7 månader har gått

Minns ni den där ödesdigra kvällen för sju månader sen?

Då när det kom in en flock med vildsvin i hästhagen och skrämde ut alla hästar på stora asfaltsvägen? Jag minns som om det var igår!

Både lille Mysak och Princes blev påkörda och veterinären fick tillbringa hela natten i vårt stall för att lappa ihop hästarna. Princes såg ju ut att vara värst skadad med sitt stora sår på bogen, men det var lille Mysak vi var mest oroliga för. Vi visste ju inte om han hade några inre skador och inte vågade vi transportera honom till någon veterinärklinik ifall vi eventuellt skulle göra saken värre.

En vecka efter olyckan får Princes ett krampanfall av antibiotikan och är nära att lämna oss för gott igen. Den värsta upplevelse jag varit med om. Att stå utanför boxen och se min lilla prinsessa ligga i halmen i de otäckaste kramper man kan tänka sig och höra hur hårt och fort hennes hjärta slår utan att kunna göra något. Det var långa 15 minuter innan veterinären kunde via telefonkontakt blåsa faran över och vi kunde gå in till en väldigt skärrad och rädd häst.

I dag är skadan på Princes helt läkt. Kvar finns bara ett ärr som påminner oss om all dramatik vi varit med om. Det går till och med att rida henne igen.

Mysak klarade sig också och är den som påminner oss mest. Han fick en liten broskbildning i sin bog som gör att han är stel och haltar på vänster framben, och det kommer han alltid att göra. Men efter undersökning av hans skada finns det inget som tyder på att han har ont eller lider vilket har fått avgöra att vi inte kommer plocka bort honom. Han får fortsätta med sin viktiga uppgift på gården - att vara sällskap åt hingsten Rocky. En livsuppgift Mysak trivs med och som har blivit ännu bättre sen olyckan - för idag får han ju massage ett par gånger i veckan för att hålla skadan i bogen så mjuk som möjligt. Och nu är risken att få jobba (ridas eller köras) helt till 100% obefintlig, bara gå i hagen och hålla Rocky sällskap.

Det lilla ärret på bogen påminner oss om hur nära det var.