Under förmiddagen velade jag fram och tillbaka över om jag skulle köra ett dubbelpass idag och försöka få in intervallträningen jag missade i torsdags eller om jag skulle träna distans enligt planeringen. Jag kom fram till att det fick bli lugn distans eftersom faktiskt varit sjuk ganska nyligen. Så började funderingarna på vart jag skulle springa. Skulle jag välja den kortare men kuperade svängen mot Kråkshult eller skulle jag ta den lite längre flackare rundan mot Svenarpoch Hässlehult? Där fick förnuftet råda. Det är ju inte lika ansträngande för pumpen att springa flackt, åter igen en tanke på att jag varit febrig för några dagar sen.
Jag gav mig av med inställningen att jag springer så länge det känns bra och sprang i ett så lugnt tempo som jag bara klarade av. När jag kom till den långa raksträckan som häromkring kallas "Fluxrums Raka" och är ca 2 km lång kändes det som jag stod still och sprang på stället.
Enligt mitt träningsprogram skulle jag springa lugnt i 40 min och det hade jag klarat när jag kom fram till "Gamla affären i Hässlehult". Där tillät jag mig att ta 5 min paus med rask gång och fylla på med vätska. Jag har svårt för att dricka medans jag springer. Därefter fortsatte jag springa i 20 minuter, vinkade åt en kompis som satt på sin altan när jag sprang förbi, innan jag gick i 2 minuter och drack lite till. Nu hade jag avverkat Fluxerums Raka tillbaka igen och satte av mot sista biten mot Karlstorp som tog 10 minuter. Väl framme vid Karlstorp tillät jag mig faktiskt att gå upp för hela den hemska backen. Det gick ganska segt uppför, närmare bestämt 5,5 minut innan jag var uppe vid kyrkan. Men där satte jag "fart" igen och sprang sista biten hem. Och det gick inte fort vill jag lova. 7,5 minut men nu kändes det verkligen i benen vilken runda jag gjort idag. Och jag vet någon som med säkerhet kommer ha träningsvärk i benen i morgon och som inte kommer löpträna! Men så har jag ju ändå avverkat min längsta distans någonsin idag. Närmare 14 km! Att klara mina mål på milen och Göteborgs Varvet känns inte som en hel omöjlighet längre. Men jag behöver en hel del träning till ändå innan jag är där i maj nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar