torsdag 28 januari 2010

Grey Mistel - ett problembarn


Grey Mistel, eller Grållan som hon kallas, är mitt lilla problembarn.
Hon är ett halvblod född -92 efter Flyinge hingsten Asterix, undan mitt första halvblod Gasella.
Grållan är den klumpigaste häst jag har träffat på. Inte klumpigt storleksmässigt, utan klantigt klumpig. Redan som två-åring lyckades hon ge mig en anledning att åka till sjukhuset. Jag hade varit iväg och tävlat hennes syster och nyss kommit hem. Jag tog in de andra hästarna från hagen och Grållan fick som vanligt springa lös. Hon var ovanligt sprallig och på något vis lyckades hon springa på mig så jag åker i backen och skadar handleden och fick gå med gipsskena ett par veckor. Till saken hör att det var Valborg ochmin 20-årsdag. Inte många som trodde att det var hästen som skadat mig... Det här är inte enda gången. Hon har även lyckats snubbla på sina egna ben så vi gått omkull. En gång så kraftigt att jag fick en kotförskjutning i nacken. Att bli skallad av henne när vi står och gosar tillhör vardagen.
Grållan har alltid haft svårt att hålla hullet på vintrarna. Varken vi, veterinärer eller någon annan har hittat någon annan orsak än att hon har problem med sin ämnesomsättning. Därför rids hon inte alls under den kalla årstiden och endast lätt ridning vår, sommar och höst.
Det senaste bekymret hon gav mig har jag tidigare under hösten berättat om (Grållan gör mig bekymrad, och Felet är...). Nämligen att hon slutade upp att äta. Helt utan anledning tycktes det. Varken veterinärer eller min mentor när det gäller hästar kunde komma på vad som var fel. Det var av en ren slump som vi hittade lösningen på problemet. Våra ridtravare står i ettannat mindre stall på gården. En kväll när vi tog in alla hästarna var jag tvungen att leda in Sessan och Grållan fick följa med dit. Grållan stod i stalldörren och tittade in medans jag ställde in Sessan. Den natten åt hon upp vart enda höstrå. Nästa kväll ställde jag in Grållan direkt i hennes box, och på morgonen låg allt hökvar. En helt galen idé kom upp i mitt huvud, som jag testade nästa kväll. Jag och Grållan följde med till det lilla stallet och lät Grållan titta in. Morgonen därpå var hö´t i hennes box slut. Hon vill helt enkelt se och veta vart de andra är för att hon ska få sin matro. Hon är så mammig av sig, att hon har tagit lilla Lina som sin avkomma. Trots att Lina är 7 år! Grållan stjäl gärna andras föl om hon går i en hage med ett sto som har föl vid sidan. Därför om hon håller sig bra i hull den här vintern funderar jag på att låta betäcka henne till våren. Grållan har fått ett föl tidigare ged godkännde Arabian Part Breed hingsten Kinschem. Det blev en lyckad kombination, och därför hoppas jag att Kinschem fortfarande finns tillgänglig till avel. Om jag inte låter betäcka henne får hon gå kvar som hon gör nu. Och sedan bli fostermamma åt andra föl när de skilts från sina mödrar. Jag kan ju inte göra mig av med min bebis. Även att hon är mitt lilla problembarn.

Sköt om dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar