Så äntligen kom jag ut på en löprunda idag. Jag körde ren asfaltsträning och sprang vår "flackaste" runda mot Kråkshult men det finns allt ett par rejäla backar även däråt.
Jag kände mig ganska stum i benen i början med det släppte efter någon kilometer och jag fick ett ganska bra flyt till min vändpunkt. När jag hade sprungit i tre kilometer hände det som jag inte vill ska hända. Jag fick håll! Först stannade jag till för att hämta andan men sen tänkte jag på något som jag läste i triatleten Marie Johanssons träningsblogg, "Inte stanna - det blir bara jobbigare att komma igång igen då!" en annan sak som hon skrivit är att "Man klarar mer än man tror!"
Så istället för att ge mig och gå ett par minuter bet jag ihop och fortsatte springa. Visst gjorde det ont i sidan men det gjorde bara att jag definitivt bestämde mig för att köra ett styrkepass med fokus på core-träning när jag kom hem.
Enligt mitt träningsprogram skulle jag springa i 20 minuter men efter 19 minuter och 20 sekunder tog min runda slut! Hoppsan Kerstin! Dags att springa lite längre nästa gång kanske?
Mitt kilometer-tempo hamnade på 5:38, och det i duktig motvind sista halvan! Det är 11 sekunder snabbare än förra helgen, och då var det i princip nästan vindstilla. Med det kan jag ju bara säga att mina träningspass i Bruzaholm medans jag väntat på att Joel ska jobba klart har gjort nytta.
Efter min runda körde jag som jag bestämt mig för 45 minuter styrketräning med största fokus på core-muskulaturen och lite bröst och armar. Den enda övningen för benen jag gjorde var "sockerbiten" som jag beskrivit tidigare, för att stärka knäna i hopp om att "mota Olle i grind" och slippa löparknän i framtiden.
Efter träningen åt jag två mackor med hemkokt körsbärsmarmelad och ett glas juice, för jag var vrålhungrig, kan jag lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar