Vem är Princes MacKenzie?

Prinses köpte jag år 2000 som sällskap åt mitt halvblod Grey Mistel, även kallad "Grållan". Sessan skulle ha gått till slakt eftersom den dåvarande ägaren inte klarade av att hantera henne och hon gjorde allt för dåliga resultat på travbanorna. Hon hade till och med lyckats bli portförbjuden på den travbana hon tränades på. När Sessan kom hem till mig var hon nervös och sönder stressad av allt för hård träning på de större travbanorna. Det gick inte ens gå in till henne i boxen utan att hon blev orolig och började svettas. Egentligen borde jag skaffat en annan sällskapshäst, men det var något med Sessans blick som berörde mig. Nästan som om hon skrek på hjälp. Jag kunde helt enkelt inte låta henne gå till slakt, utan lät henne stanna.

Jag började jobba för att hon skulle få ett förtroende för mig.

I början satte jag mig inne i hennes box och läste en bok utan att ens titta på henne. Hon var väldigt spänd och osäker i början men sakta började hon slappna av. Försiktigt kunde jag börja klappa henne på halsen. Efter två månader kunder jag ta på henne en grimma utan att hon blev stressad och jag började gå ut på promenader med henne. Så fortsatte vi i ett par år. Ibland gick det bra och hon var lugn och trygg. Men så kunde det inträffa något utöver det vardagliga och hon blev stressad igen.

Ett par år senare blev jag själv utbränd och gick i väggen av allt för mycket arbete. Jag jobbade över flera timmar varje dag, red mitt halvblod och hade samtidigt privata bekymmer i familjen. Under min rehabilitering tillbringade jag mestadels tiden med hästarna. Det var som om Princes insåg att det var hon som skulle hjälpa mig tillbaka. Vi knöt ett särskilt starkt band mellan oss.

En dag när vi tog vår dagliga promenad hände något. Det var på vintern och det var lika mycket snö som det är i år. Jag blev plötsligt trött och orkade helt enkelt inte gå mer. Då var det som om Sessan sa till mig, -"Sätt dig på min rygg, så bär jag dig hem." Och så gjorde jag. I bara grimma och barbacka red jag hem och Sessan gick så lugnt och avslappnat hela vägen hem. Nästa dag

sadlade jag henne och vi påbörjade inridningen. Hennes grundutbildning var gjord på mindre än en månad. Det var först när jag började utbilda henne mer som vi stötte på bekymmer. Princes blir väldigt stressad när hon inte förstår en övning eller om hon känner att jag ställer krav på henne. Därför har det ofta varit några steg framåt och ett par steg bakåt i utbildningen. Därför känns det ofta som att vi står och stampar på samma ställe. Lika så blir hon lätt stressad och orolig när det händer något som inte tillhör vardagen.

I och med att Sessan är så psykiskt känslig har vi aldrig lyckats speciellt bra med dressyr som ställer lite högre krav på noggrannhet. Däremot är hon väldigt glad åt att hoppa. Tyvärr har jag aldrig ställt upp med henne på någon tävling. Inte ens en klubbhoppning med Clear Round bedömning. Just för att hon är så känslig för nya situationer. Men jag hoppas och önskar att vi ska kunna det en dag.

Just nu är Princes dräktig med vår Arabian Part Breed-hingst

Rocky Star, och någon gång efter midsommar väntas en liten fölunge.

Sköt om dig!