lite abstinens för att få komma ut i skogen och sträcka på benen.
Jag tog det ganska lugnt och testade en helt ny runda. En runda som jag trodde skulle påminna om just den vi sprang i söndags. Och det gjorde den väll till viss del. Underlaget var det samma förutom att det på flera ställen låg stockar och hela träd som blåst ner som jag fick krångla mig förbi. Jag tappade en hel del fart där. Backar fanns det men inte alls så branta och tuffa som i Bruzaholm. Men nog så jobbiga ändå. Tror jag ska ta mig tid till helgen och rensa upp en del på rundan så den blir lite smidigare att springa sen.

tisdag 21 juni 2011

Så himla nöjd!

Äntligen har jag blivit av med min oskuld. I eftermiddags fick jag så min första tatuering gjord. Den blev så himla fin och jag älskar den redan. Det är verkligen svårt att tro att tjejen som gjorde den precis börjat tatuera.
Och inte gjorde det ont heller. När hon gjorde konturerna var det som att dra med en nyvässad blyertspenna i huden och när Mia fyllde i den var det som om spetsen gått av. Mer var det inte.
Tatueringen är så Jag den bara kan vara med hästhuvudet. Hästar har alltid varit mitt liv, är mitt liv och kommer alltid vara mitt liv. Vargen symboliserar min man som ofta skämtar om att han är "Alfa hanarnas Alfa hane", och på så sätt är ju jag hans Alfa hona.
Innan jag åkte hem sa Mia att hon ser fram emot nästa tatuering och hon har så rätt så. Nästa projekt har redan börjat skapas i huvudet så smått.

måndag 20 juni 2011

I morgon gäller det!

Jo då, i morgon ska jag äntligen göra min första tatuering! Jag har länge önskat mig ett antal tatueringar men aldrig kommit till skott. Men nu ska det då äntligen bli av. Och jag måste nog erkänna att jag är lite nervös. Det är en arbetskamrats sambo som ska göra den. Den ska sitta på min höger arm. En lite annorlunda tribal som är väldigt mycket mig och även en hederstatuering för min man. Jag kommer lägga upp bild på den när den är klar.
Jag ska göra en hederstatuering för barnen på min vänster arm också lite längre fram, som påminner en del av den ni ser här under.
Bilden hittade jag på Google.

söndag 19 juni 2011

Vi tog oss runt trots allt!


Då var dagen kommen då Emelie och jag skulle springa vårt första lopp. Vi var ordentligt taggade på morgonen. Och laddade upp med en lagom stadig frukost. Det enda som störde var regnet som börjat ösa ner. Innan vi satte oss i bilen lade vi ett ordentligt förband om Emelies häl för att skydda hennes skoskav som hon haft sånt problem med.















I väntan på att vi skulle dra oss upp mot startområdet satte Emelie och jag oss i bilen och sökte skydd från regnet som vräkte ner. Vi fnittrade och skojade och hade det riktigt kul faktiskt.


Andra hittade skydd under ett plasttak utmed en husvägg i väntan på start.
Efter den gemensamma uppvärmningen gick starten för de som skulle springa en hel mil. Snabbt var de iväg och det blev dags för Emelie och mig att inta startpossition. Skottet gick och vi joggade iväg. Eftersom jag blivit förvarnad om att det är några riktigt tuffa backar i början tog vi ett någorlunda lugnt tempo. Vilket visade sig vara ett smart drag. För det var verkligen tuffa backar! För att inte tala om underlaget! Det fanns både stenar och rötter att inte halka och snubbla på. Men värst var nog när vi kom in på en sträcka som var endast en stig säkerligen upptrampad av älgar och andra vilda djur. Och där kom ytterligare en stigning också. *Pust och stånk* Och just där ungefär halvvägs genom loppet small det till i Emelies högra knä. Hon fick jätteont och var tvungen att gå tills värken började avta lite och hon kunde börja springa igen. Snart gjorde det ont igen på henne och hon var tvungen att ta det lungt och gå. Hon sa till mig att jag skulle fortsätta springa för att få en bra tid. Men vi skulle ju göra detta som en mor-dotter grej, och inte ville jag lämna henne heller om knät skulle bli värre, så jag stannade och sa att vi går resten om det behövs. Men min tappra lilla tjej bet ihop och sprang när knät kändes lite bättre och så gick vi när det gjorde för ont eller om terrängen var för tuff. Sista biten av banan började det så äntligen gå utför och det blev lättare för Emelie att springa. Så började vi höra speakern i högtalarna vid målet och det gav en extra kick så vi kunde springa in i mål.
Vi tog oss runt på 36 minuter. Kanske inte någon tid att skryta med, men med tanke på alla branta backar, den knepiga terrängen och Emelies knä, så är vi väldigt nöjda och belåtna.
Emelie fick ett litet "tröst-pris" av en funktionär som tyckte att det var hon som verkligen gjorde Dagens prestation genom att fullfölja loppet trots att hon skadade sig. Och jag håller verkligen med honom.
Alla som fullföljde sin runda fick en sån här häftig plakett. Både Emelie och jag vill ha en ny om ett år. Och nu vet vi ju vad det är vi ska träna på. Backar, backar och backar! Och så lite koordination för att inte trampa snett över stenar och rötter.
För vår del är 17 juni 2012 inbokad. Lita på det!

Energi och vätska


Idag gäller det då. Bruzalunken 5 km. Kolhydrats- och proteinuppladdningen igår kväll bestod av potatissallad och grillat kött, toppat med lite chips framför TV:n. För att sen krypa ner under täcket och samla krafter med lite sömn.
Till frukost idag blev det en portion havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk. Avslutat med en kopp kaffe. Dock ingen cigg!
Vi tar med oss två Risifrutti, en innan för att dämpa ev hunger och en för att snabbt starta återhämtningen efter loppet, varsin energi dryck att dricka innan loppet och varsin Powerade att ha med oss runt banan, inte så mycket för energin skull utan för att hålla vätskebalansen på en så jämn nivå som möjligt. Powerade är ju så smidiga med sina korkar och lätta att hålla i medans man springer.

Drick mer!!!

Det är viktigt att du dricker mycket, även om du inte känner dig törstig.

Vatten: Om du svettas mycket ska du ha som huvudregel att dricka mer än du egentligen känner för. Med tanke på sockerhalten är vanligt vatten alldeles utmärkt och långt mycket bättre än läsk. Vätska med stora mängder socker stannar upp i magen, där den först ska tunnas ut innan den kan glida ut i tarmen. Det är först i tarmen som kroppen kan ta upp och tillgodogöra sig vätskan.

Under och efter en idrottsprestation kan du behöva både vätska och energi och då kan en energidryck vara en utmärkt kompromiss. För att vätskan inte ska hållas kvar i magsäcken innehåller energidryckerna speciella sockermolekyler som inte binder lika mycket vätska som vanligt socker.

Svettas man mycket förlorar man inte bara vatten i kroppen utan även salt. Tyvärr är inte människan så bra på att känna av det. Därför är det en smart idé att tillsätta lite salt i den vätska man dricker efter hårda prövningar. Inte så mycket bara så det börjar smaka salt. En liten nypa till en liter vatten räcker gott.

Även i andra situationer har kroppen svårt att hänga med, ett exempel är kraftig kyla. Kall luft har mycket låg luftfuktighet, vilket innebär att luften drar med sig fukt från lungorna. Därmed förlorar man mycket vätska via utandningen, utan att känna sig speciellt törstig.

Generellt sett är det viktigt att få i sig ordentligt med vätska under dagen. Gärna vanligt vatten. Ett enkelt sätt att ha kontroll på hur mycket man dricker är att ha en flaska vatten i kylen.

Det är viktigt att dricka mycket med vatten, men inom rimliga gränser. Många idrottare har en tendens att fylla sig med vatten i tron att de kan fylla kroppens vätskedepåer fulla med vatten. Totalt meningslöst eftersom vi människor inte är några kameler. Det kan i värsta fall resultera i att kroppen förlorar en massa av de mineraler som ingår i vätskeregleringen. Det kan i sin tur leda till olika kramper och en total fysisk kollaps. Därför är det förnuftigt att noga kontrollera sitt vätskeintag och maximalt dricka 3-4 liter per dag.

Vatten gör dig mätt

Som huvudregel är det bättre att dricka för mycket vatten än för lite. För lite vätska kan till exempel medföra att man blir hård i magen.

Att få i sig för mycket vätska är svårt, eftersom njurarna automatiskt reglerar kroppens vätskeballans genom att producera mer urin. Har du druckit för mycket vätska tar det i regel 4-6 timmar innan den har lämnat kroppen.

Vatten har dessutom den fördelen att det bidrar till en mättnadskänsla utan att tillföra en enda kalori. Ett plus i kanten om man försöker gå ner i vikt.

För en del människor verkar vissa ämnen i kosten lätt vätskedrivande. Det gäller bland annat kaffe, te och alkohol. Naturläkemedel som innehåller ämnen som fräken, maskros och brännässlor är också lätt vätskedrivande. Effekten uppnås antingen denom direkt påverkan av njurarna eller påverkar det hjärnan som sedan säger till njurarna att avsöndra mer urin. Kaffe och alkohol innehåller sådana ämnen som påverkar hjärnan.

lördag 18 juni 2011

Ett stort steg i rätt riktning

Nu har jag äntligen bestämt mig! Jag ska göra vad jag kan för att sluta röka nu! Idag när Jonas och jag var inne i stan och handlade smet jag in på apoteket och köpte mig ett paket nikotintuggummi. De senaste dagarna har jag inte tyckt att det är gott att röka längre. Jag har mest tagit ett par bloss på en cigg för att hålla nikotinbehovet i schack.
Jag har i och för sig som mål att sluta först efter semestern så jag kommer inte att se det som ett totalt nederlag OM jag skulle ta något bloss någon gång då och då. Men jag ska definitivt minska ner så mycket jag bara kan, och röka så lite som möjligt.

9 1/2 minuts förbättring

Idag sprang Emelie och jag vår 4 km runda genom kyrkbyn och hem genom skogen. Vi hade ett riktigt bra flyt och sprang i 4 minuters intervaller och gick i ett raskt tempo i 2 1/2 minuters intervaller. Det gick riktigt bra och jag kände att jag nog kunde springa i ett lite högre tempo eller något längre intervaller, men eftersom Emelie och jag ska till Bruzaholm och springa Bruzalunken i morgon vill jag spara på krafterna. Jag har ändå sänkt tiden med nio och en halv minut sen den 7:e juni. Då hade jag ett km-tempo på 7:49 och i dag hade jag ett km-tempo på 5:05. En sån stor förbättring hade jag inte väntat mig. Och ändå hade jag mer att ge...
Emelie börjar få in en ganska bra teknik med lite högre knän.

Stackars min lilla tjej! Hon fick avbryta träningen sista kilometern pga ett skoskav som hon fick på sin skolavslutning i torsdags. Ett klokt beslut så hon inte gör det värre med tanke på morgondagen. Det blir behandling med honung och kompresser och ett stort hopp för att göra det så bra som möjligt fram till start.

WOW!!!

Så har jag då äntligen (i förrgår) fått hem mina nya löparskor. Ett par Nike Air Span+ 8 W från Stadium. Redan när jag provade dem hemma i köket älskade jag dem. Så sköna! De sitter som gjutna efter min fot och det känns som att gå på moln. Jag var givetvis tvungen att provspringa i dem direkt trots att vi skulle iväg på skolavslutning. Jag sprang lite fram och tillbaka på stallplanen och det enda jag kan säga är lycka!
Så igår sprang jag min första runda i dem. Åh! Vilken skillnad! Det kändes som att flyga fram! Och frågan är om jag faktiskt inte gjorde det också! För när jag kom hem och skrev in mina tider i mitt tränings program hade jag pressat ner mitt km-tempo med hela 50 sek. En riktigt possitiv upplevelse. Och att de är så snygga med sin limegröna färg gör ju inte saken sämre.
JAG ÄLSKAR DEM!!!

Behöver jag säga vart mina gamla skor har hamnat?

NIKE AIR SPAN+ 8 W
Löparskor/NIKE AIR SPAN+ 8 W från stadium.se