Vår minsta häst är en 15-årig minishettis utan stam, som mäter 84 cm i mankhöjd. Vi köpte honom för 12 år sedan till Joel som då var tre år. Joel red och jag eller Jonas körde honom. Då för tolv år sedan var det svårt att hitta utrustning som passar en så liten häst. Det fanns ingen ridsportsbutik som hade varken träns, sadel eller sele till så små hästar i sina sortiment. Jag blev tvungen att special beställa det mesta hos HÖÖK´s. Grimmor gick att använda fölgrimmor och svett- och stalltäcke sydde jag själv. Idag är det betydligt enklare att hitta utrustning. Det går faktiskt att utrusta en minihäst lika fint som en hopphäst på elitnivå.
När Joel blev för stor för att rida Mysak tog Emelie över.
Mysak, eller Mysen som vi kallar honom är egentligen ingen bra barnponny eftersom han inte tycker om små barn. Han visar det tydligt genom att bita och skaka dem som om han vore värsta kamphunden. Däremot större barn, från 8-årsåldern och äldre, är han hur go´som helst mot.
Får han på sig selen och får springa framför vagnen blir han glad. Då leker livet tycker han.
Just att han inte trivs med små barn är en av anledningarna till att vi har behållt honom och inte sålt honom vidare till någon annan barnfamilj. Mysen har fått en annan nog så viktig uppgift på gården. Nämligen att vara hingsten Rocky´s vintersällskap.
Som de flesta andra shettisar har han väldigt lätt för att lägga på sig för mycket hull. Vi brukar lösa det naturligtvis genom att begränsa hans mat så mycket det går. På sommaren får han och vår gamle B-ponny Fjodor beta efter att våra nötdjur bytt till en annan hage, eller gå på ett bete som är igenväxt med sly och som vi håller på att återställa så som det en gång var för 20-30 år sedan. Nu under vintern äter han sitt hö ute i hagen på dagarna tillsammans med Rocky, och på kvällarna får han döva sin kroniska hunger med foderhalm.
Så här års blir han inte aktivt motionerad, eftersom jag prioriterar de större hästarna. Men så fort det blir ljusare på kvällarna börjar vi köra ett par gånger i veckan igen, ända fram tills höstmörkret kommer. Då och då stannar vi och pratar med olika sommargäster, som ofta tror att det är ett föl vi har framför vagnen. Men så är det inte.
Det är ju bara Mysak - en mysig sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar