Prinses och min kvällspromenad blev helt underbar. Vi gav oss ut i vinterkvällen med full mundering av alla tänkbara reflexer, så vi såg ut som två lysmaskar. Vi gick ner till kyrkbyn och vände vid korsningen. Jag gick och småpratade med min lilla älskling och hon frustade till svar. På vägen hem möter vi en stor timmerlastbil. Vi går åt sidan lite. Mest för att det fanns möjlighet till det och jag då tyckte att det var onödigt att vi möttes helt på vägen. Prinses rörde inte ens på öronen när lastbilen körde förbi oss. Jag öste beröm över henne för att hon hade varit så duktig. Sessan själv suckade och verkade mest tycka att jag var larvig som gjorde en så stor affär av att hon inte bryr sig om stora, låtande väglarver (lastbilen). Det är så skönt med fd travare, som oftast är närmast helt trafiksäkra. Bland annat en av anledningarna till varför jag tycker att ridtravare är så bra hästar.
kul med en till ridtravarblogg =)
SvaraRadera